För fyra månader sedan kom min lilla prinsessa till världen. Firade igår genom att bli världsförälder på UNICEF efter att ha suttit och gråtit och skrattat till Humorgalan. Mina barn är lyckligt lottade som växer upp i Sverige. Jag önskar att alla barn ska få en bra start i livet och få bra förutsättningar till ett värdigt härligt liv. Kämpa för varenda unge!
Och på tal om barn. Ibland när jag pratar med folk och säger att min dotter är fyra månader förstår de inte hur jag orkar träna och jobba som jag gör just nu. Många verkar förvänta sig att det enda man ska syssla med som relativt nybliven mamma är att sitta hemma och amma, gå promenader och träffa andra mammor. Säger inte att det är något fel med det. Men det är inte jag. För mig känns det som en självklarhet att jobba deltid samtidigt och göra andra saker. Tilde (och Charles såklart) kommer i första hand, men jag ser att de mår bra så som vi lever nu. Ända sedan Tilde kom har hon känts som en naturlig del i mitt liv. Jag har haft turen att må bra fysiskt (peppar, peppar) och har trivts med de aktiviteter jag gör. Visst blir det lite mycket ibland, men då drar jag i bromsen som denna vecka där jag har prioriterat sömn.
Nu ska jag och Tilde ta en långpromenad i det underbara vädret. Det är vad vi känner för idag.
En av Tildes första utflykter, på NK, någon vecka gammal.
Jag följer flera bloggar där bloggerskan är nybliven mamma. Vissa av dessa fokuserar på träning, andra mode eller inredning. Något som är gemensamt för bloggarna är att mammorna tycks ha börjat jobba nästan direkt efter födseln. Jag tycker absolut inte att det är något fel i detta men det verkar vara något som alla tar för givet att man ska kunna göra. Min dotter föddes med en obotlig sjukdom varför vi spenderar mycket tid på sjukhus varje vecka. Hade gärna börjat jobba lite grann redan nu (hon är 6 månader) men det är inte reellt möjligt. Istället njuter jag av de få dagar jag får med min dotter då hon mår bra och vi kan gå promenader eller bara vara hemma att njuta. Karriären har tyvärr fått sättas åt sidan, både för mig och hennes pappa, och jag vet inte när jag kommer kunna börja jobba igen. Barnet kommet först, ibland lite mer än vad man hade trott och planerat…
Håller med dig, många bloggare väljer att jobba även när de är nyblivna mammor. Kanske för att bloggarbetet och allt som rör det är svårt att pausa för länge. Självklart går det att göra om situationen kräver det. Som du skriver är allas situationer olika, det beror på hur barnet mår, var man bor, hur man mår och vad man jobbar med. Prio ett ska alltid vara barnet.
Jag tokgillar din blogg, och speciellt hur du valt att göra kring din föräldraledighet och jobb. Jag är en väldigt atktiv person, men här i Australien så är det inte ovanligt att mammor blir hemmafruar redan med forsta barnet, just för att det inte finns samma ersättning för föräldraledighet här. Jag tror inte heller att jag skulle vilja vara ”bara” hemma om/när det är dags för barn, något som bemötts med bestörtning av många jag känner. I grund och botten så är det ju bara att göra det som passar just dig och din familj, men det inspirerar mycket att se att det finns fler som tänker som jag. ha det gott med din härliga familj!
Hej!
Kan bara hålla med ovanstående kommentarer. Jag jobbar i min sambos företag med ekonomi och löner, jag har haft med mig båda mina barn under deras första levnadsår till jobbet. Det har gått jättebra och inskolningen på dagis vid ett år var inga problem då de redan var vana med att träffa mycket olika människor. Jag har dock inte jobbat heltid sen jag fick min förste pojk för snart 4 år sedan och jag har fortfarande föräldradagar att ta ut så för mig har det blivit jättebra då jag kan njuta mer med mina barn även nu när de blir lite större. Visst det var jobbigt ibland, men man överlever 🙂
Tack för en inspirerande blogg!
Nu måste jag försvara oss som ”bara” är föräldralediga och inte jobbar deltid. Det beror ju lite på vad man har för jobb. Min man och jag har båda jobb där vi förväntas finnas på plats och lösa problem med kort varsel och därför fick vi båda vikarier på 100% när vi var föräldralediga. Om jag (eller min man för den delen) hade viljat jobba säg 25% hade det varit svårt att ta 25% från min vikarie och ge till mig. Och eftersom min man behöver vara på plats på vanliga kontorstider hade det varit svårt att hitta någon som kan ta hand om sonen. Att ta med sig en bebis till ett kontorslandskap är inte helt optimalt.
Vi har en fantastisk föräldraförsäkring i Sverige med stor valfrihet men alla har olika förutsättningar för att utforma sin föräldraledighet.
Absolut, jag menade inte att klanka ner på någon. Min jobbsituation gör ju att det inte heller är särskilt smart att ta ledigt i flera månader. Men jag anpassar mig efter in situation och det är fantastiskt att vi i Sverige har bra föräldraförsäkring och valfrihet.
Hej,
Det är ju väldigt svenskt att tro att alla skall vara hemma och amma och fika hela dagarna när man fått barn och att man kan vara hemma länge. Jag bodde i USA när jag fick barn och då var jag tvungen att börja jobba 100% efter tre månader, det finns inte deltid där (och jag hade ingen lust att bli hemmafru). Alla klarar mer än de tror, men tror man att man ”bara” klarar fika, amma och hänga då blir det ju det man gör. De flesta av mina kvinnliga kollegor gick tillbaka till jobbet efter sex veckor, så att vara hemma tre månader var ovanligt.
Bra kommenterat.
Fast å andra sidan är det väl bra att vi har de möjligheter vi har här i sverige? Tycker det är fantastiskt att man kan vara hemma länge med sina barn, om det nu är det man vill. Alla är vi ju olika och mår bra av olika saker.
Äh, jag tycker att du gör helt rätt som gör det DU vill göra. Jag är helt övertygad om att barn mår bättre när de har föräldrar som mår bra och gör saker som de mår bra av än att bara sitta hemma för att det är förväntat 🙂 Och sen har man ju märkt att du alltid anpassar dig efter barnen, så jag tycker som sagt att du gör helt rätt!