Spark i baken

Förra veckan skrev jag om att träna med familjen. Här kommer den andra delen där jag skriver mer om mina tankar i ämnet.

Något jag och Charles ofta gör är att jaga varandra. Charles ropar med världens största leende ”ta mig mamma, ta mig”, och så springer han glatt skrikandes iväg. Då är det bara för mig att springa efter. Ibland vill han jaga mig, särskilt när han säger att han är ett lejon och morrandes springer efter, men oftast är det jag som ska jaga honom. Oavsett vem som springer först eller sist, att springa ikapp är ett utmärkt sätt att få upp pulsen samtidigt som man har roligt med sina barn.

Bollar är också väldigt populärt i vår familj. Sparka, fånga, kasta, pricka. Det är mycket som går att göra med bollar och att ha bollar (och eventuellt klubbor) lättillgängliga hemma främjar aktiva lekar för barn och föräldrar. Efter bra prestationer gör vi i vår familj en high-five. Det är ett bra avslut på en bollutmaning.

Något Charles väldigt ofta gör är att härma mig och Glenn. Barn gör gärna samma saker som föräldrarna, och är vi vuxna aktiva och bryr oss om vår hälsa kommer det smitta av sig på barnen. Charles ställer sig ofta i plankposition hemma på någon matta och säger att han tränar, han har sett mig träna hemma en hel del i år … Ibland får Charles vara med mig och leka när jag tränar, som jag visade exempel på förra veckan, och ibland får han härma det jag gör bredvid mig. Allt efter vad han själv vill och visar intresse för. För honom är det lek – och han ser på träningen som rolig lek, han märker att jag och Glenn blir glada av att röra på oss och jag har alltid ett leende på läpparna när han ser mig innan och efter löprundor. Det är detta jag vill lära mina barn, att träning är roligt och något de gör för att de VILL, inte för att de måste.