Spark i baken

Pernilla tipsade mig om artikeln om träningsberoende som DN har publicerat på sin sajt. Personligen tycker jag det är hemskt att det är så många som blir träningsberoende och/eller utvecklar ortorexi. Jag får många mel från läsare som är sjuka och som känner att det de håller på med inte är riktigt sunt.

Jag jobbar med träning och jag tränar mycket själv. Jag har haft perioder när jag har känt att det har varit lite för mycket – men de senaste åren känner jag att det är jag som har kontrollen.

Senaste veckan har jag varit på semester och inte tränat en enda gång. Jag har längtat efter att få börja träna igen eftersom det är så roligt och adrenalinfyllt, men jag har inte haft någon ångest för att jag inte har tränat. Och just ångesten tror jag är en viktig varningssignal. Missar du ett träningspass och tycker att det är ångestfyllt, tänk efter vad det är du håller på med. Kanske bör du dra ner lite på din träning eller byta sport för att bryta det dåliga mönstret? Kanske måste du sluta helt under en period?

Många blir friska av sig själva, men många behöver också hjälp. Prata med dina nära och kära som du litar på, prata med din husläkare eller hör av dig till exempelvis abkontakt.

Alla förtjänar att må bra. Och alla förtjänar att få träna och må bra. Men när det går till överdrift är träning lika dåligt som att inte träna alls. Det är inte längre hälsosamt.