Spark i baken

”Hej! Jag har tänkt på en sak. Jag älskar din balans i livet med allt det goda som träning, mat, vardagslivet mm. Jag vet att du tidigare har haft en ätstörning. Jag har anorexi men vill inget hellre än att bli frisk. Vad var din vändningspunkt? Jag älskar att träna, hela känslan och aktiviteten med kroppen. Tränade du i din tillfrisknad (med tanke på ditt stora träningsintresse)? Det är många som gör det och de hjälper vissa och andra inte kan jag tänka mig.
Stor kram, Josephine”

Svar: Tack för din fråga Josephine. Jag är väldigt glad över att ha hittat balansen i livet efter flera år med osunda vanor i min ätstörning. Kan jag kan du! Jag blir glad när du skriver att du inget hellre vill än att bli frisk. Du frågar vad som var min vändningspunkt, och det går lite in i det du skrev – så håll fast vid din vilja. Det var min vilja som hjälpte mig att bli frisk. Men det var också mycket mer. Men just viljan tror jag är superviktig, för den behövs dagar som är svåra. Dagar när ätstörningen vill bestämma över dig. Då gäller det att försöka fokusera på viljan. Komma ihåg vad som är ett friskt liv, och hur bra man mår när kroppen får den näring den behöver och hur det mesta faktiskt löser sig av sig själv när man vågar äta. Jag var exempelvis väldigt rädd för att äta fett. Men det var först när jag började få in fett i min kost som mina tankar slutade att konstant kretsa kring mat och jag kände en helt annan tillfredsställelse när jag åt mat.

Du undrar om träning. Och träningssuget var även det en stor faktor för mig att bli frisk. För jag saknade träningen och allt det som träningen ger mig. Men när jag var som sjukast hade jag träningsförbud. Jag fick inte ens promenera. Efter ett tag fick jag börja röra på mig försiktigt och så länge som jag gick upp i vikt från min sjuka vikt var det okej att jag fortsatte träna. Jag tror träningen kan hjälpa en att bli frisk om man älskar träningen för det den är – INTE enbart som ett sätt att bränna kalorier. Utan som något roligt, utmanande och som ger en energi.

Ett litet varningens finger. Ta det lite lugnt med träningen. Det är lätt att det blir för mycket. Det blev det för mig en period när jag var på väg att bli frisk. Men sedan hittade jag balansen och har lärt mig lyssna på kroppen och inte vara så hård mot mig själv. Självklart kan balansen ibland vicka över åt något håll, men det är bara normalt. Det som är viktigt är då att lyssna på kroppen och balansera upp det igen.

STORT LYCKA TILL. Det är värt alla ansträngningar att bli frisk!

– Och har du inte läst om min resa än finns den ju i VIKTIG – från matmissbrukare till träningsförebild.