Spark i baken

En bra instruktör

Jag instruerar på Nike Convention 2010.
Jag instruerar på Nike Convention 2010.

Jag har bloggat i drygt tre år och har skrivit tusentals inlägg. En del av dem tycker jag förtjänar att lyftas fram igen, så ibland kommer jag att presentera något från arkivet. Då jag har bytt bloggverktyg ett par gånger så finns inte allt material samlat i denna blogg (från Veckorevyn fick jag exempelvis inte flytta över mitt arkiv även om det är tekniskt möjligt), så jag kommer välja inlägg från före min Spotlife-tid. Vi börjar med ett inlägg som jag publicerade den 23 februari förra året där jag hade frågat er hur en bra instruktör ska vara:

De flesta av er vill att en instruktör ska vara peppande, glad, informativ och det ska synas att instruktören gillar det den gör. Att klara av att köra ski*en ur deltagarna ses av flera som en bonus.

Men hur en instruktör ser ut verkar också viktigt för en del. Sofia skriver ”jag tycker att de flesta instruktörer är feta som om gymmen är rädda för att få negativ publicitet om de tar smala människor”. Mela skriver att instruktören ”måste vara vältränad själv, framför allt stark, inte för spinkig”. Och Elena tycker att: ”inte heller kräver jag att instruktören ska vara pinnsmal för att gå på deras klasser, det handlar inte om det. Man kan vara väldigt vältränad utan att vara underviktig.”

Sedan är det det här med att räkna och berätta hur långt det är kvar. Camelia skriver: ”personligen tycker jag inte om när man räknar ned hur mycket det är kvar, eller räkna på något över huvudtaget.” Nanna tycker det motsatta. Så här skriver hon om sin favoritinstruktör: ”han berättar hela tiden hur mycket det är kvar av en del, räknar högt och har en skala från 1-10 som han alltid refererar till i början av en ny del.”

Hur sammanfattar vi det här? Jag tror inte att det finns något klart svar om vad en bra instruktör är. Att personen är engagerad är såklart viktigt, men alla andra parametrar om vad man vill ha skiljer sig från person till person. Och det är väl härligt. Det finns ju massvis med instruktörer där ute så det gäller bara att hitta de som passar ens egen träningsstil.

En bra instruktör för mig är någon som får mig motiverad att ta i mer än vad jag trodde innan passet att jag skulle göra. Personen ska visa sin personlighet genom instruerande, ha varierad musik och upplägg samt informera i tid om vad som väntar. Instruktören ska lyssna på deltagarna och klara av att anpassa träningen till deras nivå. Det går att peppa och leda både nybörjare och elit i en och samma klass. Hur instruktören ser ut spelar absolut ingen roll – men hon/han ska såklart ha energi att orka med sitt eget pass.

Hur tycker du att en bra instruktör ska vara?

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. ÄtaTränaKämpa

    Det viktigaste för mig är nog att en instruktör inspirerar mig.
    Hur han/hon ser ut är int elika viktigt som hur han/hon är, det ska finnas träningsglädje, energi, en tydlig piska vid bahov och god stämning i klassen. 🙂

  2. emliscious

    jag tror det finns bra och dåliga sätt att räkna ner!

    Jag gillar de som gör det på ett positivt sätt: ”nu är det 4 låtar kvar- så nu trycker vi på, nu ökar vi in i mål” etc etc

    inte de negativa nedräkningarna ”nu är det 4 låtar kvar, så försök stå ut, försök orka, sen får ni äntligen gå hem”.

    jag vill inte LÄNGTA till slutet- uttan peppas att kräma på in i slutet!! =)

    Jag vill ha uppmuntran att köra tuffare och hårdare, inte att bara ta mig igenom det =)

  3. thePilla

    Vissa dagar önskar jag att Hilter typen styr och ställer, andra dagar önskar jag flummiga instruktörer som bara öser järnet och en tredje dag kan det vara nagot helt annat. Tur att alla är olika och att det finns mycket at tvälja pa, da behöve rjag inte ga pa pass som irriterar mig.

    Förresten, hur ser du som instruktör pa personer som lämnar en klass, är det okej? tar du det personligt? Inom gruppträningsvärlden tränar man ju för sin egen skull och inte instruktörens, om man kommer fram och berättar efter passet varför man lämnat – är det nügon idé – det behöver ju inte vara nügot negativt att man avbryter en klass. Känner ibland att när man provar nya klasser, ühnej, nu MÜSTE jag vara kvar för instruktörens skull, men visst, spelar man t.ex fotboll i ett lag tränar man för laget och ÄR med pü även övningar man inte gillar – men hur bör man ställa sig i detta anser du?