Det har varit en helg med många olika känslor. I lördags var det först pirr och förväntan inför Stockholm halvmarathon som sedan utbyttes i fokus och prestation under loppet och slutligen glädje och stolthet efter målgång. Söndagen var betydligt lugnare. Jag hängde i en lagom solig park tillsammans med mina barn, omväxlande lekandes kontra sitta och blunda i solen på en parkbänk. Känslorna här var värme, kärlek och lugn. Jag fyllde på kroppen med kokosvatten, kvar från min bokrelease för ett par veckor sedan, och njöt av dagen som inte innehöll några måsten.
När Tilde sov sin middagslur passade jag på att baka en omgång biscottikex som jag njöt till en kopp Nespresso innan vi åter gick ut och lekte, denna gång blev det fotboll, kurragömma och såpbubblor på vår gård. På kvällen blev det pizza framför valvakan och känslorna här var en oerhörd besvikelse och en stor förvåning. Suck …
Nåväl, svenskarna har fått sagt sitt och nu är det bara att acceptera. Jag la min röst förra veckan och kan inte påverka det något mer. Istället fokuserar jag på det jag kan påverka, nämligen rörelseglädjen. Och det startade jag veckan med. En stunds coreträning i gymmet följt av att jag instruerade 55 minuter cykling för mina deltagare. Känns grymt att ha startat en ny fräsch vecka!