Spark i baken

Första försiktiga löprundan

lopband
Shorts Casall, linne Craft, skor Nike.

Idag bestämde jag mig för att testa hur höften klarar av en lättare löprunda. Jag ställde mig på löpbandet i gymmet och varvade gång och jogg i tre kilometer. Tyvärr blev inte resultatet så som jag hade hoppats. Höften gjorde sig påmind, och även om det inte gjorde ont under löpningen kände jag av höften och efteråt var den stelare trots att jag såg till att stretcha ordentligt.

Jag som önskade att få springa en hel del här i Thailand. Verkar som att jag får vänta ytterligare …

Förutom höften som krånglade var det otroligt skönt att få springa. Har saknat att känna pulsen slå snabbare och hela kroppen som jobbar. Får inte riktigt samma kick av styrketräning eller simning även om det är skönt av andra anledningar. Löpning – när den är som bäst – är den sport som ger mig störst tillfredsställelse.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. linnea

    Hej Terese!
    Jag heter Linnea och har precis läst ut din bok. Som jag fullkomligt älskade (misstolka det inte fel.. önskar ingen det helvetet du gick igenom) eftersom du var så ärlig och att du hittade ljuset. Jag hoppas att du vet vilken styrka du har och vilken förebild du är!
    Jag har aldrig läst din blogg förut, MEN utifrån boken vet jag att det är sådana som dig som är förebilder. Ville bara säga det, ta hand om dig, kram!

  2. Lotta

    Håller fullständigt med dig om det, inget går upp emot ett tufft och härligt löp-pass! Tack och lov så har jag ännu inte drabbats av några skador/förslitningar av löpningen, jag försöker springa så ”skonsamt” jag kan, mest på mjuka stigar i skogen och oftast inte längre än 1 mil åt gången. Springer 3ggr i veckan med minst en vilodag emellan, och varierar någonstans mellan ungefär 6-10 km, varierar även tempot men gillar bäst att springa fort 😉 ! Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kan hålla på med detta tills jag blir 100 år, det är en underbar ”avkoppling” och den bästa medicinen som finns! Hoppas att du snart kan komma igång igen, fortsätt med din rehabträning och ta hand om dig så är du nog snart ”på banan”! Kram