Parken Zoo:)

I söndags packade vi in oss i bilen och ställde gpsén på Eskilstuna. Vi skulle på invigning av Parken Zoo:)

Loppi, världens bästa Loppi ♥ höll i eventet och gjorde det som vanligt med bravur:)

Det var många år sen jag var på den här djurparken, kan ha varit när Robban och Corrinda var små, så det är minst tio år sen, och det jag kom ihåg från då var de vita tigrarna och Fantomen. Inget av dem fanns kvar;)

Och mina barn undrar vem Fantomen är… dagens unga alltså;)

Jag vet att många har negativa åsikter om djurparker, men jag kan inte se att det är något fel i det om man sköter om sina djur och ger dem ett drägligt liv. Jag har sett vidriga djurparker i Thailand där man helst bara ville skjuta de stackars tigrarna rakt av där de gick i  burar som var bara aningens högre än de själva och långa..som labyrinter. Jag har även sett dolphinerescue i Las Vegas, där de räddade delfiner och hade nåt avancerat program. Det finns stora skillnader.

De svenska djurparkerna står ändå under hårda krav, från både myndigheter och allmänhet så jag tror att de sköts väldigt bra. Och ja…just den här djurparken klantade sig ju rätt rejält för några år sen, men det handlar ju om styrelsen, som fick sparken.

Och det jag såg i söndags, det är välskötta djur med glimt i ögonen, nyfikna och trygga. Djurparker fyller en viktig funktion i att se till så att de utrotningshotade arterna fortplantas.

Med det sagt så kanske vi kan skippa de tråkiga kommentarerna om djurparker:)

 

Vi klev upp vid sju och åkte vid åtta. Jag fick bara med mig de fem små och syrran. Både Janelle och Patricia hade tänkt haka på, men så blev det jobb och sjukdom i stället:(

Men då kunde vi åka i en bil och det är trevligt, så inget ont som inte har nåt gott med sig.

Vi kom fram i perfekt tid, det öppnade tio och vi traskade in strax efteråt, och blev välkomnade av Loppitjejer och maskotar:

parken zooNovalie smet undan:)

Det obligatoriska förmaningstalet: – Sköt er nu, försvinn inte, skrik inte, spring inte;)

parken zooHaha, närrå, det var bara väntan på att bli fotade:) och så kom en tiger och frågade om de ville ha bananer… och det var de inte alls sugna på:)

parken zoo

Vi traskade in, tog en skrinda och lastade av våra saker. Jag saknar att ha vagn med mig! Där hade jag alltid allt jag behövde, nu måste jag packa rygga. I och för sig får jag inte plats med en vagn i bilen heller nu för tiden… men ändå, Uppfinn en drag grej som man skjuter framför sig tack:) Ingen dramaten eller kärra, det är tungt och ojämn belastning att dra bakom sig. Rygga funkar finfint så jag bara gnäller lite;)

Man kan gå två vägar när man kommer in, den ena leder direkt till nöjesfältet med karuseller, men den måste vi spara till sist för annars fastnar vi där, så vi tog vägen till djurparken.

parken zoo

Maskotarna showade.

parken zoo

Först hamnade vi hos Pumba och hans polare:)

parken zooRiktiga vårtsvin gick här bakom, men de hade trynet ner i backen hela tiden så de hamnade inte på bild, men oj så söta de är!

Jag har filmat en hel del, ska klippa ihop det bara så kommer det på Youtube sen!

Sen var det dags för lejonen att få käk. En hanne och två honor. Hanen heter Aslan som sig bör för ett ståtligt djur ♥ Det är fotat genom tjockt glas.

IMG_3244 IMG_3246 parken zoo aslanHelt makalöst vilken styrka de här djuren besitter. Det var ett rejält köttstycke och han slet sönder det med inte allt för stort besvär. Lika mycket som jag tycker lejon är fantastiska, även om jag har stor respekt för dem, lika läskiga tycker jag komodovaraner är….

parken zoo komodovaranDen här är STOR. Över en meter lång…En riktig killer…brrr.

Och så mina absoluta favoriter, apor i alla former. Jag älskar apor. Speciellt de mindre varianterna :)

IMG_3257 parken zoo

 

Vi fick klappa skäggagamen Roger:)parken zoo

 

Så kom vi fram till de här ståtliga vackra djuren:

IMG_3270 parken zooNu är jag lite osäker, men tror att det var denna som syrran och två andra vuxna hade dragkamp med:)

De fick stå på utsidan av hägnet och dra i ett rep där det satt ett stycke kött i andra änden så att den här kompisen skulle få jaga sitt byte. Djuret väger 4o kg och tre vuxna sa att det var som att försöka flytta ett stenblock. Stumt:)

Dags för mat, och den intogs på Pampas, där man fick montera ihop sina egna hamburgare efter tycke och smak. Man fick en burgare med bröd och strips, och sne fick man välja tillbehör själv. Perfekt för oss som har ungar som inte äter det och det och det…. Alla fick som de ville, och alla åt med god aptit.

P5011729 parken zoo pampas

Och här blev jag riktigt starstrucked:)

Först såg jag en av dansarna i Let´s dance, Kristjan Lootus ( stavas kanske inte så) och Trixie som gillar det blev sådär wow, sen kom Tobbe Trollkarl och ungarna woawade. Sen stod plötsligt Richard Herrey framför mig, min gamla kärlek när jag var typ 13:) Då wooooowade jag;) Men sen… sen tittade jag framåt igen och fastnade i en blick så varm och välbekant att jag nästan nickade till hälsning innan jag insåg att det var Ingemar Stenmark. DÅ blev jag starstrucked:) Ingemar Stenmark alltså…när han åkte slalom stannade ju Sverige. Vi fick gå ifrån lektionerna för att kolla på hans åk ju:) Det är stort.

Syrran var lika förstummad hon där hon stod med en kopp kaffe i var hand och väntade på mig:)

Ungarna hade noll koll på vem han var, men möjligen mindes Trixie att han dansat i Lets dance han med.

Jaja.

Vidare till nöjesparken, tiden rusade iväg och barnen var tvungna att få åka. Jag konstaterade redan efter en timme att vi var absolut tvingade att åka tillbaka i sommar, jag hann inte alls med som jag ville:)

Ungarna hade inget emot det när jag presenterade idén för dem, så vi kommer tillbaka. Det var lagom långt att åka, och vi gillade att det var lite annorlunda djur. Miniflodhästar, fossa, komodovaran, tigrar, lejon, vårtsvin osv.

Nöjesfältet lockar alltid, ungarna älskar karuseller:)

P5011730 P5011731 IMG_9990

Alla älskar radiobilar, och det är så kul att man kan krocka med varandra:)IMG_3276 IMG_3281 IMG_3289 IMG_3295 IMG_3298 IMG_3317

Försökte flörta med Kristjan men han var svårt svårflörtad;) Men snackade lite iaf, hans barn hade så vackra namn, men nu har jag glömt vad:)
IMG_3319 parken zooOch så fort turen var slut så rusade de ut för att åka igen. Och igen. Och igen…:)

Mirka och Peter var där, och våra kids hade tävling familjevis i radiobilkörning:) Deras killar hävdar att de vann..men alltså… Vi vann ju;)

Och vi vann även på chokladhjulet:)

parken zoo

Jamies bricka, så han tycker ju att det är hans vinst:)

Han körde upp för körkort åxå:

parken zoo

Man vet att ungarna har roligt när de kommer och ser ut såhär på kinden och inte fattar vad man menar när man frågar vad som hänt??

parken zooJordan har noll ide om vad som hänt:) och han brukar kunna vara lite pipig ibland.

Allt för snart var dagen slut, och karusellerna stängde, så vi drog oss mot utgången. Tackade för oss, sa att vi snart kommer tillbaka, och fick ballonger:)

IMG_3332

 

I parken har de nytt för i år Lemurernas värld. Där kan man gå omkring bland lösa lemurer, och nu var de lite avvaktande eftersom de precis flyttat dit, men kommer nog tina upp. Lemurer är en annan favorit :)parken zooVi hade en fantastisk härlig dag på Parken Zoo, och vill tacka Loppi för inbjudan, och säga tack till parken för att den var fin, välplanerad, fräsch och kändes schysst på alla sätt och vis.

Vi kommer snart tillbaka, som sagt:)

parken zoo

 

 

 

Snart :)

Jag har haft en fullspäckad helg och det är ju trevligt, men jag har inte hunnit med er. I dag hade jag fullt upp med att feedbacka och skriva om mina artiklar efter den feedback jag själv fått, men nu är de inlämnade till lärarna. Bära eller brista!

Jag återkommer i morgon, har massa kul att berätta ju:)

Lite majbrasa, lite djur, lite köra bil:) Lite så helt enkelt.

Tillbaka ordentligt i morgon alltså!

Men måste visa mina nya skor, jag är kär:)

  Snikvarianten från Lejon och Skopunkten, jag nöter alldeles för konstigt på skor för att köpa svindyra och får nöja mig med budget:)
Som jag iofs alltid gör;) jag är noll intresserad av att pröjsa för ett märke.

De akutköptes i lördags för att mina gamla fått hål i sulan och jag måste ha vettiga skor på söndagen. Egentligen borde jag tänka väldigt mkt mer på skor, eftersom jag har så ont i mina fötter, eller den ena iaf. Den andra är bara annorlunda;)

Jag plockade åt mig ett par lika som jag hade, och vet att jag gillar, men Novalie provade ett par sådana här, och ni vet hur det är.. Skopunkten ta tre betala för två.. Jag kan liksom inte INTE ta tre:) Så jag provade jag med och blev alltså tokkär! Jäklar så sköna:)

En hel dag på fötter sen på söndagen och inte ont:) Vare sig skoskav, klämont eller nåt annat ont. Som att gå barfota på moln:)

Lätta som dunfjun och supersköna.

Inte svettiga heller. Tror de fanns i rosa med… ;) behöver nog ett par att byta med ..;)

Så det blir dagens tips:)

Och godnatt, vi hörs i morgon ❤️ 

Natti natti

Följ mig på Instagram

Annons

Youtube igen:)

Mitt i natten kan man sova, eller så kan man redigera Youtubeklipp:)

Kolla om ni vill, gilla om ni vill och prenumerera så känner jag mig manad att göra fler och roligare videos:)

Jag går och sover nu då:)

Natti natti:)

Fotoläxa:)

Sådärja! Jag har skickat in mitt första utkast, till sista uppgiften på journalistiken:)

I går kväll tänkte jag att det blir bara skräp det här, men så ändrade jag lite på följden i texten och vips kändes det som att det föll på plats. Det är fortfarande inte toppen, men det är vad det är:)

Det ingick även en fotouppgift, och antingen fick vi fota ett yrke eller koppla det till våra artiklar.

Jag tyckte det skulle vara en strålande spännande idé att skriva om ungdomar och sociala medier…och det var det ju inte, det var mest tråååååkigt. Inte har jag ju direkt många inom yrkeslivet sådär inpå knutarna som jag kan fota heller, och de jobbar på kontor så inte så extremt enkelt att få till nåt kul. Alltså kommenderade jag ut Novalie med en mobil:)

NovalieDetta skulle föreställa min ”dragarbild”. Det är en bild med en tom yta där man kan sätta ett stycke text.

Och detta var en annan vinkel.

Novalie

Förutom att Novalie är fin som alltid så suger ju bilderna, men så blev det:)

För att smöra lite så slängde jag med en bild på Doris

doris the dog

Jag har fått lära mig att bilder på söta djur alltid funkar;) så vi får väl se.

Vi står inför omflyttningar här hemma. Jag bävar samtidigt som jag tycker det är kul. Patricia har fått för sig att hon ska byta rum. Igen. Tillbaka till det hon hade förut, där det sprang möss i ytterväggen och lät som det satt minst en stor fet commodovaran och tuggade smådjur;) Nu har hon glömt det, och har planer på att måla om och lägga nytt golv. Med HON menar hon alltså mamma:)

Närrå, men vi lär ju hjälpas åt. Idag kom det hem en ny säng, 140cm som hon köpt, så det blir kanon när jag ska ligga därinne och prata i telefon och dricka kaffe;) Den gamla sängen ska visst in till Robban vilket innebär att vi får använda skohorn för att få in den, efter att han städat sitt rum. Det är kul med ommöbleringar, man rensar ut en massa men det blir en jäkla massa jobb. Jag har ju fortfarande inte fått klart i källaren…

Orkar inte ens berätta..men mister J är inte ett under av snabbhet direkt. Jag ska nog messa Mr Rörmokare Melin undercover, direkt i stället, det har liksom tagit en vecka igen nu.

 

Efter kyrkis idag kom mamma och pappa och passade Jamie så jag kunde åka till Dau och fixa fransarna.

dalmakeupHon är både suveränt duktig, lätt på handen ( märks knappt att hon grejar) och snabb. En timme tog det att fixa nya fina fransar och nu har jag lovat att inte gråta och gnugga  mig i ögonen;)

På väg hem lade jag märke till att Valborgsfirandet börjat i Uppsala. Jag vet inte i vilken ordning de kommer, men det är Skvalborg, Valborg, Festivalborg och Kvalborg som firas, tror jag?  Jag har absolut ingen aning om vad man gör, men misstänker att det innebär ganska mycket träning av biceps – häva öl och shotta;) Har jag fel? Men jag har aldrig varit student i den här stan ju! Jag började jobba efter gymnasiet, på sjukhuset vilket innebär att man liksom jobbar när andra festar, och inte har tillgång till nationerna som en student. Jag hade kul ändå, om jag var ledig:)

På lördag har vi planerat att se en majbrasa det är allt. Om vädret är fint och jag känner för att trängas och spendera pengar så kanske jag tar med miniligan ner på stan och hänger lite. Mest troligt hittar vi nåt annat att göra:)

I morgon har barnen Kulturdagen på sin skola. Föräldrar bjuds in för att se lite uppträdanden, utställningar och sånt, och det säljs fika och hålls loppis. Brukar vara trevligt! Förra året var det nån konstig variant av det, på kvällen eftersom vi ju inte är på vår vanliga skola, och det var riktigt uselt. Men i år kör de som vanligt fast på en annan skola då;) Efter sommaren är lokalerna sanerade och vi får komma tillbaka till vår gamla vanliga skola, äntligen! De är nästan lika kvicka som mina hantverkare…har tagit över två år tror jag… och merparten av tiden har det bara stått och väntat på beslut… Tungrott.

Men snart är ordningen återställd:)

Vi hoppas på en trevlig dag i morgon, ungarna ser fram emot det och de har planerat massor. Jag hade visst åtagit mig att baka blev jag påmind om igår…Jag hade allt annat än tid med det, mitt uppe i skrivandet, men det var ju bara att svänga ihop en långpanna med nån mjuk kaka. Min ugn är 90 cm bred istf standard 60cm, så min långpanna är ju följaktligen större än normalt:) Perfekt att baka i långpanna med andra ord.

Sen fick jag leta plastlådor att förpacka dem i och eftersom det inte är helt säkert att de hittar hem igen vill jag ju knappast ha mina bästa:) men till sist hittade jag och fick ordning på det.

Nu ska jag hoppa i säng, funderar på att ta en promenad till skolan i morgon för att slippa krångla med parkering, men behöver samtidigt handla så vi får se.

Och det var en märklig mening?  Men jag är trött:)

Vi hörs i morgon!

Natti natti :)

Annons

Nya tag nu då.

Återigen tusen tack för att ni finns:) Tack för alla mail, mess och kommentarer. Tack för de fina vykorten som rasslade ner i brevlådan:)

vykortFantastiska människor! Jag önskar att jag hade er alla i mitt IRL liv:) Det har jag ju iofs på ett vis, men ni fattar hur jag menar.

Idag fick jag besked från Agria, och i princip täcker de hela veterinärkostnaden, mycket mer än vad jag trodde eftersom jag betalat självrisken en gång tidigare inom en 125 dagars period. Det är skönt, även om jag hellre pröjsat massor och fått ha honom kvar. Men nu är det inte så. Det är sorgset och tårarna trillar vid de mest oväntade tillfällen. Smulan får massor av kärlek men nog undrar hon vart brorsan är allt. Barnen var väldigt ledsna och grät första dagen men sen är det bra, det är ju jag som varit hemma 24/7 och nog saknar allra mest. Men det går bra, jag sitter ju inte och bölar dagarna i ända. Jag är otroligt glad över att Zlatan som först var jätterädd för Doris och bara sprang och gömde sig, bestämde sig för att det var faktiskt han som var kung. Det tog några månader när min lillkille inte vågade ligga i mitt knä och mysa eller sova hos mig, men sen så. Vassa klor, snabba slag och högljudda fräsningar och Doris backade:) Zlatan tog över både min huvudkudde och Doris hundsäng:)

Coola kissen ♥

Zlatan

Det kommer en jobbig sväng till, när vi hämtar hans aska. Vi valde en enskild kremering för att kunna samlas alla och säga farväl. Och nu gråter jag igen.. Hörrni! Det här går inte. Vi pratar inte mer om det här nu! :)

 

Det är lite som att livet jävlas med mig mest hela tiden. Det här var värst, men till varje stor uppgift jag haft att skriva på journalistiken så nog fan har något hänt som tar kraft och energi. För ett tag sen så var det ju när elektrikern lyckades koppla fel och alla vitvaror i köket gick sönder. Inget som inte löste sig, men har man bytt en kyl så vet man att det är en del att ta reda på… nu var det ju kyl, frys, micro, diskmaskin och kaffemaskin. Mitt skrivande fick nedprioriteras. Nu har vi den STORA slutuppgiften, och ingen ska ju tro att jag kommer göra mitt bästa arbete direkt. Deadline i morgon, tack för den. Inte kom jag igång i tid heller för det första, och sen alla oro för Zlatan och sen sorg. Dessutom är det lite andra grejor som tar fokus. Jag är förvisso typ klar med två av tre artiklar i en serie, men skulle behöva ringa och prata med folk och jag orkar inte.

Jag är inte jätteimponerad av att ringa folk. Det tar alltid emot lite, och jag vet inte varför:) Jo handlar det om jobbiga saker så visst, men det gäller allt. Lite vanlig hederlig telefonfobi kanske? Å andra sidan ringer jag hellre upp folk än söker upp dem. Märkligt;) När jag inte mår riktigt bra blir det såklart ännu värre.

Haha, patetiskt;)

Men skit samma! Jag kommer göra så gott jag kan, och det kommer förhoppningsvis räcka:)

 

I söndags spelade Corrinda basketfinal.

spalding cup

I Nacka sporthall. Uppsala mötte Alvik.

Mormor, morfar, syrran, Janelle, jag och de fyra minsta ungarna skulle åka och hade full planering. Det enda jag inte planerat med var migrän. Jag säger ju det, my life sucks. Vaknade med det, och tippade i mig piller, och en energidryck som nån sagt hjälper medicinerna på traven, men hade aldrig kunnat köra. Nu kunde ju morfar och syrran köra varsin bil och jag satt i bak och blundade hela vägen till Stockholm. Väl framme hade det släppt hyfsat, gjorde inte ont, men var lite sådär luddigt.

Givetjävlavis hamnade jag bredvid hallens gapkäring;)

Om hon kunnat sitta STILL åtminstone, men nope hon satt och gungade fram och tillbaka, jabbade med knutna nävar som en annan boxare och skrek matchen igenom. Antingen någon spelares namn, eller bara Jaaaaaaaaa!!! eller, och detta upprepades i samma sekund som våra tjejer skjutit i väg en boll, Varje gång.. – RETUUUUUUUUUUR!

Och klappade i händerna på ett hysteriskt sätt, det riktigt smällde som pistolskott…gahhh.

Men håll käften för fan jag blir ju döv.

Janelle satt fem platser bort och bara skakade på huvudet;) syrran snett nedanför och hon tyckte innerligt synd om mitt huvud. Jag säger inte att man inte får heja på sitt lag, självklart ska man det!! Men man kanske kan ha nån slags känsla för att inte vråla på ALLT? Och dessutom är det fult och osportsligt att skratta åt det andra lagets misstag, att hånas. Speciellt när det är barn/ ungdomar som spelar.

Eller egentligen så var det inte det som störde mig, utan det var det faktum att Alvik tog ledningen direkt och sen höll den. De var jätteduktiga. Men så fort de inte ledde med de ca 15 poäng som de hade som mest, så började den här morsan och en farsa framför att klaga på tjejerna. De satt och muttrade om att de inte kunde passa, att de måste dribbla, att de inte skulle göra si eller så. Alternativt klagade de på sekretariatet som inte skötte sig tydligen..

När de sen vann, så skrek de ju högt först, för att två sekunder senare börja gnälla om hur dåligt de skött sig.. Sånt gör mig så irriterad. Här gör tjejerna en  bra match, mot våra skitduktiga tjejer, det var en jämn match men Alvik hade den från början till slut. Varför inte vara glad över guldet, och njuta av det till nästa träning, då kan man ta upp det som bör förbättras. Eller vänta lite här…jag menar ju såklart att föräldrarna ska hålla tyst och låta tränaren sköta det;) För mest troligt var det bara gapiga päron. Jag undrar jag hur det låter när de träffar sina döttrar som vunnit finalen?

– Vi vann!!

– Ja, men alltså, ni spelade jättedåligt mellan varven! Jo, ni satte typ alla era trepoängsskott, men alltså ni missade ju några… Asdåligt, skärpning!

Faktisk så har jag inte stött på det här speciellt ofta, jag vet inte om jag bara haft tur, men jag vill såklart tro att våra lagföräldrar är lite bättre än andra;)

Givetvis klappade jag händerna extra hårt och ”smälligt” in her face så fort våra tjejers gjorde nåt bra;)

barnslig.nu jajamen;)

spalding

Jag känner mig alltid värdigt kort i de här tjejernas sällskap;) De är ofta hemma hos oss, och då är de alltid fyra,fem stycken långskånkar. Jag är ju nu inte jättekort med mina 169 centimeter men det märks när de kliver upp över 175cm strecket:)

Det här är ett gäng superhärliga tjejer på alla sätt och vis, och de är hur duktiga som helst. Förbered er på några av de här brudarna i eliten snart :D Om de inte ledsnar såklart.

Lagom till matchen var slut kom även migränen tillbaka, tack gapmorsan för det:/ och jag svalde lite mer piller och blundade sen hela vägen hem. Tur att Janelle sällskapade med syrran i fram, speciellt som det på allvar tog en hel timme att ta sig igenom Stockholm…klockan 18 en söndagkväll? Jag skulle seriöst skaffa mig en helikopter om jag bodde där;) Nu missade vi en avfart förvisso, men pappa körde ”rätt” och det tog lika lång tid för honom med. Väl hemma gick jag och lade mig och sov till 21 då jag klev upp och kollade på Springfloden och OJ Simpson. Sen i säng igen, och vaknade med huvudvärk på måndagen. Meh vafan? Snuvig åxå, så vi tar väl lite förkylning på en gång då. Huvudvärken var inte migrän i alla fall och gick att kontrollera med ipren, så det är bra.

Idag är den borta. Men lite förkyld och inte på topp.

Jag har precis messat med bästa Dau, och fått en ” akuttid” för att fixa fransarna. Efter att ha gråtit i två dagar och torkat ögonen och verkligen blött upp dem med salta tårar så har det rasat av massor. Jag ser inte riktigt klok ut;) Ytligheter jag vet, men ändå.

Dau lyckades hitta en liten lucka i morgon kl 13, där det egentligen inte fanns någon tid, och hon är bara bäst :)

Just nu ser de inte direkt ut såhär;)

daumakeup

Och eftersom ni alltid ”klagar” så lovar jag att fixa ögonbrynen med;) Kanske..;)

 

Nu ska jag återgå till min stora tråkiga slutuppgift. Det är väl märkligt att fast jag valt den helt själv så gillar jag den inte? Jag är svinless på den;) Jag har skrivit, strukit, skrivit om, googlat sakuppgifter, läst igenom den åttahundra gånger, skrivit om den igen och nu känns det om möjligt mer ostrukturerad än någonsin. Men det kanske är så det är, vad vet jag. Less är jag iaf. Men bit ihop, gör den och så är det klart sen. Det tråkiga med det är att då är journalistiken slut också.. och det vill jag inte alls! Hela våran klass har nog älskat varje sekund av det här, och ingen vill att det ska ta slut. Det måste innebära att det varit en suverän kurs helt enkelt!

Men nu drar jag bara ut på det….;) Mot uppgiften, wish me luck:)

Hörs snart!

Bye bye

 

Annons

♥ Våran Zlatan ♥

All kärlek till er ♥

Jag har inte läst era kommentarer förrän nu, och blir alldeles rörd av er omtanke. Jo, jag läste de första som kom, och insåg att jag bara grät av dem så jag lät bli. Tack för er värme och att ni bryr er! Det var inte min mening att ni skulle bli oroliga men jag borde ha fattat att ni skulle bli det ändå. Det som hänt är inget som någon utanför vår familj tycker är något, men för oss är det allt, och det tog hårt.

I vår familj har husdjuren en central plats och de är fullvärdiga familjemedlemmar, och nu fattas en.

Våran Zlatan lever inte längre.

Zlatan

Det finns folk som inte förstår alls, och jag har all förståelse för att jag då upplevdes som väl dramatisk, men för de som begriper är det inget konstigt. Våra katter har varit hos oss i snart tio år, och de har alltid varit pigga och friska. Vi har haft de hos veterinär ett fåtal gånger, det var dels kastrering och efter den fick Smulan en svullnad i operationsärret som fick undersökas, sen har hon blivit påkörd med lite kontroller efteråt. Hon hade även ont i benet för ett tag sen, men det är allt med henne. Zlatan har kastrerats, sen inget, förrän för några veckor sen när han fick något i benet, som släpade och var lealöst, men så fort han kom till veterinären var det bra:) Sen dess piggelinen själv.

Förra torsdagen så hittade jag honom på golvet i badrummet, liggandes på sida som han sällan gör, och han var märklig och off. Ville inte riktigt att jag skulle klappa, och jag bar in honom till Robbans rum och lade honom i deras lilla kartonghus, som Corrinda gjorde när de kom till oss. För tio år sen, och det är fult som stryk men de älskar att ligga där båda två.

Han sov och ville inte äta, men alla som har katter vet ju att de gör så. Har de ont eller är skadade så går de gärna undan, och läker. Jag var sjukt orolig ändå.På söndagen så åt han, och drack och sen kom han och gosade lite med mig i soffan, och låg sen i fåtöljen intill. Ville inte alls vara i famnen som vanligt, eller bli klappad.

Zlatan är den gosigaste katt som funnits, han älskade att mysa i famnen och när han inte vill det så är det illa. När han började äta så kändes det som att det vände, och jag avvaktade måndagen. Han blev utsläppt av barnen och gick ut korta svängar men kom in snabbt och fortsatte sova, men sökte ändå närhet. Han låg mest inne hos Robban. I mångt och mycket är båda katterna Robbans, de har blivit hans egenpåtagna ansvar. På tisdag ringde jag Ultuna djursjukhus, men de hade inga tider, så jag bokade första lediga tid på Rembacken, vilket var onsdag fm.

Åkte dit med honom, och han protesterade inte mot att bli nerstoppade i buren eller att åka bil, sånt han normalt inte gillar. Han blev undersökt av veterinären som snabbt konstaterade att något både kändes och gjorde väldigt ont i magen på honom, och han tog med sig honom för en röntgen. 45 minuter väntade jag på rummet och insåg att det är inte bra. En röntgen går snabbt, och är det inga konstigheter så dröjer det inte. Jag hade katastrofkänslorna redan från första sekunden jag såg att han var dålig, men nu blev de extrema.

Jag blev hämtad för att se på bilderna, och något var det ju. Svårt att säga, såg ut som en trasig diafragma eller/och vätska i lungor/buk. Trasig diafragma kan uppkomma av ett högt fall eller att de blir påkörda, och med tanke på att alla förbannade grannar med besök kör snabbt på vår gata så var det ju inte otroligt. De ville höra hur jag ville gå vidare, och informerade även om kostnaderna. Det känns ju helt absurt att snacka pengar, men det är ju så med djur, det blir så fruktansvärt dyrt att man måste väga allt för och emot. Våra katter är försäkrade, så jag sa bara att om de trodde att det gick att fixa så kör vi. De skickade hem mig, och gjorde ett ultraljud och tog prover som visade ingenting, och de beslöt sig för att operera. Det troligaste var en diafragmaruptur. En inte helt enkelt operation, och inte helt säkert med positiv utgång. Man visste helt enkelt inte innan man öppnat.Jag fick hämta hem min lilla katt, med kanyl på benet, och komma tillbaka mellan 8-9 dagen efter. Han var så dålig, lilla älskade gubben. Jag kunde inte mota bort tankarna på att det värsta skulle inträffa, och försökte verkligen se framför mig hur han skulle bli frisk, men det gick inte. Nånstans visste jag nog.

Zlatan låg inne hos Robban som vanligt, och tyckte att det var okey att vi gosade med honom, men gnistan saknades. Robban fick vara hemma från skolan på torsdagen och följde med mig och lämnade honom, och sen väntade vi. Dagen gick, och jag intalade mig att inga besked är bra besked, ju längre det går ju större chans att de ringer sen och säger att det gått bra. Jag visste inte vilken tid de skulle operera, och timmarna sniglade sig fram, jag både ville och ville inte att de skulle ringa. Jag ville inte få ett dåligt besked.

Vid halv fyra ringde veterinären och det första han säger är att han har dåliga besked, och jag kände hur jag bara tänkte att han hade fel. Det är fel katt du ringer om.

Men han berättade att de öppnat och att diafragman var hel, däremot hade han vätska i lungorna, och buken tror jag, jag kommer inte riktigt ihåg vad han sa. De hade satt ett drän och tömt ur drygt 2 dl vätska ur lungorna.. Fy fan, lilla gubben, inte konstigt att det var tungt att andas. De hade tagit prover på vätskan och det var inga bakterier, eller något annat utan allt pekade på en dödlig jävla skitsjukdom som hette nåt jag inte kommer ihåg. Sit, Zip, Sipps…nåt sånt.

Dödlig sjukdom. Det hörde jag, och kände bara hur orättvist det var. Zlatan var i superform, välnärd, fick alltid gå ut som han ville, mådde som en prins och hade kunnat kämpa mot det mesta, men inte det här. Det var dödligt och han skulle inte klara sig mer än några dagar, och då skulle man behöva tömma ur hans lungor regelbundet. Jag frågade flera gånger om det inte kunde vara något annat, och jag hörde ju att han var tvärsäker på sin sak, men att han även försökt hitta något botbart. Men det fanns inget. Det var den här dödliga sjukdomen.

Jag fick ta hem honom om jag ville, med drän, men han skulle dö om några dagar, och för vems skull är det då? Zlatans? Knappast. Jag hade ju redan sett hur dåligt han mådde. Efter att ha försäkrat mig om att det inte gick att göra något så bestämde vi oss för att låta honom somna in. Lade på luren, höll ihop rätt bra, förvånansvärt bra, och gick ut i köket till Patricia och Corrinda, som såg på min min att något var fel, och så fort jag sa orden högt kom tårarna. Grät, och lyckades samla ihop mig, och så grät jag igen.

Berättade för Robban, och det är svårt med tonårspojkar som inte gärna visar känslor, men jag vet ju vad katterna betyder för honom. Han följde med mig, det var inget han ens funderade på, vara bara självklart att han skulle med, och en timme senare satt vi med Zlatan i famnen. Han hade bandage runt magen och nål i benet, och mådde dåligt. Han andades lite lättare, men det fanns ingen gnista i honom alls. Veterinären kom in och pratade, berättade ännu en gång och var helt fantastisk. Jag kände mig totalt trygg i att han var säker på sin sak. Hade han sagt att vi kunde ta hem Zlatan och att det fanns en möjlighet att han kunde bli frisk hade vi gjort det. Hade han sagt att Zlatan behövde medicin livet ut men skulle må bra, så hade vi gjort det, det spelar ingen roll vad det kostar då. Det är en familjemedlem.

Men han hade inget hopp. Och Zlatan fick den där sprutan. Och nu gråter jag igen.

Det här är Zlatan förra sommaren, så som han älskade att ligga och gosa i famnen. Som en liten bebis:)

Zlatan

Jag vet att det var rätt beslut, det tvivlar jag inte en sekund på och det är skönt, men jag saknar honom så det gör ont. När man släpper in Smulan så går blickarna automatiskt efter Zlatan, de kom ofta in precis så man hann sätta sig ner innan man var tvungen att resa sig för att släppa in nästa. När jag ger henne mat så är det bara en matskål, inte två. Och de är inte samma katt. Smulan är underbar hon med, men Zlatan var gosproppen, bebisen. De var syskon från samma kull, och hon har alltid tagit hand om honom. Jag gråter när jag tänker på att hon är ensam nu. Och så gråter jag för att han mådde dåligt, och för att han är borta. Jag grät två dagar i sträck, och ögonen var svullna och röda, men nu är det värsta över. Jag kommer alltid sakna honom, och jag gråter ju nu igen när jag skriver det här för på nåt vis blir det på riktigt nu. När jag berättar.

Det är en dödlig sjukdom. Ett vanligt virus som många katter har som är ofarligt men som i vissa katter muterar och blir dödligt. Vad är det för skit? Varför våran Zlatan? I värsta fall är Smulan smittad, men veterinären sa att det är väldigt ovanligt att det drabbar två katter i samma hushåll, och vet ni något annat så vill jag inte höra det. Jag vill att hon ska bli en gammal kattdam och dö av ålderdom.

Jag ska inte ha djur, det är bara så. Jag är alldeles för blödig och älskar dem alldeles för mycket. Jag har avlivat en katt förut, men även om det var väldigt jobbigt så var det för att hon var galen. Hon tolererade bara oss två, och när Janelle föddes och började krypa runt så vågade vi inte ha den katten kvar. Hon anföll folk, och vi kunde inte riskera att hon gjorde illa Janelle. När hon var borta så var det en del positiva saker, som tex så kunde jag plötsligt bjuda hem folk vilket inte varit så enkelt med henne. Speciellt mina vänner med bebisar, vi kunde aldrig umgås hemma hos mig.

Med det här är det absolut inget positivt alls. Inte ett dugg. Det är bara sorg.

ZlatanVåra katter är försäkrade, och nu vet jag inte vad slutkostnaden blir, en del saker går inte på den. Men att slippa fundera över pengar i det akuta skedet är guld värt, så lägg pengar på en försäkring på era djur. Nu hade jag dem försäkrade upp till 25.000kr och det kändes som mycket, men hade det varit en diafragmaruptur så hade allt gått på cirka 30.000kr med eftervård och allt, så det springer iväg snabbt. Och jag hade betalat det som inte gått på försäkringen. På nåt vis. Jag ska genast öka på Smulans och Doris försäkringar. Det är jobbigt att ta beslut runt sina sjuka djur, men bara tanken på att vara tvungen att avbryta eller välja bort en behandling för att det inte finns pengar skulle göra mig tokig.

När jag grät hos veterinären och sa att jag inte skulle ha djur så sa en av djurskötarna att jag skulle tänka på alla fina år jag haft med Zlatan, och nu gråter jag igen, men det är ju så. Han har gett oss alla så oerhört mycket. Han har legat hos mig när jag varit ledsen. När någon av ungarna varit sjuka så har han legat där och gjort dem sällskap. Han har gett mig massor av katthår i näsan när han strukit sin svans i ansiktet på mig, och han har legat på min arm så jag fått skriva med pekfingervalsen på datorn. Han har legat och spunnit i min famn som en liten bebis och han har ockuperat min huvudkudde så jag fått legat utan. Han har låtit barnen bära runt på honom och han har älskat att sova i dess sängar.

Han fattas oss. Jag älskar honom. Han var en så speciell katt. Den snällaste.

Zlatan

 

♥ Zlatan ♥

20060713 – 20160421

 

Annons