Blev väckt kl. 7 av ett antal ungar….Alla förutom Kevin och Linnéa var redan uppe 🙂
Städade lite efter frukosten sen var vi ute på baksidan en stund och njöt av solen. Oliver, Victor och Thor hjälptes åt att skyffla bort snön från vår uteplats 😀
Paulina, Daniel och Mikaelas halvsyster kom på trevligt besök. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, föräldrarskap och brister på det. Paulina är en klok och otroligt stark tjej som varit med om mera skit i sitt unga liv än nån annan jag känner och hon har med bravur tagit sig ur allt och byggt sig ett nytt liv! Kram på dig gumman <3
När Paulina gick så kom min mamma på snabb-besök och var kvar tills vi skulle äta 🙂
Nu sitter barnen och äter lördagsgottis och kollar på tv….Oliver och Nellie sover redan….
Just ja…jag syndade igår kväll!! Jag (och Peter) åt råraka med creme fraiche och löjrom, kunde inte stå emot det när jag såg löjrommet som Peter hade köpt 😀 Och det var såååå jäkla gott att jag till och med slickade rent tallriken 😀 😀
Nu tänkte jag dela ut de sista gamla fotona jag rotade fram här om dagen 🙂
Det är foton från att jag var höggravid med Jennifer och Benny….och när jag såg fotona nu efter att inte sett de på ett antal år så kan jag fortfarande känna hur de sista 4 veckorna var…hur jag led och pinades!
Sommaren 2002 var varm – så in i helvetes varm för en höggravid blivande tvillingmamma! Jag gick upp 36kg den graviditeten och jag blev så vätskefylld att det gör ont i mig att se korten! Jag hade sån värk i mina ben, jag sov max 1 timme i taget och var konstant halvdöd! I v. 36 gick slemproppen och jag sprang (nästan i alla fall), helt överlycklig, ut till lekparken där Peter och några vänner satt, nu ska det bli bebisar….TRODDE JAG JA!! Tji fick jag…..
Vi var till KS 3 gånger för att kolla om eventuell igångsättning. Men livmodertappen var så jäkla omogen den kunde vara så trots att jag bönade och bad med tårar sprutandes så gjorde läkaren inget annat än en hinnsvepning….vilket hjälpte nada 🙁
Till slut i v.38+6 startades igångsättningen trots att jag var fortfarande lika stängd som en mussla OCH jag är helt 100% säker på att jag hade gått rätt mycket över tiden om jag inte hade blivit igångsatt!
Så nu till lite bilder 🙂
Här i v.37 och den här klänningen var det enda jag kunde ha på mig. Notera mina ben 😉
Eller kanske ni vill se i närbild…
Sååå sprängdfyllda!
Och så här illa såg jag ut på morgonen!
Snacka om en ballong-face 😀 Men jag var brun i alla fall 😉
På sjukhuset
Magen ser ut som en blekt pilatesboll ju 😀
Benen igen…
Och äntligen…..efter en lång förlossning då igångsättningen drog ut på tiden och ingenting hände på dag 1. Jag öppnade mig inte alls så vi fortsatte dagen efter igen. Det kom igång på förmiddagen dag 2 och jag hade djävulska värkar och värst var nog att jag var såå utmattad efter de tunga sista veckorna 🙁 Valde EDA som misslyckades och jag blev bedövad bara på höger sida vilket gjorde att värkarna kändes ännu värre nu när jag kände de bara på vänster sida 🙁
Men ut kom de till slut 🙂 Jennifer kom först och 19 minuter senare kom Benny med sugklocka och läget var allvarligt! Han var så grå och hängde som ett tomt bananskal i läkarens händer. Peter gav mig Jennifer för att springa efter läkaren som sprungit iväg med Benny till barnläkaren i rummet längre upp i korridoren. Jag var såå otroligt utmattad (tack och lov) att jag hann liksom aldrig riktigt förstå vad som hände…..
De fick igång Benny efter en stund och han behövde bara få ligga i värmebädden ett par timmar. Det som hände var att hans hjärtljud försvann. Jag hade knappt krafter kvar till att krysta trots att jag verkligen försökte, en barnmorska låg halft om halft på min mage och tröck medans läkaren drog med sugklockan. Allting gick såå jäkla fort men för Peter som satt bredvid med Jennifer i famnen var det en lång stund för han såg på de att nått var fel och inom sekunder så var rummet överfullt av folk ifall att det skulle behövas katastrofsnittas. De sa aldrig nåt rakt ut utan tror att det var bara nåt som Peter såg i deras ansikten.
Det var skrämmande för honom……
Men här är de båda hos mamma igen 🙂 Ett lyckligt slut 🙂
Och efter ett tag fick Benny ligga hos sin syster igen 🙂
Och till sist, en vanlig kvällssyn av den trötta nyblivna tvillingmamman 🙂
Jag med Benny 😀
Kan även tillägga att 2 veckor efter förlossningen hade jag gått ner 35kg i vikt!!
Det var ingen dålig mage. Jag samlade oxå vatten och det gör ju så ont. Känns som om man ska spricka om man råkar trampa på något lite hårt. Men vad gör man inte? Trots alla krämpor är det underbart att vara gravid. Jag gör det gärna en gång till men det får nog räcka. Det finns baksmällor med som inte försvinner. Tror inte min kropp skulle orka. Kram!
Oj shit vilken mage! 🙂
Skönt att det gick bra med Benny till slut, men jag får alltid lite kalla kårar när jag läser om sånt där..
Åh, jag var också höggravid den sommaren, men mitt andra barn! Det var vidrigt! Varmt så in i helvete och jag såg ut som dig med svullnaden! Gick upp 30 kg (hehe, men ett barn *skäms*) Min systers son döptes när jag var höggravid och jag var fadder, usch så jag ser ut på de korten. Prästen ställde fram en stol till mig i kyrkan för det var så varmt. Jaja, vi klarade det med, fina små barn fick vi ju i alla fall!
HAr aldrig upplevt att ett barn mår dåligt efter förlossningen, men förstår precis er skräck. Jag fick föda fram mitt döda barn för 2 år sen, han hade somnat in i magen av plötslig spädbarnsdöd i v.40 🙁
Kram till dig!
Vill absolut inte vara elak på något sätt,men ajajaj så dina ben och fötter ser ut! Måste ha varit grymt jobbigt….jag har aldrig varit gravid så jag har ingen aning om hur det känns,men nog ser det inte kul ut….. En eloge till dig för att du orkat bära på så många barn!
Oj! Det där såg inte roligt ut alls. Kämpigt! Tur att allt gick bra till slut ändå! 🙂
Men jag känner absolut inte igen dig! Vad svullen du var. Och dina ben, jisses!! Vilken kamp.
OJ! Kan inte säga något annat:-)
Ojojoj så svullen och oigenkännlig du var! Förstår verkligen att du led! Tur att det gick bra med Benny!!
Så kul att du lägger ut foton så här 🙂
Förstår att det måste ha varit jobbigt. och när dem gick ut med Benny.
Dem är Duktiga Barnmorskor och Läkare
Men jag kan tänka mig oron när man ligger där
Fin berättelse
vad roligt att se bilder på dig och barnen sen tidigare
Alltid roligt med bilder från Förr
Tänk att du väntade tvillingar
Kram Mia
OJ OJ OJ…. ser inte ens att det är du 🙂
Fin kalaskula till mage, men med två fina barn där inne som trivdes så blir det ju lätt så!!!
Otäckt det med Benny, mardröm *ryser* Skönt att allt gick så bra och att du fick ur dig allt vatten därefter!!!
Jösses vilken mage :)! Å jag som gick i samma tillstånd just den sommaren kan verkligen intyga att det inte var någon dans på rosor! Då hade jag ändå bara en unge i magen ju!
Hur var graviditeten med Alice och Oliver? Då var vi ju också gravida samtidigt och jag vill minnas att den sommaren var rätt så varm den också. Fast då var du inte lika höggravid förståss :).
Åååååh gumman vilka flashbacks jag fick nu över min graviditet. Mina ben såg ut som dina, fy vad jag led i slutet också. Kunde inte lägga upp dem högt heller för då höll jag på att svimma av trycket på kroppspulsådern. Låg i en hängmatta i över en månad som säng. Jisses säger jag bara. Och då är dom ändå födda i mars. Fanns ju ingen jacka i världen som gick att knäppa rumt min hydda så jag gick med svängdörrar ;-). Har bilder på familjelivs hemsida. Fy farao vad det kom som ett slag nu när jag såg dina bilder….
Tur att det gick bra till slut med förlossningen. Läskigt med Benny….
Ha en underbar kväll!
Kramar till er alla
Men hjälp! Säger samma att man knappt känner igen dig… Eller ja, i den sista bilden 😉
Vilka söta tvillingar brevid varandra! =)
Ha en finfinfin söndag!
Jag som just tänkte att det nog skulle vara mysigt att ha tvillingar ångrade mig. 😉
Men jösses vilken kalaskula du hade!
Otroligt att det får plats flera bebisar i en mage 😀
Ha det gott!
/Millah med fyra gulliganer
OJ!!! Det syns ju nästan inte att det är du på bilderna, stackars dig säger jag bara, kan inte ha varit roligt med så mycket vätska i kroppen!
Jag har alltid velat ha tvillingar och jag hoppas att jag får uppleva det en dag! Men jag hoppas verkligen att jag slipper gå upp 36 kg!!!
Kram kram
Kimsan med 6 små trollungar!