Vill du vinna en likadan outfit från Casall som jag sprang i under NYRR New York Mini 10K? Jag har ett gult linne och ett par blåa shorts i storlek 38 att tävla ut till en lycklig vinnare.
För att tävla:
– skriv i kommentarsfältet till detta inlägg och ge ditt bästa tips på vad som får dig att faktiskt gå iväg och träna de gånger då du tvekar
– senast söndag 17 juni kl 18:00 behöver jag ditt svar, då utser jag en vinnare.
Lycka till!
Blev tipsad inför en audition om en app som heter Peppappen där coachen Olof Röhnander har spelat in peptalks för olika scenarier som tex. ”inför en jobbig uppgift”, ”beröm efter en bra prestation”, ”självförtroendeboost” och främst ”innan träningen”. Där får man höra alla de där sakerna man redan vet men som alltid tål att upprepas. Även fast man vet att det kommer kännas bättre efteråt, att man är värd att må bra och att man kan känna sej stolt över sej själv när man håller ett löfte till sej själv så är det alltid så skönt att få höra det en extra gång och få den där lilla extra sparken i baken. Man är inte och behöver inte vara mer än människa. Den bästa träningen är den som blir av.
Tack för en bra blogg!
Man tar på sig grymt snygga kläder;)
Jag tänker: ”man ångrar sig aldrig efteråt” och så gör jag det bara.
Jag tänker verkligen på träningen och hur mycket jag njuter av den underbara känslar när kroppen fungerar som den ska – det är otroligt! 🙂
Tänker på hur dåligt jag kommer må när jag står på startlinjen för kommande lopp och tänker på de gångerna jag bara struntande i att träna ”bara för att”. Det är då jag kommer få pay back time för att cykla vätternrundan otränad eller springa fjällmaran otränad är tänkbart ingen rolig upplevelse. Därför genomför jag träningspassen oavsett negativa tankar.
Åh vilken rolig tävling – jag älskar helt enkelt Casalls träningskläder och det är jag nog inte ensam om! Jag brukar försöka tänka på känslan efter, det är alltid väldigt skönt att ha tränat även om man inte körde värstingpasset. Dessutom så har jag de senaste månaderna gått från att träna kanske en gång i veckan till ca fem gånger i veckan genom att tänka; någonting är bättre än ingenting! 20 min powerwalk på löpbandet är bättre än soffan och ofta så kommer man dessutom igång när man väl är där – det jobbigaste är oftast att slå om det mentala och att faktiskt ta sig dit!
Jag tänker på min outfit, och väljer de snyggaste träningskläderna som jag trivs bäst i för dagen. Och på senare tid har det också blivit att jag tänker ”bäst att passa på medan jag är frisk och kan”. Detta eftersom min pappa i ung ålder fick en demens- och parkinsondiagnos och inte längre klarar ett träningspass på egen hand (han var väldigt fysiskt aktiv när han var frisk), utan får nöja sig med promenader med personalen eller när vi i familjen kommer och hälsar på. Dessutom tränar jag mycket nu för att själv öka chanserna till att leva ett långt, friskt liv.
Belöning är ju bästa motivatorn!
Jag brukar belöna mig själv med någon god frukt, typ mango eller annanas, eller en skål med goda bär. För en student som mig så är detta lite extra lyx!
De gånger det är motigt att gå och träna för mig så brukar jag försöka att tänka på den härliga känslan man har efter ett gott träningspass. Det är oftast en ren njutning att få ta en dusch (i lugnt och ro) efteråt och verkligen känna hur musklerna har fått jobba och att man har tagit ut sig =)
Tanken på att jag VET att när jag vill det som minst så behöver jag det allra mest. Detta gäller alltså vid depp och dåliga dagar, självklart inte om det är kroppen som inte har lust. Men ibland, då och då, måste man också bara få dra täcket över huvudet och skippa träningen utan att få dåligt samvete. Kanske bara ta en kravlös promenad. Annars brukar jag tänka att jag alltid ska gå till gymmet, och så gör jag precis det jag har lust med. När jag väl är där brukar det ändå bli ett superbra, och ofta tufft, pass. Det största steget verkar liksom vara att bara ta sig iväg till träningen/ta på sig träningskläderna och stiga utanför dörren.
Har alltid ansiksmasker och andra ”lyxprylar” hemma och när jag egentligen inte orkar gå och träna brukar jag belöna mig själv med lite hemmaspa när jag kommer hem.
Oftast behövs ingen annan motivation än att det är helt fantastiskt att få träna, men under de dagar som det vaktiskt är motigt tänker jag på känslan efter. Jag visualiserar mig själv – relativt ensam – på gymmet eller på löprundan, alternativt hur fokuserad jag är på ett pass; hur ont det kan göra som jag samtidigt har ett stort leende av alla endorfiner och tacksamheten över att jag faktiskt kan, vill och orkar.
Men när det är de där riktigt dåliga skitdagarna då ingen motivation i världen verkar vilja lyfta mig från soffan eller från under täcket i sängen, de där dagarna som faktiskt sker extremt sällan – då tar jag till ”jamen ligg där och bli tjock och oformlig, ligg där och se till att du inte orkar nånting, ligg där och förtvina”. Hemskt, men sant – och just de där dagarna fungerar det. Och såklart, när jag väl är på plats är det ju grymt – det är bara transportsträckan som alltid är såå tung.
När jag har svårt att komma iväg på träningen så peppar jag med bra musik, lägger på mej extra snygga träningskläder och tänker efter att detta älskar jag så varför skulle jag inte sticka iväg på träning. Efter så känns det super.
För min kropp och knopp mår så otroligt bra av träning! Dessutom tycker jag det är så fantastiskt roligt!! Träningen är min egentid och jag känner att jag behöver få vara bara mig själv en stund varje dag! Och dessutom får jag rensat tankarna och ibland få svar på frågor.
När det känns lite segt att ge sig iväg brukar jag alltid tänka på den underbara känslan som infinner sig efteråt. Jag vet att jag piggnar till och mår kanonbra av träningen både i kroppen och huvudet!
Som småbarnsmamma är det ibland trötthet eller dåligt samvete som gör att man tvekar inför en träning. Men då försöker jag påminna mig själv om hur bra jag mår efteråt, och hur mycket piggare jag blir. Och mina barn mår såklart allra bäst om dom får ha en pigg och glad mamma 🙂
Nu håller jag tummar och tår att jag jag kan vinna detta underbara set!!
Kram Nina
När jag inte orkar träna så sätter jag på min PeppApp som finns till Android och iphone! Den är av Olof Röhlander och är verkligen super peppande. I denna PeppApp finns det 14 peptalks, varav en heter ”Innan träning”. Jag kommer ALLTID ut på mina pass efter att ha lyssnat på denna!
Sedan är de andra peptalksen också kanoners, men just den innan träningen gör susen för att orka gå ut!! 😀
För att peppa mig själv att komma iväg till gymmet brukar jag läsa träningsbloggar, surfa runt och drömma om fina träningskläder och gå tillbaka i mitt eget bloggarkiv i tränings-kategorin för att läsa mina egna peppande ord. Dessutom får jag påminna mig själv om att verkligen ta tillvara på träningstiden jag får – med en liten 5-månaders hemma gäller det att passa på!
Det bästa är att bestämma mig dagen innan vilken träning som jag vill göra. Då är jag inställd på det under dagen och har jag väl bestämt mig så behöver jag inte tänka utan bara göra. Men sviktar motivationen brukar jag sänka ambitionsnivån; det är bättre att träna lite lättare än att inte träna alls.
Jag lyfter fram min inre tacksamhet och ödmjukhet för att jag har en frisk, pigg och stark kropp som vill och KAN röra på sig! Det är slöseri med tid att försöka hitta på bortförklaringar och tänk inte så mycket! Bara gör’t!
När jag har svårt att komma iväg till träningen brukar jag öppna upp träningsdagboken och bläddra igenom det jag skrivit om tidigare pass, gärna något som liknar det jag har planerat att träna. När jag läser om alla positiva känslor som väckts kring liknande träningspass tidigare känner jag mig stolt och glad. Oftast blir det då i stället svårt att inte dra ut och träna 😉
Något som kan sporra mig när jag helst av allt vill sitta i soffan är en bra playlist i lurarna och vetskapen om att andra känner att de också borde ut och springa när jag susar förbi. 🙂
Absolut känslan som infinner sig efteråt.
Hur nöjd man är över sig själv, hur man tackar sig själv att man genomförde passet ändå. Hur skönt det känns i lederna, musklerna, hjärnan-hela kroppen!
Och att få äta och njuta av något riktigt gott, fräscht och nyttigt efteråt eftersom du gör smartare mat-val efter träning!
Jag brukar tänka att det är dagarna när det är som mest kämpigt att komma iväg som ger mest resultat. Det behöver inte nödvändigtvis vara den dagen när jag kan lägga på extra mycket vikter eller när jag springer extra snabbt eller lite längre, men jag i långa loppet så är det dom passen när det känt som motigast som formar en bra träningsrutin och det är dom passen som gör att man till slut kommer längta tills nästa pass när du ska få pressa dina gränser. Det är också dom passen som gör att de kämpiga dagarna blir färre.
Om jag tvekar tänker jag på att det finns någon annan som just i den stunden tränar mer och bättre än jag – alltså förlorar jag i längden! Och all träning är också bra för hälsan. Sedan jag börjat träna är jag starkare och friskare än vad jag varit på länge.
Min bästa träningskompis Emma!
Jag skriver upp de träningspass jag går på under veckan, och det peppar – man vill ju inte se svart på vitt att man bara legat i soffan hela veckan…
Under vintern brukar jag också gå på ett zumbapass som har sagogympa för barn samtidigt – då är det bara att berätta för fyraåringen redan på morgonen, så finns det ingen chans att han låter mig mesa ur när det är dags på kvällen…
Supersnygga kläder!!
Jag tänker alltid på hur bra man mår efteråt men också på att mina sambo tycker (med skämtsam ton) att jag är en latmask när jag inte tränar. Och det vill jag ju inte 😉
Kram Emilia
…känslan av att ”jag kan besegra hela världen” när jag går och lägger mig på kvällen!
Byter om till träningskläder och sen kikar jag in på din och andra träningsbloggar. då kan man inte bli annat än pepp att ta tag i träningen!
jag brukar säga till mig själv att jag ska byta om förs och sen känna efter en gång till. Om jag fortfarande osugen så brukar jag tänka att jag kan ta det lugnt och att det är bra bara jag kommer iväg osv osv tillslut så står jag ofta där och svettas och tar i ändå och då känns det ju alltid bra. Enligt mig så är det svårast att komma iväg, när man väl är där har man nästan gjort det värsta tycker ja, sen är det ju mest kul och fantastiskt skönt när man är klar.
Jag är ofta sjuk, och inte förkylningssjuk utan sådana där konstiga sjukdomar som spruckna cystor och lungemboli. Det gör att jag ofta behöver ”börja om” med min träning. Jag hinner ofta inte träna i längre än en månad eller två innan jag måste ta paus igen. Därför är jag väldigt van vid att vilja sitta kvar framför tv:n, jag kommer ju ändå behöva starta om snart… För att faktiskt sparka iväg mig själv har jag behövt skaffa mig många små ”knep”, här kommer mina bästa:
– Minnas känslan över hur bra man mår efteråt, och den stolta känslan att man kom iväg
– Boka upp träningstid med en kompis så man har någon som peppar en när det inte känns så roligt att träna.
– Boka upp sig på roliga pass som ökar motivationen!
– Sätta upp rimliga mål som inte är fasansfullt svåra att nå.
– Viktigast av allt: HA SKOJ!
Jag tänker på citatet ” You´re only a workout away from a good mood”. Jag tränar alltid på kvällen och har man haft en dålig dag på jobbet eller känner sig seg så tänker jag på detta citatet och vet att under träningen kommer humöret förändras och det kommer kännas så mycket bättre!
det som får mig att komma iväg på träning de dagar som är motiga är vetskapen om att träningen ger mig hälsan och livet. känslan av att jag ”behöver” träningen precis som jag behöver sömn, mat och kärlek. en ny motivator sedan jag blivit mamma är att jag också hoppas kunna inspirera mina barn till ett hälsosamt liv genom att jag själv tränar och tar hand om den kropp som givits mig.
tack för en skön blogg!
Visst känns det tungt att ta sig i kragen och komma iväg och träna. Men då måste man bara tänka på känslan man har efter att ha tränat klart. Kroppen känns bra och jag är så nöjd över att jag har utfört det jag hade tänkt mig. Pluspoäng till sig själv kan man aldrig få för många av! Ett annat bra sätt att faktiskt komma iväg på träningen är ju att ta på sig glada färger – då känns allt lite lättare, och då är ju ett ”Sverig – set” helt underbart att ha. Gladfaktorn kommer att ligga på topp!!!
Bara tanken på allt som faktiskt både blir och känns bättre efter träning brukar ge mig styrka att ge mig ut. Och om det absolut inte går kör jag gärna ett pass hemma, alltid bättre än inget och för mig är det en lagom kompromiss=)
Ba göre!
Man ångrar sällan de man gjort, bara de man inte gör!
Känslan efteråt är alltid oslagbar därför tar jag mig iväg oavsett hur trött eller opeppad jag är innan!
Jag tränar för att jag vet att om jag inte tränar så är det alltid nån annan som gör det! 🙂
Just nu är det att jag faktiskt börjat räkna kalorier. Främst för att jag ska få i mig allt jag behöver och tillräckligt med energi. Men även för att ha allmän koll. Vilket gör att när jag blir sugen på något gott vet jag att träningen är det enda för att få stoppa i mig lite onyttigheter. Och att räkna är inte ens jobbigt som jag trodde. Tar 5 minuter extra varje dag- det är det klart värt för att få lite extra träningsmotivation!
MVH Elin B
Jag tänker såhär;
”Vill jag må bra och uppnå resultat, eller vill jag få dåligt samvete över att jag skippade träningen..?”
Valet är enkelt!
Tanken på den där sköna känslan efter träning får mig att komma iväg även om det känns motigt. Oftast behöver man ju faktiskt sen inte ens vänta tills att passet eller PW:n är över förrän spänningar och jobbiga tankar släpper och lyckokänslorna sprider sig i kroppen.
När vädret är trist och latmasken kommer smygande tänker jag : kom igen! Bara 10 minuter sedan får du springa hem! Då blir det så att jag gör hela passet som jag brukar eller har planerat in. Jag har aldrig vänt efter 10 minuter. Sedan är känslan underbar efter varje träningspass!
Tack för en inspirerande blogg!
Sommar hälsningar Från Karin
Det är inte ofta jag tvekar till träning:-) men om det ändå skulle hända någon gång: så får jag tänka på den härliga känslan som infinner sig i kroppen efter ett träningspass!
Det som får iväg mig till träningen när jag verkligen inte känner för det är mina fina vänner som jag tränar med. Det är MYCKET svårare att ställa in när jag inte har något bättre skäl än att jag inte känner för det.
Det som får mig att bege mig till träningen är känslan under och efter träningen. Det bästa är att känna sig snyggare, piggare och framförallt gladare. Träning ger mig så mycket glädje och energi att orka med andra saker.
Keep up training !!!
Det som får mig att bege mig till träningen är känslan under och efter träningen. Det bästa är att känna sig snyggare, piggare och framförallt gladare. Träning ger mig så mycket glädje och energi att orka med andra saker.
Keep up training !!!
Jag har insett att den helt underbara känslan som håller i sig i timmar efter träningen behövs för att jag ska må bra. Efter år av depression, mobbning och hemska skolklasser började jag träna mer regelbundet och blev fast. Att helt enkelt känna LYCKA och VÄLBEFINNANDE igen kändes så ovanligt och konstigt- men så rätt. Det är ju så man ska känna och må.
Nu tränar jag ca 4-5 gånger i veckan och ser aldrig till att slarva för då vet jag att kanske kommer jag tillbaka i svackan igen och det vill jag aldrig mer!
Så varför jag tränar är för att må bra i psyket (och i kroppen också men inte främst). Jag önskar att fler visste hur mycket träning kan göra!
Det som alltid får iväg mig på ett pass är känsla, den helt obeskrivliga lugna harmoniska känsla som är valutan för genomfört pass:)
Känslan efteråt är grym och en bra morot för att ge sig iväg. Men allra bäst är tanken på målet – Sthlm halvmarathon!!!
Blå/gula kläder skulle sitta fint på semestern i Italien strax efter midsommar! 🙂
Känslan efteråt!
En sak i taget.
Ett ben ur sängen. En sko i taget. Hela tiden framåt.
Samtidigt som jag behåller tanken om att sovmorgon eller en stund i soffan är inte vad jag vill när jag väl är där! 🙂
Oftast varken tänker eller känner jag efter, har jag planerat träning så blir det träning. Jag kanske ändrar i planeringen om jag t ex kommer iväg tidigare från jobbet men jag hoppar inte över den. Är jag trött och det känns väldigt motigt tänker jag att jag ska klara av mindre delar, bara armar t ex om jag gymmar. Och sen när armarna är klara så känner jag att jag orkar axlar oxå och sedan mage. Sedan har jag ju tränat klart =)
De gånger jag tvekar inför att gå iväg och träna tänker jag på hur det kändes när jag var överviktig, orkeslös och missnöjd med mig själv. Inte en rolig känsla eller ett roligt minne. Mår mycket hellre som jag gör nu; dvs pigg, energisk och med ett fint självförtroende. Träning is da shit! 🙂
Jag sätter på favotirmusiken och lyssnar på den påväg till gymmet. Intalar även mig själv att det kommer kännas bättre såfort så jag kommer in på gymmet. Och självklart som många andra skriver så får man tänka att känslan efteråt är underbar!
Den känslan som jag vet att jag kommer ha efter passet är vad som får mig att gå och träna just de dagarna.. Att veta att man efter träningen kommer känna sig så nöjd med sig själv, skönt trött i hela kroppen och på bra humör! Bästa känslan!
Genom att tänka att det jobbigaste är att ta sig iväg. När man väl börjat träna är det kul och efteråt känner man sig nöjd med sig själv. Tänker även på att det är ett bra sätt att bli av med stress.
Jag värvar egen morgonträning med att instruera klasser på eftermiddagar och kvällar. Morgonträningarna är det bästa sättet att starta en dag på! Att vakna till liv och få endorfinruset! För att sedan anlända till jobbet för att äta frukost med kollegorna och vara igång, pigg och glad.
Att få instruera klasser är för mig en ära. Att folk vill komma o dela sin träning, vilja, glädje och ork med mig är den bästa sparken i baken man kan få! En del dagar är tyngre men så fort man kliver in i salen o blickar ut över sina deltagare försvinner huvud spökena och allt kommer utan psykisk ansträngning. Kroppen bara gör det och huvudet njuter! Bättre motivation går inte att få! Om man sedan är snyggt klädd gör ju det inte saken sämre:)
”Njut, och lyft blicken”.
När det känns riktigt motigt så bestämmer jag att det är helt ok att ta det lugnare och bara njuta av sträcka på kroppen och musiken.
Men egentligen vet jag att detta inte stämmer, för när jag möter deltagarnas ögon och känner ledarens glädje så smittas jag av träningsglädje.
Jag tänker att jag är värd det, att jag ska hålla länge och bli farmor och mormor och fortfarande vara pigg.. 🙂
Tack för en supermysig blogg!
Jag tänker på den underbara känslan jag VET infinner sig efteråt, funderar över vilket mellanmål som ska ätas efteråt och suktar mig med det. Typ kesella med micrat kaneläpple och lite blandade nötter…!
Den stolthet jag kanner efterat nar jag vann over latmasken och faktiskt kom ivag pa ett skont traningspass.
Då jag saknar motivation att ta mig till träningen beror det ofta på att jag känner mig småtrött och helst bara vill krypa ner under en filt i soffan…MEN! Då tänker jag alltid att jag kommer bli såå mycket piggare av att gå och träna och jag kommer ha massor av energi efteråt till mycket annat, blir alltid så glad och effektiv efter träning. Jag ställer mig själv i valet och kvalet; Antingen dega ner mig i soffan och troligtivs bli kvar där hela kvällen, tröttare och tröttare.. eller ta mig till träningen (blir alltid pigg när jag väl kommit dit) , få en riktigt energikick och sedan komma hem stolt och full med energi. När jag tänker så, så inser jag att valet faktiskt inte är så svårt trots allt.. (:
Påminner mig själv om känslan som infinner sig efter ett träningspass och kikar in på ngn inspirerande träningsblogg för att få en extra ”spark i baken”. Tack!
Step by step!
Börja med att ta på träningskläderna. Bara så. Bestäm dig sedan för att lämna hemmet – om så bara för att komma ut på gatan. När du väl är ute, träningsklädd vore det ju löjligt att gå in igen! Om du ska till gymet – gå dit! Okej, inga höga krav. Genomför bara passet. Mitt under passet kommer du säkerligen att göra ditt bästa och köra så hårt du orkar idag. Svettig, nöjd och glad att du kom iväg går du hem igen!
Endorfinkicken!! Utan tvekan. Ju segare, tröttare och mer omotiverad jag känner mig desto mer vet jag att jag verkligen Behöver komma iväg, och det är Nu! Jag behöver träningen för att må bra och vara en fungerande person, min omgivning håller säkert med här haha 🙂
När jag tvekar tänker jag alltid på hur bra jag mår efteråt. Om jag sitter kvar i soffan får jag ju aldrig den där underbara känslan man får när man är riktigt nöjd med ett pass, och sedan kan jag ju sitta i soffan med gott samvete! 🙂
Om jag har riktigt svårt att hitta motivationen till att ”gå och träna”, så gör jag nåt annat helt enkelt. Tex så beger jag mig ut på en skogspromenad, leker med husdjuren, storstädar eller påtar i trädgården. Har inte movivationen infunnit sig efter det (vilket det oftast gör), så har jag i allafall gjort nåt 😉
Känslan av endorfinruset efter träningen, det dödar även de värsta ursäkterna!
Jag vill åt känslan efteråt. Då känner jag mig stolt, och inte bara några timmar efteråt, utan även dagen efter. Att känna vara stolt över sig själv är en underbar känsla som jag tror att allt för få av oss är tillräckligt ofta.
Det som får mig att träna när jag är som minst motiverad, är dessa ständiga tankar som säger: Efteråt känns allt så himla bra. En endorfinkick sprudlar ut ur kroppen, man blir piggare och helt enkelt: Starkare och allmänt gladare!
Att veta det gör mig väldigt motiverad till att träna.
”De första stegen är alltid de jobbigaste.”
Att det är så jäkla skönt när jag väl är ute helt enkelt!
Inte tänka-bara göra! Hoppa i träningskläderna och starta. Om det känns riktigt jobbigt brukar jag tänka bara 20 min idag, men när man väl satt igång brukar det bli ett helt pass iallafall.
De dagar det känns tungt att gå iväg och träna försöker jag tänka på känslan efteråt som ALLTID är underbar oavsett vad jag tränat. Jag måste också erkänna att mitt bloggande drar iväg mig ibland, det är ju roligare att blogga om träningen jag gjort än den jag ”hade tänkt” göra 🙂
Mitt bästa knep är att i alla fall ge sig ut, sen behöver passet inte bli precis som man bestämt i förväg, kanske blir det kortare eller med lägre intensitet men det är helt ok. Var sedan snäll mot dig själv och njut av duktighetskänslan!
Mina härliga träningskompisar. Oavsett om det är löpning, gå på gym eller delta i ledarledda pass. Det finns alltid mån som peppar mig till att vilja träna. Idag tex sprang jag 9 km för första gången och det tack vare en väninna dom agerade dragkrok:)
Jag tänker på välbefinnandet efter träning och på hur arg min träningskompisen blir om jag inte dyker upp 😉
Kram och tack för grym inspiration!
Det sköna känslan som jag vet kommer infinna sig när jag kommer hem från träningen:)
En inspirerande instruktör så jag vet att jag blir peppad och får ett tufft pass som ger massa energi!
Jag tänker ”sluta tänk, bara gör”. Koppla bort hjärnan och koppla in autopiloten, på så sätt tränar jag även de dagar det känns segt. Det fantastiska är att ju mer jag tränar, desto mer VILL jag träna. Så det är nästan tvärtom, när det är dags för vilodag får jag tänka ”sluta tänk, bara vila” 🙂
Om jag tvekar inför ett träningspass så brukar jag bara tänka på hur pigg och glad jag kommer känna mig efter passet, samt hur gott maten kommer smaka efter träningen! 😛
Om jag tvekar så brukar jag tänka på VARFÖR jag tränar. Jo, därför att jag ÄLSKAR det så mycket 🙂 Det finns ingen bättre känslan än känslan av endorfin man får efter ett träningspass. De enda dåliga träningspassen är de som inte blir av 😉
Jag tänker på hur otroligt kul det är att träna och att jag faktiskt numera både KAN och FÅR träna. Att under en så lång period stå över från det jag älskar enormt till att faktiskt få vara igång är en kick som trollar bort tröttheten i ett nafs! Sen är vetskapen om hur skönt jag mår efteråt en spark i baken i sig.
KRAM!!
Jag minns fortfarande känslan av den förlamande tröttheten jag hade när jag inte tränade så här regelbundet som jag gör nu ( trots att det snart är 2 år sen ) Nu är det sällan jag tvekar och de få gångerna jag gör det så vill jag inte tillbaka dit!!! Mår så gott tack vare min träning!
Största motivationen är att jag vet hur mycket piggare jag kommer vara efteråt!
Varje gång jag tvekar så tänker jag alltid på hur skön duschen är efter ett hårt träningspass och på den goda yoghurten med massa bär och nötter som jag äter efter 🙂
Jag gillar verkligen inte att jogga/löpträna på morgonen, men om jag sätter på mig träningskläderna direkt jag går upp ur sängen så är jag ju lixom halvvägs 😉 Sen så vet jag att känslan av att vara nytränad, nyduschad och pigg, redo för resten av dagen tidigt på morgonen är oslagbar!!
Jag är sjuksköterska och jobbar enbart nätter sedan drygt ett år tillbaka. Det som får mig att ge mig ut och springa en runda, eller köra ett pass på gymmet, är vetskapen om hur mycket piggare jag kommer vara på jobbet. Det är så stor skillnad på om man legat kvar i sängen för länge dagen innan ett nattpass, eller om man fått svettats lite under ett träningspass. Energin är viktig för mig!
När det riktigt bär emot att träna så tänker jag dels på den härliga känslan efteråt. Sedan lovar jag alltid mig själv att jag inte behöver träna så länge, det räcker med en kortare joggingrunda eller långsammare tempo. När jag sedan väl har kommit igång så vill jag inte sluta utan det blir den planerade rundan ändå 🙂
Jag brukar tänka på att ”Man ångrar sällan ett träningspass efteråt, däremot ångrar man oftare att man inte tränade!”
Jag tvingar mig själv att iaf gå utanför dörren, jag tänker att om jag inte orkar hela passet som jag tänkt så gör det ingenting. Är jag för trött får jag avbryta. Men jag vet att 99 % av alla gånger så behöver jag inte avbryta, utan det går super bra. Det gäller att bara ta sig förbi tröskeln och sen kan man köra på.
Jag tycker att det är så fruktansvärt tråkigt att duscha. Men tränar man så duschar man ju automatiskt. Så tvekar jag på om jag skall träna eller ej så brukar jag bara tänka att jag kommer att behöva duscha i vilket fall. Och då är det ju bättre att träna och duscha på gymmet så slipper jag sedan duscha hemma :=)
Jag började träna för några veckor sedan för jag kände att det verkligen är dags att komma i form. Har aldrig varit tränad och konditionen är urusel (men börjar bli bättre) och de gånger det tar emot tänker jag på det som alla säger: att det blir bättre. Om man håller ut i början kommer man snart att längta efter att få träna. Och ja, det blir lite bättre för varje gång! De små framgångarna får mig att fortsätta. Idag kommer jag kunna springa lite lite längre än förra gången.
Precis som många andra tänker jag på vad som händer efter att man tränat. Problem blir inte längre höga berg, utan mer som små kullar. Ett dåligt humör förvandlas ofta till ett gott humör, och stressen rinner av en i takt med hjärtats puls. Den vetskapen får mig att tvinga mig ut även i ett grått och dassigt väder, för jag vet, att när det är gjort, ter sig världen ofta en aning färggrannare..
De dagar suget efter träning är som minst, är oftast känslan efter passet som bäst. Det är mitt mantra som brukar få mig ut även de tröttaste dagarna.
Genom att hela tiden upprepa ”Åh vad roligt det kommer att bli”. Till slut har kroppen lurat hjärnan 😉 En känd KBT-metod!
Jag är väldigt rastlös, har svårt att slappna av eller göra en sak i taget. Multitaskar ofta och mina tankar går ofta i 180, när jag tränar är jag fokuserad på det jag gör just där och då. Det är alltså enda gången jag lyckas göra en sak i taget, och även fast jag kör slut på mig själv så slappnar jag av. Tvekar jag på träningen får jag iväg mig genom att tänka att jag iaf får fokusera på bara det under den tid träningspasset varar. Träningspasset får mig att slappna av = jag går och tränar.
Kort och gott beskrivet: Känslan efter passet när jag gett allt och framförallt kommit över den där eventuella tveksamheten till att komma iväg. Finns inget som slår känslan efter ett grymt träningspass-det är värt så mycket!
100% av gångerna känns det fantastiskt efteråt! OCH om man kan ta sig i väg när man absolut egentligen inte vill – så kan man ta sig hur långt som helst!
Det gäller att ha ett mål, och hitta en väg dit. Är målet inte viktigt nog hittar man ursäkter…
Heja Heja!
När det känns segt att ge sig iväg på träning tänker jag på känslan efteråt.
Den härliga tröttheten i kroppen och lugnet i huvudet.
Jag har ett stressigt jobb och kommer och kommer ibland hem med spänningshuvudvärk och ett fruktansvärt dåligt humör. Och när jag har varit ute på ett härligt joggingpass brukar huvudvärken ha släppt och humöret vänt. Underbart!
När jag känner på mig att jag inte kommer vara pepp på att träna på kvällen packar jag antingen väskan på morgonen och har med mig den under dagen – då känns det ju jättedumt att banga sen! Eller så stämmer jag träff med en kompis, ska man strunta i träningen då måste man ursäkta sig på riktigt… Dessutom är det roligare att träna tillsammans!
Tack för en inspirerande blogg!
Jag tänker ut vad jag ska ha på mig under passet. En riktigt snygg och peppande outfit kan lätt lura min kropp att komma i gång. Och är man väl i gång finns det ju ingen anledning att sluta.
jag har inställningen att det inte är något val. Jag måste träna då jag mår så mycket bättre än om jag inte gör det. Om det skulle ta emot alldeles för mycket ringer jag en kompis och frågor om hon vill med på långpromenad. Det hjälper alltid att ha någon med sig.
Det sköna känslan efter passet är det som motiverar mig när det att svårt att ta sig iväg på ett pass. Att få krypa upp i soffan efter duschen och känna ”vad skönt att jag tränade” är en bra morot för mig!
Det som får mig att gå och träna dom gångerna jag tvekar är att tänka till och säga till mig: Jag mår 100 gånger bättre av att göra det, bra för min hälsa, mitt hunör och det är ju så förbaskat roligt att träna!!!!!
När jag tänker i dessa banor när jag tvekar över träningen dom dagarna jag är trött, sliten efter jobbet eller haft en dålig dag då blir man som en ny människa sedan!!!
Dessa snygga kläder hade verkligen fått iväg mig på träning när som helst! 🙂
Har väldigt svårt att komma ut och träna fastän jag faktiskt vill. Det enda som verkar hjälpa är att ha bestämt en tid med en kompis eller två. Dessutom är det mycket roligare att träna tillsammans
Ska springa ett marathon i Oslo på lördag men jag springer det säkert året därpå också och då skulle det sitta fint med en blå-gul outfit
Det som får mig att träna är mitt uppsatta mål och min planering till det målet. Jag ser framför mig hur glad jag är att jag genomförde de pass jag planerade och vilken nytta jag har av dem när jag ska cykla/springa/simma. Och så känslan efter passet också, helt obetalbar!
Ibland kan det finnas dagar då man inte vill något hellre än att stanna kvar i sängen och bara dra täcket över huvudet. När något känns tungt och trist, då är träningen och endorfinerna en räddande ängel och det har jag äntligen lärt mig. De få gånger jag tvekar tänker jag på glädjen det ger mig, och det tar mig dit varje gång!
Det som får mig att gå och träna även om det tar emot ibland är att jag vet hur bra jag mår efteråt, att få svettas älskar jag, det är som jag får ett nytt liv den dagen. Stämningen på gymmet/gruppträningarna ger mig sån energi, glädje och styrka. Att kunna skratta och göra det man älskar med andra människor och till musik :-)))det är fantastiskt. Jag fajtas mot sjukdom och träning är den bästa medicin jag kan få :-)))
Jag tänker på hur mycket bättre det kommer att kännas efteråt också brukar min sambo pusha mig och säga att jag får lite egentid (utan bäbis!)
Jag tvekar sällan eftersom jag älskar det! Men ”just Do it” är det bästa. Tänk inte så mycket, byt om ditt snyggaste träningskläderna och tänk på hur underbart du kommer må efteråt.
Man ångrar aldrig träningen som blev av 🙂
Dom gånger det känns motigt tänker jag på ”Man ångrar aldrig ett träningspass”. Tänker två timmar framåt – känslan om ja sitter kvar i soffan eller känslan efter ett träningspass. De brukar få iväg mig dom gånger jag tvekar!
Detta får bli ett tips, håller mig utanför tävlingen eftersom strl 38 inte är nåt för mig.
Varje gång det tar emot att ge sig iväg och träna tänker jag på den härliga och stolta känslan man får efteråt när man genomfört träningen!
Det som får mig att träna när jag egentligen inte orkar är att jag tänker på hur bra man mår efteråt och att jag som heltidsarbetande småbarnsmamma måste ta tillvara på varendaste lilla sekund till träning. Man vet inte när nästa tillfälle ges helt enkelt!