Barn och mat tycker jag är ett svårt ämne. Jag har endast varit mamma i två och ett halvt år och under den tiden har det varit problem med mat och ätande till och från. Ibland vill Charles enbart äta pasta utan något till, ibland enbart gurka och ibland är välling det enda han vill ha och han skriker och äter inte om han inte får det han efterfrågar.
Som mamma försöker jag få honom att smaka och äta allt och få ett sunt beteende runt mat. Ibland fungerar det – ibland inte. Det är oerhört svårt att stå emot honom när han skriker, jag vill ju hellre att han äter något än att han inte äter alls. Är han hungrig och grinig är det varken roligt för honom eller för resten av familjen. Samtidigt kanske han äter till slut om han är riktigt hungrig och ingen annan mat serveras … men det är lättare sagt än gjort att ta den kampen när det är dags att äta.
Vi gör ofta mat som brukar fungera: olika pastarätter (älskar att kunna gömma grönsaker i såser), fisk, broccoli, gröt, pannkaka och ris med kyckling. Men vi vill såklart att han ska kunna äta det mesta, och på förskolan går det bra. Kanske är det bara för att han vet om att han kan ”bestämma” hemma som det blir problem?
När vi äter tillsammans är Charles ofta nyfiken på maten som ligger på min och Glenns tallrik, även om det är likadant som är på hans. Då får han smaka av oss också. Och under helgfrukostar vill han gärna sitta i mitt knä som på bilden ovan. Då blir det lite mys och mat på samma gång.
Jacob Wismar har skrivit ett bra inlägg om barn och mat där han ger sina tips på hur man kan lära barn att äta och våga smaka nya maträtter och ingredienser. Eftersom han har fyra barn som verkar äta det mesta som serveras hemma hos dem borde han ha bra erfarenhet.
Ni som har barn och har varit med om detta, vad är era bästa tips för att få barn att äta varierat och bra?
Tack för kloka ord och bra tips! Tror att fler än jag har nytta av era erfarenheter. Det är verkligen inte lätt med barn, och så fort man har vant sig vid något kommer en ny fas och det som nyss fungerade funkar inte alls. Det är spännande att vara förälder 🙂
Har en mycket kräsen 3-åring, som tycker att mycket är BLÄ och aldrig vill smaka på saker han aldrig har ätit förut. Helst skulle han nog vilja leva på havregrynsgröt, sojayoghurt och mackor hela dagarna, samt lite frukt då och då, men det tycker inte jag och min man är så vettigt. På förskolan äter han enligt uppgift bra, men grönsaker vill han inte ha. Vissa saker som funkar den ena dagen, tvärvägrar han nästa och andra saker som han brukar tycka om är plötsligt oätliga. När han var yngre åt han det mesta (utom gröt, ironiskt nog), men någonstans i 1½-2-årsåldern började det krångla. Så här brukar vi i alla fall göra:
1. Få barn i Sverige har dött av svält under senare år. Jag är övertygad om att inte vår son heller kommer att göra det bara för att han äter dåligt då och då. Förr eller senare tar han igen det han har missat.
2. Serverar för det mesta NÅGONTING som jag vet att sonen brukar äta. Pasta, ris, potatis går ner för det mesta, medan proteindelen av maten brukar vara kinkig.
3. Inte alltför stora mellanmål. Fasta mattider.
4. Måste smaka på allt innan man tar mer av det man tycker om. Förskolan kör med samma princip, så vi tyckte att det var bra att fortsätta på samma linje hemma.
5. Han äter det mesta om man mixar ner det till fyllning i lasagne. På så vis har jag fått i honom både kål, lök och bönor, saker som han annars tvärvägrar.
6. Även i pannkaks-/plättsmet går det att gömma mycket… Jag brukar nästan alltid ha finrivna morötter i, och någon gång även potatis. Palsternacka i våfflor var han dock lite skeptisk till, men det berodde nog på att jag den gången hade grovrivit istället för att finriva. Pannkakor/plättar är för övrigt inte alls så tokiga ur näringssynpunkt. Vi brukar har ett lass i frysen att ta fram när orken är på miniminivå.
7. Utnyttja kompisar. Vi var på besök hos vänner som har en 4-årig dotter. Serverades morotsstavar, gurkstavar och dill- och gräslöksdip. Dottern åt med god aptit, och då gjorde min son det också.
8. Om sonen ber om en macka efter middagen (vi äter kl. 17, han lägger sig kl. 19) får han det bara om han har ätit ordentligt med mat. Kvällsmacka ska INTE kompensera en dålig middag. Och ofta vill han bara ha macka om han inte har ätit tillräckligt med mat.
Återstår att se hur det blir med vår andra lilla kille, som dock är för liten för att äta annat än bröstmjölk än så länge…
Kram och lycka till allihopa!
Intressant att ta del i andras tankar och erfarenheter. Min son är än så länge bara 8 månader men har provat ganska mycket eftersom han vill ha allt vi har och detta gäller även maten. Förhoppningsvis fortsätter hans nyfiken kring mat däremot har min sambo och jag lite olika syn kring mat. Jag jobbar/har jobbat med barn från 1 år till 12 år och tycker att barn och mat är ett intressant men komplicerat ämne.
Inte som de jag var aupair hos lät sina ungar äta iaf. Vad de ville, när de ville. Ena tjejen (fyra år) åt ofta godsaker tills hon spydde och det var okej. Ingen av ungarna var feta som barn (inte föräldrarna heller) men är ju inte direkt heller bra för tänderna att gå runt och äta 10 mål ena dagen och tre andra samt dricka kopiösa mängder läsk eller gatorade. Ett barn av de fyra levde på vanilla waffers och froot loops. Lite USA erfarenheter som jag iaf inte kommer sträva efter om jag i framtiden skaffar barn.
Mina två minsta kan vara lite kinkiga och gillar att testa oss vid matbordet ;). Det som funkar bäst är att låta dem äta i lugn och ro; inte tjata, truga utan bara säga att det är dags att äta. Vill de gå ifrån utan att knappt fått i sig nåt säger vi att vi ska äta en stund till. Harmoni vid matbordet 🙂
Jag tror att det absolut viktigaste när det kommer till barn och mat är att aldrig, aldrig truga och tvinga. Det skapar dålig stämning kring matbordet och gör att kopplingen till mat blir oerhört laddad. Tillslut äter barnet för att det måste – inte för att det vill testa nya smaker. Och då har man misslyckats enligt min åsikt, oavsett hur nyttig maten är. Men det är svårt att introducera nya maträtter, mitt barn är 15 månader och ammas till och från men äter frukost, lunch och middag och några mellanmål där emellan. Jag försöker också att tänka (även om jag själv är väldigt noga med min kost och vill att mitt barn ska äta så hälsosamt och varierat som möjligt) att det löser sig med tiden och att det inte är hela världen om barnet käkar ensidigt då och då..
Det där är jättesvårt. Jag har också en liten kille på två och ett halvt år och självfallet vill jag att han ska äta allt. Men det som jag känner är viktigast är att han har en positiv känsla vid middagsbordet.
Tvång och tjat går absolut bort. Jag lagar hälsosam, varierande kost och jag tror inte på att göra speciellt mycket ”barnanpassad” mat.
Han har själv valmöjligheten att ta vad han vill ha utav maten. Mottot är att smaka på allt men om han inte vill äta så är det ok. Men han vet då också att det inte blir någon annan mat.
Låter hårt och det var tufft i början att inte laga till något annat som han tycker bättre om. Men det funkar jättebra! Han äter när han är hungrig och han äter och är villig att prova det mesta.
Jag har oxå slussat ett gäng ungar genom matträsket. 4 stycken med bestämda viljor och olika smak.
Mitt råd är att laga så mycket man kan/vill/orkar ihop med barnen. Att tidigt väcka intresset för kryddor, kombinationer osv är ett bra sätt att väcka smaklökarna. Att skapa en medvetenhet att vissa saker blir godare om man äter dem tillsammans att tex en bit ost tillsammans med en klyfta Sharon blir en ny smak. Hos oss blev det nästan tävling i att hitta de perfekta kombinationerna och vips försvann viljan att bara äta en sort.
Att man serverar saker separat ibland, inte bara när man äter tacos, är också ett tips. Att barnet själv får mixa och prova brukar vara positivt.
Att man också låter barnet lägga upp maten själv brukar vara positivt. Då har de själva ’valt’ mat och mängd och då brukar den tjuriga kan-själv-protesten stävjas direkt.
Lycka till 🙂
Bra ämne – jag jobbar ju med det här dagligen men då för lite större barn. Jag tror att barnen testar ganska mycket hemma, för som du skriver så är det sällan problem på förskolan. Hemma är det tryggare och där kan man envisa sig till det man vill ha. Det man kan göra är att ställa fram grönsaker och plock i samband med matlagningen, ofta äter de gärna då istället och egentligen spelar det inte så stor roll hur de får i sig maten, bara att.
2.5 är en svår ålder, de är inte stora nog att förstå men ändå har de en stark vilja. Jag tror att det är jätteviktigt att man äter samma mat, barn har ett fantastiskt smaksinne och kan absolut äta samma mat som föräldrarna. Det spar både tid och arbete men viktigast är att inte separera barnens vanor från de vuxnas. Om man vill ha kryddstark mat kan man krydda lite extra vid bordet.
Även små barn tycker om att fixa i köket – kanske en egen blandskål, en visp och en slev kan vara bra att ha till hands. Små händer kan rulla köttbullar eller röra i en pannkakssmet!
/anna