Spark i baken

Den här träningshistorien är inskickad av Emma Larsson och är ett bevis på att allt är möjligt – bara man bestämmer sig:

”Jag har bestämt mig det är i år det ska hända! Jag ska anta två av mina största utmaningar, Halvmarathon och Lidingöloppet! Jag har alltså två stora mål framför mig och inte bakom mig. Men jag vet hur det känns, just den där känslan när man passerar mållinjen. 2008 gjorde jag något som jag aldrig trodde skulle vara möjligt. Utan med några somhelst förberedelser åkte jag Vasaloppets öppetspår, 9 mil.

En fd kollega frågade om jag ville hänga på, detta tre veckor innan loppet! Jag skrattade mest åt förslaget och tänkte är du helt från vettet? Jag Vasaloppet, tror inte riktigt det!  Men hursomhelst gick jag med på att om ingen annan ville göra sällskap så skulle jag anta utmaningen, i tron om att det var lugnt och att någon annan skulle göra det förstårs! Dagen efter får jag ett samtal där jag uppenbarligen var anmäld till Öppet spår 2008, att tilllägga är att jag inte vid detta tillfälle åkt längskidor på över 10 år. Men fick rådet, du lär dig på vägen, du har 9 mil på dig att öva!

Under den här tiden arbetade jag på ett flygbolag och dagarna innan hade jag stopp i Umeå min kollga och jag slängde in skidorna i lastutrymmet och när vi lanadade runt 21.00 på lördagskvällen i Umeå beställde vi en taxi ut till närmsta elljuspår. Skidorna och allt därtill köpte jag dagen innan. Säljaren på Sportbutiken tyckte jag var galen, och frågade lite vänligt: –
-Du vet att du ska åka 9 mil om två dagar? Vad svarar man? Jo jag vet jag är galen!
– Det enda jag kan önska är lycka till, men jag tror på dig tjejen! Du verkar lite galen…..

Kort och gott helt ny utrustning skulle testas. Skidor som kläder. Vi tog fem kilometer varvet. Jag vill inte ens nämna mina tankar under dessa fem kilometrarna! Jag ramlade ,kunde inte byta spår, men tillslut fick jag in tekniken. Så hoppet tändes att jag kanske trots allt kunde fixa iallafall halva delen , men eftersom jag alltid har tränat i hela mitt liv och är envis som få när det kommer till träning och tävling vet jag att halva duger aldrig för mig det är 110 procent minst som gäller och målgång!

Kvällen därefter landande vi på Brommaflygplats och vi satte oss direkt i bilen upp till Mora, om jag minns rätt var vi framme vid midnatt.  Vi hade sovplats i en skola så in i ett klassrum med illaluktandes snarkandes karlar. Det var bara att dra ut liggunderlaget och hoppa in i sovsäcken och försöka sova. Fem timmars halvtaskig sömn blev det innan det var dags för klockan att ringa. Jag kan säga jag sov inte många timmar den natten.

På morgonen började nervositeten komma och tanken vad har jag gett mig in på? Vi hann slänga i oss lite gröt innan vi forslades med bussar till starten i Sälen. Vansinne att åka buss FRÅN Mora för att sedan skida nio mil TILLBAKA på skidor! Väl vid starten lämnade vi in våra skidor för vallning och service sedan var det bara att ladda och bemästra den välkända sträckan Sälen- Mora! Det var en strålande dag, spåren höll bra och jag hade perfekt valla och fick in en skön känsla i åkningen. Trots många vurpor i utförsskörningen och mycket blåbärsoppa och sportbullar så kom jag nio timmar senare fram till upploppet där jag körde för allt vad jag hade, jag var i mål jag klarade min utmaning!!!

Känslan och endorfinerna är nästan oförklarliga, känslan över vad kroppen presterat och att det är med min helt egna kraft och vilja! Just den här känslan vill jag uppleva igen och jag vet att med vilja och envishet
 så klarar man så mycket mer än vad man tror, min kropp har bevisat att den är stark och jag litar på den! Så jag ser med glädje fram emot mina utmaningar och fram till dess blir det många härliga träningspass längs Djurgården och Stockholms gator! Det jag vill dela med mig av i min berättelse är att våga anta nya utmaningar, våga göra det du själv tror är omöjligt för du kommer inse att det finns ingenting som är omöjligt så länge du har bestämt dig för att klara det! Din kropp är stark och du är stark!”