Igår hade vi namngivningskalas för Charles hemma hos mina föräldrar. Vi visade ett bildspel som jag hade satt ihop på Charles tre första månader, faddern Johanna höll ett superfint tal, vi öppnade presenter, åt god smörgåstårta och kakor samt minglade omkring. Efter kalaset var inte bara Charles trött och sov fem timmar i sträck (rekord!), även jag var helt färdig och slocknade strax efter nio på kvällen.
Idag är vi också rätt trötta. Löprundan fick mig pigg ett par timmar, men nu när jag försöker få Charles att sova och hör vaggvisorna spela känner jag mig sömnig. Hoppas att lillgrabben snart somnar så att jag också kan vila.
Vad kul att du skriver om Charles namngivningskalas. Många väljer ju att döpa, men varken jag eller min sambo är troende så något dop kommer det nog inte bli för framtida barn…därför är det kul att höra hur olika människor väljer att göra sina ceremonier.