Johanna och jag har känt varandra i princip hela livet (sedan första klass) och hon är en av de viktigaste personerna i mitt liv. I slutet av maj skulle Johanna föda sitt första barn, men det blir inte alltid som planerat. Ibland går allt snabbt, och redan i vecka 35 kom lilla Astrid till världen. Som tur är gick allt bra, och igår fick jag äntligen mysa med sötnöten. Tänk att hon egentligen fortfarande ska ligga i magen, 37 veckor som hon är. Så galet.
Hur som helst, små bebisar gör att livet stannar upp. Det är magiskt att se deras ryckiga rörelser, smeka den lena huden och lyssna till deras belåtna ljud. Nästan så jag längtar efter en till. Obs – nästan. Är inte riktigt där än, har fullt upp med mina små yrväder hemma. Får gå och mysa med lilla Astrid istället. Charles blev förresten arg att han inte fick följa med och träffa Astrid som han har längtat efter, han förstod inte riktigt varför hon inte får träffa andra barn än (infektionsrisk).
Och på tal om bebisar och nyblivna mammor. Har du precis fött barn, tänk på att börja försiktigt med träningen. Ös på med bäckenbottenknip varje dag – även om du knappt upplever att du får kontakt med musklerna, gå promenader allt eftersom det känns bra och försök att ha en bra position och hållning när du matar och bär runt på bebisen. Även om bebisen väger lite blir det tungt i längden – särskilt vid ogynnsam hållning. Här ser ni förresten mig när jag var höggravid med Tilde i magen: