Trettonbarnsmamman

Efter att ha läst vissa kommentarer igår så satt jag och funderade lite djupare på de och det handlar om detta med anonymitet, att som bloggare blotta sig för alla som vill läsa m.m

Jag förstår er som inte vill/orkar registrera er för att kunna ställa frågor till mig – Jag själv är rätt lat och struntar oftast i saker där man måste hålla på och registrera sig m.m…..och det är inte för att jag vill vara anonym utan jag ids bara inte ta mig den tiden som det tar att göra det 😀 Och som en av er skrev så har ju de som skriver dumma saker vunnit på sätt och vis och så långt tänkte jag mig inte i den saken heller. Ibland är jag lite för snabb och impulsiv utan att jag tar mig tid att tänka lite djupare i saken. Jag väljer att hålla blogresponsen öppen igen för det är trots allt mest trevliga saker som tas upp där och jag vill inte saka bort de på något vis bara pga vissa som inte klarar av att visa respekt. Så jag fortsätter som vanligt och bara blockerar dumheterna 😉

Sen till detta med att vi som bloggare får tåla lite mera och faktiskt stå ut med även negativa kommentarer……

Jag håller med om att alla har olika åsikter och ibland skiljer åsikterna åt väldigt mycket – så är det ju då alla människor är olika vilket är precis som det ska vara. Fy vad tråkigt det vore om vi alla var kopior på varandra och tänkte och tyckte i exakt samma banor. Jag tycker om att höra hur andra ser på saker och ting även om de inte delar just mina åsikter. Jag har inget emot att någon ger mig negativa kommentarer för många gånger så kan de få mig att stanna upp ett tag och verkligen tänka på saken och ibland så får man till och med en aha-upplevelse typ ” shit, just så hade jag inte alls tänkt på den saken!” Så negativa kommentarer är inte alltid så negativa egentligen 😉

MEN som jag skrivit så många gånger tidigare så finns det gränser för allt. När vissa bara spyr ur sig galla och respekten i kommentarer lyser med sitt frånvaro så har man gått för långt 🙁 Hur öppen min blogg än må vara så accepterar jag inte rent elakhet! Och det finns inga regler som säger att jag faktiskt måste tåla sånt. Varför skulle jag? Bara för att jag bloggar öppet? Bara för att vi har varit med i ett program på tv? Inget av det gör väl mig till en känslolös människa. Lite så här ser jag på saken:

Ni är mina vänner som får ta del av mitt liv, på gott och ont. Precis som mina vänner och bekanta i min närhet så är ni alla olika och har olika sätt att leva och tänka och jag gillar att ha olika sorters vänner. Jag förväntar mig av mina vänner att de ska säga det de tycker och anser även om det ibland kan vara något negativt eller mindre roligt att få höra. Man blir aldrig fullärd som människa utan livets skola är ända tills man dör och man lär sig nya saker varje dag. Jag bjuder in mina vänner och bekanta in på livet ungefär som jag gör med er läsare. Sen går man ju tyvärr ibland på minor, även när det gäller vänner. Jag accepterar inte vad som helst från någon som ska vara en vän och ibland har jag fått göra vissa val och avslutat vänskaper. Precis så gör jag med de som saknar respekt i sina kommentarer här – jag kan inte hindra de att fortsätta läsa min blogg så länge den är öppen för alla men jag håller de förövrigt utlåsta och ger de inget utrymme med sina kommentarer, de blir inte publicerade.  Egentligen är ju saken det samma och inte tror jag att många tål massa skit från sina vänner som de faktiskt först´har låtit ta del av deras liv ….? Förstår ni hur jag tänker här? Hoppas det 🙂

Det var lite av mina kvällsfunderingar igår 🙂

Jag trodde att jag skulle jobba idag och traskade iväg till dagis som vanligt kl. 9, klädde av oss och gjorde mig redo för dagen. Jossan ( fröken ) skrattade gott åt mig ” jaha…tänkte du jobba idag?” 😀 Det är inte så många barn på dagis på fredagar så jag behövdes inte då 😀 Stannade ändå kvar på en fika innan vi gick hem igen 🙂

Har jobbat med en recension istället, inte klar ännu men måste få i mig lite lunch först innan jag fortsätter med den….

Kramis ♥