Jag älskar att i smyg titta på mina barn när de tittar på sig själva i spegeln. Både Tilde och Charles blir lika glada varje gång de möter sin blick – hej, där är min kompis igen, så roligt. Såklart förstår de att det är sig själv de tittar på (i alla fall Charles förstår det). Men det är inte det viktiga. Det som gör mig rörd och glad är att se hur mycket de tycker om det som möter deras blick.
Vi vuxna borde titta mer på barn och härma det de gör. Barn dömer inte och tittar inte med kritiska ögon. De bara tittar på färger, former och rörelser. Det finns ingen röst i deras huvud som säger att det de ser är för smalt, för tjockt, fult eller inte duger.
Jag har sedan länge lärt mig att acceptera och tycka om mig själv. Sedan har jag såklart också dåliga dagar, konstigt vore det annars, jag är bara mänsklig. Men jag har slutat säga negativa saker till mig själv i spegeln. Jag är långt ifrån perfekt (vad nu perfekt är???) men jag ser ut som jag gör och är trygg i det. För att komma hit har jag jobbat med mig själv. Jag har haft positiva lappar vid spegeln, jag har nött in de positiva budskapen och minskat de negativa, jag har blivit äldre och fått mer erfarenheter och insett att jorden inte snurrar kring mig och min kropp. Mina ”skavanker” ser jag men någon annan ser dem troligen inte på samma sätt. Andra har inte tid att kritiskt granska mig så som jag tidigare granskat mig själv.
Dagens uppmaning till er är således – le mot dig själv i spegeln. Du är din bästa vän, så sluta slå på dig själv. Och är det inte en tipptopp-dag. Ryck lite på axlarna och ta bort blicken från spegeln. Men behåll ditt leende. Du är så mycket mer än det som syns utåt. Du är så mycket mer än din kropp, än din hud, än ditt hår. Dålig hårdag? Lägg extra mycket kärlek och energi på något annat istället för att gräma ner dig över din frisyr. Vad spelar det för roll i det stora hela?
– och du som är förälder. Ett sista tips – försök att behålla dina barns positiva spegelbilder så länge det går. Detta gör du bäst genom att visa att du tycker om det som möter dig i spegeln. Barn gör som vuxna gör.
Hej Terese!
Jag har läst din blogg länge och gillar den väldigt mycket, men aldrig kommenterat. Just detta inlägg fick mig dock att vilja göra det, för oj vilket otroligt viktig ämne. En nära släktings relativt unga dotter har redan börjat kommentera sitt och andras utseende i ordalag som ”smal och fin” och ”tjock och ful”. Jag gillar inte utvecklingen och försöker att bara kommentera människor i positiva ordalag och konstatera att alla ser olika ut om samtalet hamnar där. Det har fått mig att bli snällare mot mig och andra, och det faktum att jag blivit mamma har nog hjälpt till. Tack för en mycket bra blogg med härlig, och i mitt tycke, sund inställning till livet! Ha en bra dag!
Mvh Maria
Vilken fantastiskt bra inställning! Har inga barn själv men ska verkligen anamma ditt kloka och sunda tankesätt. Vilken härlig mamma Charles & Tilde har!