Jag är så stolt. Jag satt och kollade på när Glenn spelade innebandy (inte döma som han annars oftast gör) och han var så duktig. Jag blev nervös så fort han ramlade och jag kände pirret i magen när det var tre minuter kvar och det stod 3-3. Tyvärr så vann motståndarlaget, men de var också serieledarna, så jag tycker att Glenn och grabbarna gjorde ett bra jobb.
Det är en av de saker som jag tycker om med att älska någon. När personen i fråga visar upp hur duktig han eller hon är blir man själv sååå otroligt stolt och glad.
Vilken snygg bild på dig!!!
Ja jag blir oftast mer nervös när min kille tävlar än när jag ska tävla. Då kan jag inte sitta still och senst på VM stod jag och hoppade efter att han var klar för att jag var så glad över att han hade klarat allt.
Är också stolt fast över mig själv, klarade milen på 45.32 idag det måste väl vara ganska hyfsat?
Åh, jag vet precis vad du menar och hur det känns =)