När jag skrev min bok och valde att berätta öppet om mig själv och min resa kände jag att det skulle vara värt det om så enbart en enda tjej eller kille kunde må lite bättre efter att ha läst det jag hade skrivit. Idag fick jag ett mejl från en av er läsare som berörde mig och med hennes tillåtelse får jag publicera mejlet här:
”Grattis till senaste tillskottet och boken! Helt fantastiskt att se alla bilderna. Hoppas ni mår bra allihopa och njuter för fulla muggar (vilket jag vet att ni gör).
Har precis läst igenom Viktig. Har följt dig i flera år men inte tillräckligt många för att veta vad du gått igenom. Var själv sjuk i anorexia/ortorexi och var som sjukast sommaren 2009. Sjukdomen gick över till bulimi och i april 2011 så blev jag friskförklarad. Jag kände mig inte helt frisk. Jag lyckades intala min behandlare att jag var det men hjärnspöken fanns kvar.
Förra vintern började jag med LCHF. Mådde bättre ett tag. Tog sedan paus från dieten och fick återfall. I april blev jag riktigt dålig pga olika omständigheter i familjen. Jag ville inte riktigt leva längre. Fram mot sommaren började jag testa paleo. Trivdes riktigt bra med det. Men det var ändå hjärnspöken som dök upp när dieten var så strikt. Fick återfall emellanåt.
Märker att när det blir stressigt är chansen större för återfall. Kommer det upp en dålig nyhet under en stressig period så är återfall nästan givet.
Nu när jag läst din bok så har jag vågat släppa tyglarna. Jag har skitit i allt vad diet heter och tränar inte när jag känner att kroppen egentligen måste vila. Jag är så mycket gladare när det är mindre ”måste” och mera ”leva”. Tack för det, Terese. Jag har inte riktigt vetat vilket håll jag ska gå nu när det varit jobbigt en period men du har helt klart pekat mig åt rätt håll. Dieter är inget för mig.
Jag äter nyttigt och har nog ätit för nyttig ett bra tag. Har känt att det varit ett säkert kort. Igår åt jag glass med chokladsås, maränger och lite grädde. Inte ätit glass sedan i somras. Som jag njöt. Det var leende och lycka och det kändes så rätt. En liten skål och jag var nöjd. Ingen ångest bara lycka. Tror du gett mig det sista verktyget för att bli helt frisk. Det som ingen annan kunnat ge. Att våga äta allt och inte hjärntvättas av dieter.
Nu äter jag helt utan ångest, tränar och lyssnar på kroppen och dieterna har flugit ut genom fönstret. Tror det var den sista delen av sjukdomen som flög ut där. Sista biten av kontroll som den hade kvar. Argh.. Börjar nästan gråta. Hoppas du inser vad du åstadkommit. Jag behövde bara en sista pusselbit i mitt tillfrisknande och du har gett den till mig. Är dig evigt tacksam, Terese, och där kom tårarna. Du är och kommer alltid vara min största förebild. Så otroligt stark och underbar. Tack igen för denna underbara bok. Den kommer ligga mig varmt om hjärtat!
Önskar dig all lycka och tack igen för din spark i baken. Jag behövde den! Ha en underbar dag och vi ses på bloggen.”
Har precis läst ut din bok och med risk att låta extremt klyschig så har min syn på mig själv ändrats radikalt.
För 4 år sedan, som en envis 15-åring, bestämde jag mig för att, en gång för alla, bli den tjej jag alltid önskat att bli. Smal var min väg till lycka. Med successivt ökad träning och minskade portioner stod jag några månader senare med ett BMI runt 14 och en obeskrivlig skräck för att äta så mycket som ett salladsblad.
Med stöttande och starka föräldrar blev jag snabbt inskriven på dagvård som hjälpte mig att öka i vikt och handskas med de största rädslorna.
Envis som jag är, följde jag matschemat noga (dock med en hel del ångest) och ett år efter min inskrivning blev jag ”friskförklarad”. Den snart fyllda 16-åringen gick igenom dörrarna för sista gången och helt ärligt trodde jag att ätstörningen låg bakom mig.
I vår fyller jag 19 år och har under de senaste åren varit mer eller mindre ätstörd i en normalviktig kropp. Utan att reflektera har jag tvingat iväg mig på ett oändligt antal aerobicspass och dragit på mig vandringsskorna i såväl sol som regn. Matschemat som jag tidigare stödde mig mot är fortfarande min stöttepelare, men bara för att äta lite mindre. Då håller jag kontrollen, så att jag inte blir den misslyckade Rebecca jag bantat mig bort ifrån.
Innan jag läste din bok trodde jag att det var ett normalt beteende. Att alla människor räknar antal nötter de strör över gröten, går en extra promenad om de ätit mer än planerat. För med en normalvikt och framförallt en ”friskförklarad”-stämpel i bakgrunden var detta min vardag. I min värld har alla människor extrem koll på vad de äter, så mitt beteende var ingenting utöver det vanliga.
Efter att jag läst VIKTIG inser jag att jag inte alls måste leva på det här viset. Jag kan välja bort en träning för att umgås med en vän, utan att minska på maten. Det jag vill säga till dig är TACK, för att du delade med dig så öppet av ditt liv. Annars hade jag inte insett hur många sjukdomstankar som fortfarande styr mitt liv. Och hur mycket jag har att se fram emot i livet.
Tack för att du delar med dig! Får tårar i ögonen när jag läser dina ord. Jag är glad att du inser vad som är friskt och att du kämpar dig dig, för det är underbart när de sjuka tankarna försvinner. KRAM!
Tårarna faller! Grattis till er båda 🙂 ni är otroligt starka som reser er!
Så himla fint och bra skrivet!! Jag bara måste läsa din bok, kanske även jag kan hitta den där sista pusselbiten.. Är nästan helt i mål. Men lite mer balans i tillvaron och inga mer prestationskrav är vad jag behöver.
Tack för en bra blogg!
Vad fint! Vilken fin historia också! Jag är så sugen på att läsa boken.
Åh så fint! Helt fantastiskt att kunna göra sådan skillnad för en människa. Som någon skrev, sug åt dig!
Stort grattis till din bok! Superviktigt ämne! Jag väntar med spänning tills den kommer ut på bibblan så jag kan ladda ner den till min Nook. Har just läst ut Unbearable Lightness av Portia de Rossi. Mycket stark bok om hennes ätstörning.
Den finns som e-bok på dito.se nu i alla fall – ett steg i rätt riktning 🙂
Oj, och där kom tårarna på mig med. Gud så fint !!!
Där kom mina tårar med. Hoppas min bok kommer imorgon.
Vilka fina ord! Så bra när folk verkligen delar med sig, sug åt dig!!!
Dina kloka ord o svar på mail gör skillnad.
En so!m är tacksam
oj, jag är rätt säker på att det inte bara är jag som inte kan hålla tårarna borta där. Din bok är verkligen VIKTIG, du har dessutom gjort skillnad för minst en person. Vilken lycka och helt fantastiskt att din resa var värd att göra, inte bara för dig själv.
Fortsätt att inspirera och sprid dina kloka ord.