Alla barn är olika – vissa älskar mat i alla dess former och andra vägrar äta något annat än sin favoriträtt, och vissa knappt ens det. Min bloggkollega Lina har skrivit några ord om hur hon tänker om mat och barn och här kommer mina tankar:
Innan jag blev mamma trodde jag att det inte skulle bli några problem att få mina barn att äta, jag såg framför mig hur jag skulle laga varierad hälsosam mat som de skulle äta med god aptit. Så har det inte riktigt blivit – inte än i alla fall.
”Den vill jag ha” – på lunchrestaurang i Thailand tidigare i vinter.
Mina barns matvanor går lite i perioder. Tilde är jag tacksam för varje sked mat hon äter. Hon tycker inte maten är så värst intressant. Därför gör jag gärna sådant som jag vet är lättare för henne att äta, som gröt, pasta och barnmatsburken med kyckling/couscous. Dessutom älskar hon banan, päron, äpple och yoghurt. Vi försöker såklart ge henne annan mat också för att introducera henne till fler produkter, lägger fram lite av det vi äter till henne, men oftast välter hon bara ner maten på golvet och kastar huvudet bakåt när vi närmar oss med skeden. Charles har också varit så här, jag är trygg i vetskapen om att det troligen kommer ändra sig för Tilde också. Men det är jobbigt när maten blir en kamp, för det tycker jag inte den ska bli, då är det lätt att det blir ett maktverktyg för barnen att ta till när de vill visa att de bestämmer.
Charles äter bra på förskolan (enligt dem). Dessutom äter han alltid bättre när det är andra barn i närheten som äter. Hemma är han lite mer selektiv – troligen för att vi låter honom vara det. Det är inte alltid jag orkar vara benhård, utan är glad om han äter. Charles äter ofta samma som jag och Glenn, även om han gärna väljer ut någon ingrediens han enbart vill äta just då. Som igår när vi åt kyckling, klyftpotatis och svampsås. Då ville han äta svampbitarna och sedan åt han potatisen när den hade kallnat. Däremot ville han inte ha kyckling. Och så åt han en massa gurkskivor som han älskar.
I dagarna har det diskuterats mycket om barn, fetma och dåliga matvanor. Allt startar i hemmet. Varannan förälder till barn med övervikt ser inte barnets viktproblem. Fetma och övervikt är ett problem som kan drabba barn, ett annat är ätstörningar som bulimi och anorexia och/eller ett jobbigt förhållande till mat som kan sträcka sig livet ut.
Charles hjälper mig med pannkakssmeten i Thailand.
Vi föräldrar har ett enormt ansvar. Samtidigt måste vi göra de val som känns rätt för oss och inte bli besvikna på oss själva när det inte går som vi vill. Vi är inte perfekta. Vi orkar inte alltid ta alla fighter. Men vi gör så gott vi kan.
Hemma hos oss försöker vi hålla oss till detta för det är vad vi tror på för att skapa bra matvanor hos våra barn:
– Variation. Vi äter varierad mat så gott det går (men ser till att det finns något som vi vet barnen äter på bordet). Dessutom bråkar vi inte med barnen när de inte äter. Rätt som det är vill de smaka.
– Inga förbud. Ingenting är förbjudet även om vi försöker begränsa godis och saft till lördagar då barn är ännu mer känsliga än vad vuxna är (det är bara Charles som äter sötsaker än så länge). Bjuds det någon annan dag kommunicerar vi att det är ett undantag av någon anledning.
– Jag äter det barnen äter. Jag är emot att mammor (för det är ofta mammor) äter annorlunda än resten av familjen för att de går på diet eller liknande. Visst kan du fördela proportionerna på tallriken annorlunda om du vill, men sitt inte och peta i en sallad när resten av familjen äter något annat. Barn tar efter oss vuxna och förstår mer än vad vi tror ibland.
– Väck barnens matlust. Låt barnen följa med och välja grönsaker, baka, laga mat och så vidare. Allt beroende på barnens ålder och färdighet. Men jag tror starkt på att om barnen är med runt matlagningen så blir det roligare att äta. Hur kul är det inte att äta en köttbulle som man själv har rullat?
Goda pannkakor! Ikväll blir det pannkakor här hemma, tyvärr ej med papaya.
Vad har du för tankar om barn och mat? Visst är det ett svårt ämne, även om det teoretiskt låter väldigt enkelt är det inte alltid det i verkligheten.
Länken ovan, småkockarna har en populär frukostklubb där föräldrar lagar ekologisk barmat för hela veckan. Helt fantastiskt bra tips! Dem har allt från fisk till fågel och mycket vegetariskt
Hej, vad roligt att se detta inlägg och ert engagemang kring barns hälsa och matvanor. Jag startade upp Småkockarna, en matlagningsskola för barn och unga, just i syftet att lära ut goda vanor och enkel matlagning. Läs mer om oss här: http://smakockarna.se/kurser/
Jag har även skrivit ett blogginkägg i ämnet:
http://smakockarna.se/2014/goda-vanor/
Vår son fyller snart 2 år och det där med aptit går verkligen i vågor. Generellt har han alltid vart ganska glad i mat, även om han periodvis har ratat framförallt kött. Grönsaker, bortsett från broccoli, har däremot alltid gått hem.
Generellt försöker vi tänka likadant för honom som för oss – undviker halvfabrikat och kör på ”riktig” mat utan lightprodukter och lågfettalternativ.
När det gäller sötsaker har han alltid fått smaka när vi äter, även om han inte får en hel portion – så får man reglera hur ofta man själv äter istället!
Så intressant att läsa om era erfarenheter. Det är verkligen svårt men varje familj får hitta det som passar just dem. Det är spännande med barn då det kan svänga så snabbt – men bara de mår bra och växer som de ska är det lugnt.
En till som kämpar med mat till barnen! I vårt fall handlar det om att vi har valt att vara veganer. Det är i sig inte något större problem, men i kombination med att jag har IBS och därför inte kan äta spannmål, 4-åringen vägrar att äta baljväxter (utom om jag gömmer dem i en slätmixad lasagnesås) och de flesta ”grynsorter” med undantag för ris, 1-åringen är ALLERGISK mot baljväxter (inklusive allt med soja och jordnöt) samt en rad grönsaker och nötter är det lite svårt att få ihop maten till familjen. Det är MINST två rätter på bordet varje dag och jag lägger minst en timme på att få ihop middagen… Tack och lov äter 1-åringen gärna och mycket av det han KAN äta (och dessvärre även av det han egentligen inte tål:-/), och 4-åringen har alltid älskat frukost, så jag är ändå ganska trygg med att båda får i sig de det behöver. De växer som de ska och är så aktiva som de förväntas vara i sina respektive åldrar.
Tips till er som har kräsna småbarn: Har ni testat att låta dem äta själva? Gett dem fingermat? 1-åringen tvärvägrar ibland att bli matad, men när han får plocka med fingrarna eller hjälpa till att hålla i skeden går det bättre. Han älskar sötpotatis och pumpa, äter gärna kålrot och blomkål, samt bröd och förstås, frukt (banan, dadlar, mjukkokt äpple, russin, fikon, blåbär). Plättar är en favorit hos båda barnen och i dem brukar jag gömma sådant de inte äter annars… Variera mjölsorter (bovete/quinoa/ris/vete/hirs/mixade havregryn…), berika med mixad frukt (t.ex. banan eller äpple) eller grönsaker (t.ex. finrivna morötter, palsternackor, hackad spenat), tillsätta superfoods (spirulina), gömma proteinpulver (för att den allergiska familjemedlemmen ska få i sig lite mer protein), använda järnberikad dryck (barnmatshyllan) eller kokosmjölk som vätska…
Lycka till!
Håller med dig! Man vill ju ge sina barn det bästa, men man kan inte tvinga i dem mat. De måste få matglädje och våga prova. Ni verkar göra det på ett fint sätt och barnen är så fina!
Jag har en flicka, lika gammal son Tilde, som vi måste sondmata sedan hon var 10 månader för att hon äter för lite. Som mamma känns det hemskt att inte kunna ge sitt barn mat så de växer ordentligt. Våra ambitioner har sänkts från att man önskar att de äter bra och nyttig mat till att hon äter någon energi överhuvudtaget. Vi jobbar hårt med att ge henne en positiv upplevelse till mat och väcka matlusten. Hon erbjuds allt och en dag hoppas vi att hon äter!
Åh, du tänker så klokt! Jag tänker ungefär samma… våra barn är väldigt selektiva med mat. Moa (4.5 år nu) kan vi resonera och ’förhandla’ lite med men Noel (2,5) äter bara det han själv vill. Tvärvägrar dock tyvärr det mesta :p Vi försöker också äta varierat och alla äter alltid samma mat… men det kan tänkas att när mannen och jag äter fisk, potatis, sås och ärter äter Moa potatis med smör och en pytteliten bit fisk och Noel gröna ärter och (hans favorit) inlagda rödbetor… inget mer. Det svårt att få till det där med kostcirkeln. Men jag är inte orolig, alltid får de i sig nåt! Och mellan varven äter de stora portioner mat 🙂
Vilken befrielse att läsa det du skriver! Jag försöker att tänka precis så, men ibland är det ju så svårt och det är skönt att höra att någon annan är inne på samma spår.
Maten blev krånglig redan från början när vår son föddes. Han var väldigt liten och behövde stödmatas var tredje timme, men tyckte inte alls om det. Det mesta kräktes han upp och det var noggranna viktkontroller var och varannan vecka. Jag kände mig usel som mamma eftersom min mjölk inte räckte och eftersom det tog tid innan vi lyckades få honom att acceptera ersättningen.
Idag är han 1,5 år, lite mindre storlek än genomsnittspojken och ganska liten i maten. På förskolan äter han bra säger de, men hemma är jag alltid jättenervös (fortfarande!) inför varje måltid.
Just för tillfället är han dessutom sjuk med väldigt ont i munnen och dricker enbart nyponsoppa. Det tär på mammahjärtat att se honom så liten och svag.
Men vi försöker att inte överföra vår oro på honom. Han får äta det han äter och så är vi glada för det. Stort plus känns det som att han älskar frukt och grönsaker och fisk i alla fall. 🙂