Trettonbarnsmamman

Först tänkte jag svara på Ninas frågor så gott jag kan 😉

Det jag ville säga är, att det vore jättekul med ett inlägg där du beskriver din känsla efter du fått fler och fler barn, hur du känt inför tanken att skaffa fler? Har du hela tiden känt att du inte är klar, eller har du tänkt att NU är jag klar, men så har ändå suget kommit efter ett tag? Men handen på hjärtat, om du varit yngre, säg 35, hade du ändå känt dig ”klar” nu då med 12 barn, eller hade du velat ha fler?

Från början var vi helt överens om att försöka få två gemensamma barn. Peters son Daniel bodde ju heltid hos oss så att ha tre barn hemma kändes lagom 🙂 Sen blev jag helt oplanerat gravid med tvillingar vilket kom som en stor chock. Direkt efter att chocken lagt sig så kände vi bara glädje och det var aldrig några diskutioner om att inte behålla de. Att gå från 3 barn till 5 var nog den största förändringen – där passerade vi en gräns liksom. Vi var tvungna att skaffa en större bil. Och två av det mesta till tvillingarna. Jennifer och Benny var snälla men vi hade mycket problem med Benny och hans mage och hans enorma kaskad-kräkningar det första året. Så stundtals var det extratufft. Vi hade inga som helst planer på flera bebisar när jag blev gravid igen och Selina föddes när Jennifer och Benny var 1 år 5 mån gamla. Trots att tvillingarna var fortfarande så små så flöt allting på väldigt smidigt och när jag återigen blev gravid så var vi bara glada över det 🙂  Efter Victor satte jag in en hormonspiral vilket skulle vara det säkraste alternativet till p-medel. Ca 3 månader efter kände jag mig gravid och ett test bevisade mina misstankar. Jag kände på mig direkt att det var tvillingar, hur vet jag inte….jag bara visste. Ett vul visade att så var fallet 😉 Eller egentligen så var det tre då men ett nytt vul 2 veckor senare visade att 3:n hade börjat tillbakabildas. Vi var glada över beskedet och välkomnade de små med lika stor glädje som de andra barnen 🙂 Efter Alice och Oliver valde vi att inte försöka skydda oss mera utan bara ta det som det kom tills vi var helt säkra på att vi var färdiga 🙂 Och nu är vi där. Mycket pga åldern. Det har varit svårare för mig att bli gravid och fick kämpa en del med de två sista + att jag fick två MA också. Hade jag varit runt 35 år nu så hade vi nog haft ett par till tror jag dock 😀

En fråga till, när barnen lagt sig, är det då du och Peter har er egentid och kan prata i lugn och ro och se på film etc? Eller blir det mer att han grejar med sitt, och du med ditt?

Vi har vår egentid när barnen lagt sig. Ibland kollar vi på film eller dyl, äter gott m.m Ibland pratar vi en stund och sen slocknar båda i soffan 😀 Eller så gör vi annat tillsammans 😉

Jo, en fråga till, vid vilket antal barn kände du att omställningen var störst och du hade svårast att känna att du räckte till? Hur var omställningen från 2 till 3 barn är jag nyfiken på, 2 barn då har ju man alltid varsin famn ledig, men vid 3 då finns det ju inte en helt ledig till var o ett barn.

Som jag skrev här i början så var den största omställningen när Jennifer och Benny ( barn nr. 4 o 5 ) föddes 😉 Det var också en stor omställning för mig när jag fick Kevin, mitt första barn. Jag hade ju blivit mamma till Daniel när han var dryga 1 år gammal och var väldigt van vid det – en bebis var någonting helt främmande för mig och jag var livrädd för att göra fel. I början fick Peter tex bada Kevin för jag vågade inte 😀

Idag vaknade vi till massa snö! Jag jublade inte direkt men det gjorde barnen 🙂 Och visst kan jag tycka att det är roligt med snö för barnens skull 😉 Så efter frukost hade de väldigt bråttom ut och leka.

Senare roade Jennifer sig med att färga Olivers och Thors hår i regnbågens färger 🙂

Själv har jag kämpat med mitt hår. I 2 timmar orkade jag försöka reda ut delar av det. Tack för era tips 😉 Jag dränkte håret i balsam och olivolja och lät det stå i länge innan jag började reda ut tovorna. Blev klar med ca en tredjedel. Just nu känner jag mig inte glad alls. Men man lär sig av sina misstag….ibland den hårda vägen 😉

Jag har varnat min frisör att det kanske inte finns tillräckligt med hår kvar att sätta ny förlängning i på lördag….kanske blir det så att hon får snagga mig istället…. Hon bad mig att inte röra mitt hår alls utan låta henne försöka reda ut missären 😉 Jag väljer att lyssna på henne.

Kram kram ♥

PS. Så glömmer vi inte att rösta HÄR  😉 Lägg gärna också en röst på Carola i kategorin Engagemang, Johanna i kategorin Träningsblogg och Magdalena i kategorin kändisblogg 😉 Klicka på de du vill rösta på ( rösta-knappen under bilden ) och scrolla längst ner för att skicka iväg rösterna. Tack ♥