Erbjudande från Tara

I samarbete med Bonnier kan jag idag erbjuda er en prenumeration:)

Jag gillar själv den här tidningen, så det är extra roligt att få skicka iväg ett härligt sommarerbjudande!

bonnier tara

3 nr av Tara för endast 99 kronor + Honeymania Bodybutter + Honeymania showergel + mascara från The Body Shop. 

Inte nog med att Tara är en bra tidning som passar utmärkt att läsa i hängmattan;)  dessutom är de här produkterna tonåringarnas favoriter här hemma. Bodybutter speciellt.

Blir ni sugna på att prova? Det tror jag ju, och då klickar ni här —-> Tara+The Bodyshop-produkter så kommer ni direkt till sidan där ni fyller i era uppgifter, så kommer det hem till er med posten snart:)

Kanske till Mors Dag? ♥

Novalie 12 år och Konfirmation för tvillingarna

Efter att vi klättrat upp på Skuleberget så gick vi ner, en ganska brant stig där de som inte ville klättra gått upp. Som sagt så hamnade jag och Matilda och Malena sist, långt efter alla andra, jag fattar inte hur det är möjligt? Vi gick i ett raskt tempo, men hej och hå, det var brant, stenigt och massa rötter och djungel och man vill ju knappast stuka foten eller så;) Å andra sidan hann vi snacka massor och det är ju ändå i skogen man ska ta sig tid för samtal och reflektioner över saker;)

Sen åkte vi till en stugby där vi sov sista natten med gänget och hade avslutningsmiddag. Dagen efter sen var det städning, för att sen åka hem till Kerstin vår lärare och få vår intyg, och en annan grej jag ska visa er när jag fotat den. Stor gråtvarning på det:)

Och sen var det bara resan hem kvar, ihop med Clara och Malena, mina partners in crime, som jag skrattat så jag gråtit ihop med, jag vet inte hur jag ska klara mig utan dem, och vi måste faktiskt se till att träffas igen. Alla människor på den här kursen har varit härliga, vår grupp har funkat så fantastiskt bra ihop, det har skrattats, gråtits och diskuterats, allt med respekt och förståelse. Underbara människor!

 

Hemma sen väntade pappa på stationen och jag fick skjuts hem, där mamma hade full koll på läget, hon hade tvättat och strukit ungarnas kåpor, och lagat mat som stod i kylen och förberett, plus allt annat hon fixar när hon är här, sorterar de där förbannade strumporna tex;) De åkte hem, syrran kom och vi käkade tacos, och snackade. När hon åkte hem skurade jag golven typ fyra gånger…sucka. Jamie har kladdat med något, jag tror det är mina läppglans…och det är sjukt kletigt, men osynligt.. Det är kvar i sovrummet insåg jag idag, men kök och vardagsrum är kladdfria.

Jag hade ont i huvudet och var seg, men fixade det jag kunde innan det blev sovdags nångång framåt 02.00-

 

Lördagen var det upp och hoppa för att sjunga för vår 12-åring! Novalie fyllde år, och hennes dag hamnade i år på samma dag som tvillingarnas konfirmation. Jag försökte ge henne så mkt som möjligt av ”egen dag” men det är inte helt lätt. Morgonsången och paket på sängkanten kommer man inte undan, och hon fick en klänning och ett par byxor samt en glitterspray till håret. Senare under dagen fick hon en cykel:)

Novalie

Alla syskon kryper upp i sängen, eller sitter i närheten:)

Sen var det ju dags att styra upp konfirmationen. Bara att börja fixa, hämta bord och bänkar, skura av dem och bära in, plocka i och ur diskmaskinen, duka fram och sånt där pyssel. Mamma och pappa kom för att lämna grejor och göra sallad, och pappa skjutsade Robban och Corrinda till kyrkan, med kåpor

konfirmation

Sen hämtade han smörgåstårtan jag beställt, från Triller. Det är den bästa smörgåstårtan som finns att hitta:)

Konfirmationen började 13.00 men eftersom jag vet att det är massa folk och jag gärna vill att de små ska se något så ville vi vara i tid, och siktade på att åka 12. Räknade iskallt med fördröjning och på att vara där vid kvart över och då få stå och vänta utanför. Men hej vad det klaffade, alla fick på sig kläder och skor och 12 var vi i kyrkan. Sittandes i bänkarna:) Det blev ju en rätt lång väntan, men de här barnen jag har är otroliga, de bara satt där och tittade. Småpratade lite, tog sig på uppmaning från mig en tur ut för att springa av sig lite, men kom in igen och satte sig i bänkarna, tysta och fina. Janelle och Simon kom strax efter oss, och efter kanske tio minuter började kyrkan fyllas på. Vi fick toppenplatser längst fram, bakom Atef, barnens kyrkisfröken:) fast en man:)

 

konfirmation

När det sen började så rullade det bara på, de spelade en liten teater som handlade om att det är roligare att alla är lite olika än att alla är exakta kopior, en variant av Snövit och de sju dvärgarna. Corrinda var Snövit, och Robban berättare. Båda jätteduktiga ♥

Barnen satt tysta och fina hela tiden, och det bjöds på både skratt och tårar. Jag kan ju inte höra psalmer utan att det blitt vått i ögonen, och mest troligt svämmar de över åxå. Lite jobbigt är det att höra de klassiska sommarpsalmerna – I denna ljuva sommartid, och Den blomstertid nu kommer…eftersom vi hade de på vårt bröllop, att höra dem i kyrkan blir en extra tydlig påminnelse och bidrar såklart med en och annan tår.

Men framför allt är det för att psalmer slår an nån gråtsträng:)

Efteråt var det fotografering, lite meckigt med kåpor i vinden;)

konfirmationMen till sist så:

 

De är rätt så lika varandra de här två, även om de inte vill erkänna det själva:) Givetvis passade vi på att ta en bild med alla syskon, det måste man ha vid alla tillfällen man kan:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Är man uppmärksam så ser man att alla barn har blått på sig, en liten röd, eller blå tråd för att hålla ihop det lite:)

Så packade vi in oss i bilarna och åkte hemåt, där fler gäster anslöt. Med i kyrkan var barnens faddrar – Magdalena och Johan, mina föräldrar och syster, Janelle och Simon och vår familj, och hemma kom sen farfar med fru, barnens farbror med sambo och dotter, Helen med tre ungar, och Maria.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Vi drack välkomstbål, och babblade lite innan vi gav oss på maten, som försvann i rask takt. Det var ganska perfekt avvägt, med kycklingspett, minipizzor, smörgåstårtor och vanliga tårtor. Härligt!

konfirmation

Ni ser ju….smockfull av räkor:) Värd varenda dyr krona den kostade. Barnen satt i vardagsrummet, det var lite för kallt ute i blåsten för att sitta ute, och jag hade ju inte städat poolrummet..

konfirmationJag älskar de här borden! Köpte tre och har ett hemma, ett i förtältet och ett utanför förtältet. Det kommer från Ö&B, men tog slut, och de två jag köpte förra sommaren hittade jag hos nån privatperson.

När det var dags för tårta så sjöng vi för Novalie och så fick hon blåsa ut ljus.

IMG_6053 tårta

Klänningen hon själv valt ut kommer från Lindex.

lindex

 

Folk droppade av och det var plötsligt sent, så efter att vi firat Novalie lite till, så beställde jag faktiskt ett gäng pizzor som ungarna fick dela på, de var inte superhungriga, men behövde äta lite, och när de var uppätna, åkte även syrran hem. Det var ju melodifestivalen på TV som barnen tittade på, jag sprang in och kollade Måns uppträdande som jag tycker är ascoolt, och sen såg jag inget mer, förrän det var röstning.

Givetvis fastnade jag där när det blev spännande, och kom ju inte i säng förrän Måns stod där som segrare:)

Härligt ju! Jag gillar hans leende, och så är han ju sjukt charmig, och duktig.

 

Söndag var det upp tidigt igen, skjutsa Robban och Corrinda till kyrkan vid 9, åka och tanka, hem och göra i ordning barnen för att sen skjutsa dem till mormor och morfar. Det är högmässa med nattvard på söndagarna, och det är inte ett dugg kul för småfolk. Gudstjänsten började 11, och det var fint, högtidligt och för all del rätt trevligt. Jag är ju inte ett dugg troende, men tycker om historier och det är ju bibeln full av.

Rätt var det var plingade mobilen och ett surt sms från någon som undrade vart vi var, det var ju umgänge nu??

Ja just ja;) Men jag hade inte så stort val, jag kan knappast lämna de små hemma ensamma, och det fanns ingen stor där, så jag lär ju ordna med barnvakt. Att be någon om hjälp finns inte i min tankevärld längre, tyvärr. Men jag svarade ju att vi var på konfirmation och att barnen var hos mormor och morfar, och tänkte väl i mitt stilla sinne att han skulle hämta de där. Men det fanns inte i hans sinne, så efter gudstjänst och kramar med bästa fina Sara, Robban och Corrindas kyrkisfröken, så ilade jag hem för att hämta småbarnen och leverera dem för umgänge. Umgänge? Med sina egna barn, vilket konstigt ord? Inte för att jag har något annat klockrent på lager, förvisso;)

Corrinda ville ha fika så vi trollade fram lite frysta bullar, och sen satt hon och jag och babblade. Även hon har fått en cykel, som stod hos syrran, så vi bestämde oss för att åka och hämta den. Sen provcyklade hon innan den fick ok, och så stoppade vi in den i syrrans bil ( den gick inte in i min) och åkte och åt mjukglass.

Jäklar vad gott det är!

Hemma sen igen så var jag så trött vid 19 tiden att jag bara skulle vila lite….och tvärslocknade och sov i två timmar…var uppe en stund och sen sov jag som en gris hela natten. Rätt utmattad nu, skulle man kunna säga;)

Väldigt skönt med sommarlov snart!

 

I morse vaknade jag med huvudvärk, som inte blev ett dugg bättre, det är lågtryck och då blir jag så påverkad. Jag skulle fyllt på mina fransar hos Linda.men hennes son är sjuk, och jag kan ärligt säga att det var skönt för då kunde jag krypa ner i sängen igen och försöka sova bort huvudvärken. Mina fransar är fortfarande jättefina, och det har gått drygt fyra veckor, så de sitter bra. Ibland får jag borsta till dem med en ren mascaraborste, men det är väl ungefär det jag gör. Mascara och smink överhuvudtaget har jag inte använt alls. Jäkligt skönt! Sparar en stund på morgonen:)

Dagen gick i segt tempo, för att så småningom bli kväll, och då var det dags för min me&i visning. Det tar jag och pratar om i morgon tror jag, för nu måste jag sova!

 

Hörs i morgon:)

Natti natti :)

 

Följ mig på Instagram

Annons

Bubblar över snart:) Via Ferrata, Skuleberget

Ojojoj vad jag har mkt att säga! Antagligen kommer jag glömma hälften, men vi får väl se:)

Jag tar det i flera olika inlägg, annars blir det för långt. När jag säger det så kan ni ana att det finns saker att säga;) Eller inte, men det är skönt att ha dem lite separerade.

Jag börjar från början, med sista träffen på skolan.

Ni vet att jag hade det rörigare än vanligt i huvudet innan jag for, det var tusen saker som skulle fixas och helst klaffa till sist, plus att det var de sista inlämningsuppgifterna i de tre kurser jag gått. Plus en jäkla mailtråd från en av ungarnas klass som krånglade med en skolresa jag skulle åka med på. Jösses, till sist lackade jag ur och har nog gjort mig lite osams med typ hälften av föräldrarna i den klassen. Tur de skingras nu;) Till slut backade jag ur, och åker nu inte med, för plötsligt kunde massor av päron följa med så då hoppar jag och går på en annan unges klassaktivitet i stället. Bättre föräldrar i den klassen, hehe.

Grejen är väl till stor del att i den här klassen har min unge fått lida rätt bra för att så många av de andra inte kan sitta still, hålla truten och göra som de är tillsagda. I sex år. Nä, jag sörjer inte att de nu går till olika skolor.

Nåväl, den var mer irriterande än besvärlig, och sköttes lite sådär på tåget upp:)

Jag lämnade över till mamma och fick skjuts av pappa ner till tåget, som var försenat med en kvart pga nåt banbygge eller så, men det var bra för då hann Clara med i Gävle sen, hennes anslutande tåg var sent. Ibland blir det bra. Mindre bra att de sen av nån anledning, oklart riktigt vad, blev ännu mer sena, så vi missade vår buss från Kramfors…ajajajaj. Den går 22, och konduktören ( snygg och luktade så jäkla gott) ringde och de skulle försöka vänta till tio över, sen till kvart över. Vårt tåg rullade in 17 minuter över, men uppe i Norrland är de så ostressade att bussen lugnt stod kvar och väntade:) Pust. Vi hoppade på, och efter några minuter ringde konduktören och kollade så vi var med. Heja Resplus!

Framme på Hola efter den sista bitens taxiresa så installerade vi oss i våra rum och sen mötte jag upp en annan kursare i köket för att göra vårt arbete till morgondagen. Kom in på rummet igen efter midnatt och var dum nog att dra igång Robinson på datorn, så det blev rätt sent innan jag slog igen de ljusblå.

Upp och äta frukost, vi har alltid sovmorgon första dagen, börjar inte förrän 9, så vi samlas vid 8 för frukost, och sen sitter vi och äter och snackar i en timme. Supernajs.

Hela onsdagen hade vi föreläsning med en snubbe, pensionerad idrottslärare som hette Peter. Den obligatoriska rundan där vi ska berätta om oss själva, gav det sedvanliga : Nio barn?  ”Ja” Hur många är dina egna? ”Eh, alla” Har du fött alla??? ” Japp” :)

Sen fick jag minsann höra av de andra att när jag i slutet av dagen, när han höll på att plocka ihop sina papper, och jag pep iväg på toa, sjukt kissnödig, så hade han sagt något om niobarnsmamman, och undrat vart jag tog vägen, och de sa att jag gick på toa. Då hade han sagt: Hon var ju fräsch.  Och sen med ett stort leende: Riktigt fräsch:)

När jag kom tillbaka in i rummet så viskade Clara som jag satt intill : Fräsching! och jag fattade ingenting, Vaddå? Hade det låtit väldigt mkt från toa? Skvalat och så;)? Men nä, man kan väl konsten att kissa tyst. Eller? ” Nä du ser fräsch ut idag bara” sa hon och flinade, och så fick jag ju höra efteråt.

Det är alltid roligt att höra, det ska jag inte sticka under stolen med:) Han tillhör nu mina allra bästa vänner;)

 

Dagen efter var det då dags. Skuleberget.

Vi hade lektioner på förmiddagen, och åkte efter lunch.

Killarna som jobbar på stället, Via Ferrata, tog emot oss och förklarade nogsamt hur man gör, och jag fick höra att det syntes i ögonen att jag var aningens mest rädd i gruppen;)

Jaja. Rädslor ska övervinnas, eller hur? Jag kollade så att de kom och hämtade en om det var så att man faktiskt frös fast av skräck där uppe och det gjorde de ju. Även om jag inte för mitt liv kan begripa hur det skulle gå till, i den situationen så är det ju typ gummiklubba och brandmannagrepp som gäller;) Men skönt att höra. Vi selades på, och fick hjälmar och så var vi klara.

via ferrata

Första delen av lederna går man bara uppåt i terräng, innan man säkrar fast sig, och satan så jobbigt det var! Jag flåsade som en jäkla blåsbälg och tänkte att tjena mittbena, jag kommer ju för fan att vara helt slut innan vi ens kommit halvvägs..men så fort vi säkrat fast oss i vajern som går längs med hela berget och alltså bestämmer var du ska klättra, du har typ en meter att lira på från vajern, så blev tempot lugnare.

Jag var näst sist och Matilda sist, och i början höll vi samma tempo som de andra, men plötsligt var de långt före oss, och sen borta. Vi tyckte ändå att vi klättrade på i bra takt, det var inget slöande, men å andra sidan var det samma sak när vi promenerade ner sen, vi var mitt i gruppen för att plötsligt vara sist. Ensamma? Fattar ingenting, men skyller på att alla andra har långa ben eller så;) Lusiga var vi faktiskt inte.

Killarna hade förklarat att det var ”värst” i början, med ett brant klippvägg, och att de mest höjdrädda vände där. En blick på mig där;)

Men efter att man kommit över trädgränsen så var det typ ingen som vänt om för det var ju dessutom rätt mkt svårare att klättra ner än upp. En blick på mig där åxå;) Det var mest i grabbgäng på de tuffaste lederna de fick hämta folk;)

Första biten var absolut inga problem, jag hade inga problem med höjdrädslan, och såg till att liksom acklimatisera mig med höjden hela tiden. Skitkul att klättra, men det var väldigt mkt mer klättra än gå som jag trodde efter att ha kollat på video från deras sida:) Men så kom vi upp över där träden slutar och det blev liksom mer påtagligt att det var väldigt brant, att det var ett berg som man typ dör om man ramlar ner i från. Nu är det ju i princip omöjligt eftersom man sitter fast, men känslor och förnuft är ju inte riktigt överens;)

Jag vände mig om om och kikade efter Matilda, och kände hur det blev yrsligt när jag tittade ut från berget, och vände mig snabbt om igen. Sen lät jag helt enkelt bli att titta ner så gott det gick:) Ibland var jag tvungen, för man lär ju liksom kolla var man sätter fötter och händer, samt säkra om sig mellan öglorna, men jag höll blicken på berget och fokuserade på de närmaste metrarna.

Det här är taget rätt så i början, och jag och Matilda är med i gruppen;) men sen sprang de ju iväg. Ni ser hur vajern är fastspänd mellan öglor och hur brant det faktiskt är, även om det är svårt att riktigt se. Här var det tvärlugnt än så länge.

via ferrata

 

På sina ställen var det mycket armstyrka, man fick använda vajern för att klättra och försöka spjärna emot berget med fötterna, ibland på helt släta partier. Det var kul och det kändes som att jag var stark, och själva klättringen gick toppen, jag halkade inte en gång, tappade inga fot eller handfästen och det var så jäkla roligt. Jag hade mobil och kamera i ryggsäcken som jag fick låna av killarna, och den var ju fräsch och fin att lämna tillbaka, axelrammarna var helt genomblöta av svett.. det var en helt fantastisk dag att klättra på! Solen sken och värmde, jag klättrade i linne och joggingbrallor och det var perfekt. Hjälmen är ju som en liten bastu, men okey då, jag kan gå med på det i sådana här sammanhang:)

Även om jag och Matilda kom upp sist, en bra stund efter alla andra, så var det inte för att vi hade några problem eller att det var jobbigt på något vis, vi var bara lite mindre snabba.

När jag väl hade insett att jag fick svindel av att titta ner, så var jag rädd för att verkligen få sån svindel att jag skulle frysa fast där. Mer rädd för att bli rädd än rädd på riktigt om ni fattar ;)

Jag insåg ju att om det inträffade så skulle jag no way in hell komma ner. Även om killarna skulle klättra upp och prata vänligt så skulle det vara alldeles för vidrigt så jag tänkte att det var bättre att låta bli svindeln. Kände att ett liv fastklamrad på en bergvägg strax utanför Ö-vik inte riktigt var det liv jag tänkt mig;)

via ferrata

Här var det easypeasy, typ bredast avsats på hela vägen:) och enda gången jag fick fram min mobil, övriga bilder är som vanligt snodda, och jag väntar på att Clara ska lägga ut sina på faecbook:) så ni får se annat än de ni redan sett, dock med bildtext nu:)

Så trots att jag är riktigt, riktigt jäkla höjdrädd så klättrade jag uppför det där berget. Utan svindel, utan att titta ner;) bara upp, och jag skulle göra om det. Helst inte direkt för då var jag rätt mör, men dagen efter, alla gånger. Som väntat kändes absolut sista biten nästan värst, den över kanten på berget, men det är samma här hemma, när jag ska upp och ner på taket:) Biten från stege till tak är svårast av nån anledning. Det var ändå enklare över bergskanten måste jag säga, för jag var lite less på slutet, och ville bara bli klar. Det var väl för att när man inte får nån överblick över hur långt man har kvar så känns det till sist som en oändlighet.

via ferrata

Jag kommer aldrig kunna stå som de där galningarna, en liten bit ifrån kanten, osäkrade, för där kickar svindeln in hårt, så jag satt ner och var fortfarande säkrad;) Better safe than sorry;)

Det här är ett gäng Hälsocoacher som var väldigt nöjda!

Själva klättringen var absolut inga problem, men jag skulle aldrig i livet ta med barn, men pallar man att lyfta och hjälpa dem så funkar det super, men jag skulle inte riktigt vilja ha mina kids där eftersom jag inte riktigt har mitt mentala psyke under full kontroll;) ( Ja alltså i klättersammanhang, normalt är det stabilt,hihi)

Jag hade vanliga gympaskor på, och de var perfekta, jag kände klipporna, men hade stöd. Handskar köpte vi där, som gav toppenbra grepp på vajern, och sen fick man ju låna övrig utrustning. Det var skitkul att klättra, det enda minus som fanns är ju höjden, och den kommer man ju inte ifrån i bergsklättring direkt;)

Jag har skrapsår och bulor och blåmärken på benen och armarna, men vet inte riktigt vad jag gjorde för att få dem så det var väl de där gångerna man råkade tjonga in i berget.

Jag hade aldrig  åkt hit och klättrat om vi inte gjort det med skolan, jag hade ingen aning om att det fanns ens, och det ligger ju inte direkt i mina hoods, men jäklar vad glad jag är över att ha gjort det. Jag gör solklart om det om jag är i närheten! Men vill nu ha tips på hur man botar svindel!:) Ni som kan allt, hur gör man? Finns det ens några bra knep? Eller måste jag åka dit och lägga mig med huvudet över kanten högst upp? ;)

Vi klättrade den vita leden, den minst svåra, alla förutom två av tjejerna tog den, de drog nog den värsta:) och om jag ska klara av att köra någon annan så måste svindeln väck. En valium kanske…? :D  Näää,. självklart inte, måste jag väl förtydliga.:)

 

Nu har klockan blivit massor! Jag är så trött, att jag till och med ”råkade” somna i två timmar förut, men nu är det sovdags igen. Det tar alltid på krafterna att vara på skolan, och allt innan och nu konfirmationen efter gör så att jag inte hunnit med att samla ihop mig, men det kommer en tid för det med. Snart är det sommarlov!

Jag återkommer i morgon med mer.

För resten har jag ju min me&i visning i morgon kväll kl 18.30.  Alla är välkomna:) det är bara att hojta om ni vill, så får ni adressen:)

Jag har noll framförhållning, jag vet:)

 

Natti natti :)

Konfirmation idag

Hej på er!

Jag gillar inte det här när jag inte hinner skriva något, det känns inte bra. Men eftersom jag har häcken full blir något lidande och nu är det bloggen, men ikväll lugnar det ner sig!

Då är det mello och det är så tråkigt att jag borde hinna med det långa inlägg jag har i huvudet:)

Idag är det dags att konfirmera lite tvillingar! Eller de ska väl själva konfirmera dopet om man ska vara korrekt;)

Anyway är det stressigt nu, vi ska iväg snart och innan dess ska det fixas både folk och saker.

Födelsedag är det ju åxå och vi har precis väckt vår 12- åring Novalie med sång och paket. ❤️

Mer om allt ikväll!!

Hörs!

Annons
Annons