Jag vet att det är fler än jag som just nu sätter härliga planer för träningsutmaningar 2013. Och även om det går att träna i det mesta är det ändå alltid som roligast i nya snygga träningskläder. Det tycker i alla fall jag. För att fira in 2013 har du nu chansen att vinna ett par shape-tights och ett coolt linne från Röhnisch här i bloggen.
För att tävla:
– skriv i kommentarsfältet till detta inlägg vad som är ditt bästa träningsminne från 2012 – och varför.
– senast den 13 januari kl 12:00 behöver jag ditt svar, då utser jag en vinnare.
– (obs! var noga med att skriva in rätt mejladress, det är via den jag kontaktar vinnaren efteråt)
Lycka till!
Jag får nog säga lidingöloppet. Fick starta i sista startgruppen, det regnade och var lerigt. Halvvägs kände jag euforin sprida sig i kroppen över att vara ute i luften. Glömde bort alla runt omkring och tog mig i mål 20 min snabbare än vad jag trott. Lyckades även springa om min väninnas pojkvän på vägen vilket gav mig lite extra energi de sista 5 km. Jag firade med en rejäl middag på kvällen och ser fram emot nästa år!
Mitt bästa träningsminne är när jag spelade innebandy och hade fys-träning med laget. Det var så härligt att som ett lag svettas och plågas ihop. Man skrattar och har roligt även fast det var hur jobbigt som helst! 🙂
Det är något jag verkligen saknar sen jag flyttade.
Vet inte om man kan kalla det för träningsminne, men nog var det en fysisk prestation så jag tycker att det får räknas:
När jag efter 100 mil och 31 dagars promenad kom fram till ”Världens ände” Finisterre och satt och såg ut över det oändliga havet och solen gick ner. Helt obeskrivligt vackert och en bedrift jag är vansinnigt stolt över.
Jag önskar att jag hade ett underbart å kul träningsminne från 2012. Men tyvärr blev det ingen träning av förra året. Nu har jag gett mig den på att beach 2013 INTE blir i vassen och att jag ska nå min målvikt igen. Träningskläder skulle sitta fint och ge ännu mer motivation till mitt beslut, mål och 2013!
Kram
Mitt bästa tränings minne från 2012 var när jag släppte kraven på min kropp över att måsta tvina mig att träna, utan förstod att det är roligt att träna. Jag hittade balansen i mig vad som min kopp behöver från träningen, inte bara resultat utan njuta av stund och ta vara på den. Inte gå och ångra dig över att jag missat träningen igår, utan istället tänka vad sköt det skall bli att träna idag när jag hade en ”vilo dag” igår. Det gäller att hitta en balans mellan sin psykiska och fysiska tillstånd! Och det har jag hittat under 2012 men det var ingen lätt process.
I somras hade inte mina föräldrar fått semester än så jag var ensam hemma och hade tråkigt. Det kröp i kroppen på mig. Då sa mamma att jag skulle ut och springa så jag blev av med överskottsenergin. Sagt och gjort gjorde jag det nästa morgon, runt halv åtta. Gräset var fortfarande vått efter daggen och det var alldeles lagom svalt. Jag kände att jag orkade, att min kropp älskade det här. Sprang 5.5 km den dagen. Löpning är verkligen min favoritträningsform, att komma förbi spärren där det känns som att man ska svimma och sedan känna att man klarar det, benen bär och man hade kunnat springa hur länge som helst. Helt underbart! 🙂 Tack för en bra blogg!
2012 blev året då jag på riktigt tog tag i min träning igen, efter flera år av att träna lite, förslappa lite, träna lite igen, och så vidare. Och det känns bra. Men det allra bästa träningsminnet från året var när jag nådde mitt mål och klarade att springa milen på en timme. Definitivt ingen världsrekordtid, men det kändes oerhört viktigt att jag kunde visa för mig själv att min träning hade gett effekt och att jag hade styrkan och viljan att verkligen nå mitt mål. Det peppade mig något oerhört, fick mig att sätta upp nya träningsmål för framtiden och gav mig energi att fortsätta kämpa för att nå dem. Det gav mig den adrenalinkick som träning ger när den är som bäst, helt enkelt.
Ida
Nu ska jag berätta om årets i särklass bästa träningsminne.
Min lillasyster är den mest fantastiska på jorden. Hon lyckas bolla tre barn, hund, jobb och hus på landet och samtidigt alltid ställa upp för alla runt omkring. Dock har hon inte varit lika bra på att ta hand om sig själv och allt slit har tärt på hennes rygg och axlar som enligt sjukgymnasten varit i samma skick som en person som legat i koma en längre tid. Och hon har inte ens fyllt 30!
När hon hälsade på mig i Stockholm i för ett halvår sen lyckades jag dra med henne på en shapeklass på SATS, vilket var helt fantastiskt. Jag har aldrig sett någon kämpa så hårt och samtidigt stråla som en sol genom passet, hela kvällen och dagen därpå. Trots den nyvunna energin blev jag minst sagt förvånad när hon veckan efter köpt eget gymkort, och i dag tränar hon regelbundet flera dagar i veckan och värken i rygg och axlar är i princip borta.
Jag kan fortfarande inte låta bli att le när jag tänker tillbaka på klassen som förändrat hennes liv. Näst i tur är mamma 65+ som blivit inspirerad. Årets projekt är att omvända henne med, så förhoppningsvis har jag en lika fin historia att dela med mig av till nästa nyår. 🙂
Julia
Mitt bästa träningminne från 2012 är när jag fick känna på den berömda endorfinkicken. Jag har alltid spelat lagsporter, men efter en skada har jag tagit mig in på gymmet. Det var när jag prövade intervaller på helt eget inativ ingen tränare eller lagkamrater som puschar. Fick min första riktiga endorfinkick och är otroligt stolt att jag lyckades pressa mig själv så hårt, nu letar jag ständigt efter nya endorfinkickar, och missar ingen av mina träningar på gymmet, från att ha vart rädd till att älska gymet med intevaller och styrka.
Jag har haft otroligt svårt med att få in träning i mitt liv, då jag är ensamstående mamma och det inte finns ett enda gym här i stan som har barnpassning. Därför minns jag det första veckorna i februari månad med glädje då mitt schema förändrades och jag fick in lediga luckor och hade möjlighet att träna medan min dotter var på dagis. Det var något som var otroligt välbehövligt för mig och jag njöt verkligen utav att få tid för mig själv på gymmet och det är därför jag är extra glad nu när mitt schema i år blivit mycket bättre och jag har fått in tre tillfällen i veckan där jag kan träna. Det innebär att jag nästa vecka köper mitt första gymkort någonsin!
Kram Sanna
Mitt bästa träningsminne 2012 är egentligen inget specifikt tillfälle utan handlar mest om att jag äntligen hittat den träningsform som inspererar mig till att bara vilja mer. Har alltid varit ridtjej, så har rört på mig regelbundet men alltid haft lite extra kilon. Sen flyttade jag till Norge i höstas och fick överta en kollegas hund som älskar att springa:) och lyckost som jag är så fick vi låna skidor gratis på jobbet. Va ute ett par gånger och åkte längdskidor med hunden och kom på hur himla superkul det var med skidor:)) nu är vi ute flera gånger i veckan och min hund har blivit min bästa träningskompis och jag är alltid peppad på ett skidpass 🙂
Åh, mitt bästa träningsminne 2012..det är faktiskt, väldigt simpelt egentligen men rätt stort för mig. När jag i våras för första gången i mitt liv sprang 1 mil, det blev verkligen en nystart och kick för mig, att lilla jag klarade av att springa EN MIL!
Att andra vältränade människor klarade av det, visst..men jag, herregud efter det fick jag verkligen en rejäl kick, den känslan var obeskrivlig! Nu springer jag minst 3 gånger i veckan, till skillnad ifrån året innan då jag inte sprungit något. Så år 2012 blev ett kick-ass-springår för min del!
Kram på dig och tack för en inspirerande och peppande blogg! /Lina
eftersom att jag är en gymnast som tränar 11h i veckan så är givetvis mitt bästa träningsminne 2012 ifrån gymnastiken!
det är en övning som man kör på tumbling-golvet som heter sträckt voltin rondat flickis salto som jag har försökt att klara i 1,5 års tid men inte riktigt lyckats, jag har inte haft farten och kraften som behövs för den övningen. men i December 2012 så klarade jag det, inte bara en gång utan flera gånger på raken, även träningarna som kom efteråt. ingen var nog lyckligare än jag, men ändå så var alla så himla glada med mig och för mig! den känslan som man får när man har kämpat med något så himla länge och sedan klarar det är nog obeskrivlig!
Kram Julia
Mitt bästa träningsminnen är när jag skulle börja träna löpning in för tjurruset 2012. Jag tappade mycket i vikt som jag också behövde. Nu är jag anmäld för 2013 också känns så himla skönt att röra på sig. Jag har ett till bästa tränings minne och det var när jag tränade med Andreas svanbo som vann tjurruset. Vill passa på att säga grattis till lilltjejen och att du har en super bra blogg.
Mitt bästa träningsminne från 2012 var första löppasset jag sprang tillsammans med IKSU Löpning, något jag velat men inte vågat göra i ett par års tid! Jag kände mig så stolt och fantastisk och att det dessutom 6km längre än jag hade sprungit sedan sonen föddes var ett stort pluss! En löpare var på-nytt-född på riktigt! 🙂
Träningsminne = träningsglädje!
Det jag först kom och tänka på var ifrån resan till älskade Barcelona i somras.
Hälsade på två tjejkompisar som bor där nere. De hade kommit ur sin träning, som vanligtvis sker på friskisochsvettis Uppsala, tillsammans.
Jag tog i alla fall med mig dem på en joggingtur en ljummen kväll i cityparken. Och att se dem le, spricka upp, svettas och kämpa…och dessutom berätta att de fortsatt springa och göra roliga övningar mot bänkar var sann glädje.
Delad träningsglädje. Ibland behöver man en spark i baken 😉
Båda två har dessutom börjat köra yoga flitigt på ett yogacenter. Nästa gång jag reser ner till värmen får de peppa mig att hänga på!
Kram Moa
Midnattsloppet! Startade i en grupp som egentligen var alldeles för snabb för mig, men lyckades ändå springa in på personbästa! Sprang som aldrig förr, vilket nog var mycket tack vare det höga tempot alla andra höll. Ville ju ej vara bromsklossen 🙂
Mitt bästa träningsminne från 2012 var när jag och mim vän köpte det första gymkortet i mitt liv. Jag har aldrig varit så taggad till att testa en ny träningsform. Fick lära mig ny övningar som ni är mina favoriter (marklyft och knäböj). Tog mycket vikt i båda övningarna tack vare fotbollen och jag var och är fortfarande så glad för att jag började gymma 2012.
mitt absolut bästa och coolaste träningpass var när jag var i australien i våras. Jag och en kompis bilade genom australiens outback och öken, och en tidig morgon gav jag mig ut på en löprunda. Själva löprundan var nog egentligen rätt så ordinär, men att få springa i ett helt tyst landskap där solens tidiga stålar får de eldröda bergformationerna och marken att fulkomligt lysa var magiskt, och inte nog med det, jag sprang förbi både vilda kängrur och kameler på rundan (vilket fick mig att springa liite fortare än vanligt då kameler på nära håll är väldigt stora..!) Minnet av den löprundan är vad som gör att jag håller ångan uppe i spåret även när jag är hemma i vinterruskiga sverige 🙂
Mitt bästa träningsminne kommer att vara den dagen jag träffade min PT första gången. Hade tränat regelbundet under ett antal år, ca 3-4 gånger i veckan men kände att jag stod stilla i min träning och behövde en knuff för att gå upp en nivå. Någonting behövde hända helt enkelt. Jag har nu träffat honom under snart 7 veckor och det är bland det bästa jag gjort i träningsväg. Min kropp har börjat svara på alla ny övningar och jag har fått så mycket mer inspiration och glädje i min träning:)
Hej!
Mitt bästa träningsminne var dagen då jag fick med mig min mamma till vårt lokala badhus på ett vattengympa-pass. Som hon stretade och hittade på anledningar till att inte följa med. Jag som är van vid väldigt hård träning i form av CrossFit och löpning fick en ordentlig utmaning, och nypensionerade mamma lika så. Efteråt åt vi glass i solen, men det fick bli en engångsföreteelse. Glassen alltså, vattengympan är bokad i både min och mammas kalender varje tisdag klockan 19 från den dagen :).
Härlig blogg!
Fannie 🙂
Mitt bästa träningsminne skulle egentligen blivit mitt bästa tävlingsminne, men naturen ville annorlunda. Under ett och ett halvt års tid hade jag tränat hårt och målmedvetet för att få mitt livs upplevelse på NYC Marathon den 4 november, som dessutom var min 30-årsdag. Loppet ställdes in på grund av orkanen Sandy när jag hade hämtat ut nummerlappen och var inställd på att få springa.
Jag sa till min man: jag har sagt i ett och ett halvt år att jag ska springa en mara i New York på min 30-årsdag, så sagt och gjort, så fick det bli. Drygt fyra varv i Central Park en solig och fantastisk söndagsförmiddag i sällskap av flera tusen andra löpare gjorde det till en upplevelse jag sent kommer att glömma. Klockan stannade på 3:43:44, vilket dessutom innebar personbästa med nästan en halvtimme.
Ett minne för livet!
Mitt bästa träningsminne är från att själv gått från elitidrottare, få tre barn och sedan blivit soffpotatis till att ta tag i mitt liv, börjat träna hemma och ute när tiden inte funnits för att komma iväg. Har tagit tag i livet, kollat in massor av träningsbloggar och dragit med mig upp till fem kompisar varje träningstillfälle och kört intervallpass ute med dem. Tror och vet att vi inspirerat varandra att jobba för att må bra. Att kombinera hård träning med bästa vänner en sen kväll eller tidig morgon i naturen är för mig det bästa minnet och det som gett mig kraft att orka, dessutom är planerna på gång för en fortsättning. Härliga träningsår 2013.
Hej!
Mitt bästa träningsminne 2012 är en tidig morgonjogg på stranden i västra Danmark. Bara jag och havet och horisonten. Efter halva sträckan morgondopp i ett kyligt Atlanten, stora vågor, blågrå himmel. Kände mig verkligen liten men samtidigt ett med allt! Lät mig svepas in mot stranden av vågorna. Sprang sedan på nerkylda ben hem till en god frukost och sovande familj!
Dagen då jag insåg att mitt mål med träningen har förflyttats från utseende/vikt-fokus till hälsofokus. Jag tränar numera för att ”må gott på insidan”, skulle det även synas på utsidan är det endast ett plus. År 2012 var året då jag för första gången hittade den sanna glädjen i att träna.
Åh det är mina morgonlöpturer jag har tagit under sommaren. 2012 var året då jag lärde mig älska löpning men tyvärr fick jag såkallat löparknä och får nu börja om :(. Jag minns det med värme och glädje och att till slut även maken hängde med. vår kvalitetstid.
Men annars har jag tränat ute på Army training och uteträning i övrigt och jag älskar det. Jag hoppas att snart kunna göra det igen och kämpar för att få rätsida på kroppen igen. Mitt mål är att innan året är slut springa 1 mil på 50 min.
Mitt bästa träningsminne från 2012 är när jag kom först i mål av mina arbetskollegor och mina vänner på Blodomloppet i våras, trots att jag var sjuk i hjärtmuskelinflammation hösten och vintern innan. Från träningsförbud till först i mål av mina bekanta, jag var otroligt nöjd och stolt över mig själv!
När jag klarade av att springa halv maraton distans för första gången. En helt otrolig känsla av att ha nått ett mål jag länge tränat till!
En regnig eftermiddag i augusti kändes löparrundan sådär lockande efter en sommar med fantastiskt träningsväder. Men eftersom jag var mammaledig med våra två kottar så har (är) mina joggingrundor så viktiga för mental återhämtning. Så muttrande trotsade jag vädret och begav mig ut och det var helt underbart, jag hade ingen aning om att det var mitt bästa väder att göra prestationer i! Jag malde på och plötligt sprang jag i skogen och insåg att det börjat mörkna, ännu en fobi att ta itu med. Det gick undan och när jag kom hem hade jag avverkat milen på PB och var så glad! Det öppnade upp hela hösten för mig och regn ofy mörker är numera favorit vädret! n
Den träning jag minns och uppskattat mest under året är semesterns bodypump som anordnades utomhus i Henån på västkusten. Underbart att få ligga på brädan och titta upp i den klarblå himlen där en och annan mås passerar, så mycket skönare än i en svettig träningslokal! En sakta joggingtur till och från träningen förstärkte upplevelsen!
Mitt bästa träningsminne från 2012 är känslan efter genomfört Lidingölopp 30K! Jag hade lagt upp ett hårt träningsprogram vilket efter 4 månader visade sig vara för tufft. Jag drabbades nämligen av löparknä och tvingades avstå från löpning och istället fokusera på rehabträning. Då hoppet är det sista som överger mig tänkte jag att jag ska göra allt för att komma tillbaka. En vecka innan tävling började jag peppa med positiva tankar om att jag ska tro på mig själv! Och dessa tankar såg jag till att upprepa! Jag var långt ifrån så förberedd med antal kilometer i benen som jag hade velat. Men med den starka tron på mig själv är jag säker på att det var det som bidrog till att jag kom i mål! Vad drar jag för slutsats av detta? Jo se till att ha positiva tankar om din egen förmåga för detta kan lyfta dig till oanade resultat!
Mitt bästa träningsminne börjar med att jag den 2 januari klev in på en bikramyogastudio i Stockholm. Under de följande 30 dagarna gick jag på 26 bikramyogaklasser. Det var en enorm utmaning för mig, både kroppsligt och mentalt. Detta blev inledningen på en vår full av bikramyoga, minns särskilt första gången (nån gång i mars) när jag körde dubbelklass, dvs två klasser på raken och därmed 3 timmar av bikramyoga. Det var en känsla jag aldrig upplevt förut. Pga meckiga hudutslag har jag behövt pausa yogan under hösten, men idag klev jag återigen in i studion och köpte ett månadskort. Ser fram emot att bli förälskad på nytt!
Vid en träning i höstas hade jag och min kompis just tagit oss igenom ett träningspass på hennes gym. Jag tittade mig nyfiket omkring och ville prova några maskiner som jag inte sett förut. Men då protesterade hon: ”Vi är ju klara nu”!!!
Då insåg jag att träning inte längre är något nödvändigt ont jag måste ta mig igenom – utan något jag gillar att utöva och rentav njuter av! Därmed har träningen blivit den livsstil jag har längtat efter i hela mitt liv.
Mitt bästa träningsminne från 2012 måste vara boxpasset då jag upptäckte att höga knän inte längre var en pest och pina. Genom att träna målmedvetet sedan nov-11 har jag inte bara minskat i vikt (vilket var väldigt behövligt) utan även fått en god kondition och ett pannben som jag kan räkna med. Att jag dessutom funnit glädjen i träningen ser jag som en ren bonus. Nu är höga knän något av en favorit 🙂
Det vore fantastiskt att vinna, Röhnisch shape byxor är ovärderliga!
Mitt bästa träningsminne består tillsammans av flera delar. Jag flyttade till höstterminsstarten till en ny stad och med det ett nytt gym. Efter 2 månader fÅr jag reda på att de söker instruktörer för spinning och jag söker. Jag går vidare från audition till utbildningen och får 2 dagars utbildning till att bli spinninginstruktör! 16 timmar fulla med spinning svett och tekniktips – det var fantastiskt! Jag ska nu börja 2013 med att ha mitt första spinningpass på onsdag! Det är mitt bästa minne från 2012 🙂
Mitt bästa träningsminne (om man nu kan kalla det träning) var när jag och stora dottern själva åkte till sälen för att åka skidor. Hon var 9 (har fyllt 10 nu) och det var första gången hon stod på ett par slalomskidor. Jag visste inte om hon skulle tycka det var kul men efter att ha åkt och hållit i min stav två gånger i barnbacken så ville hon åka själv. Sen var det åkning från morgon till kväll varje dag. Vädret var strålande, humöret i topp och vi somnade utmattade varje kväll, så nu har vi bokat en stuga hela sportlovet i år igen.
Fick höra av vänner att föda barn är som ett maraton. Ont, svettigt och n jädra massa endorfiner och träningsvärk därefter.. Å tänk att exakt så var det, i januari 2012 gjorde jag mitt bästa träningspass på ett så udda ställe som bb. Å resultatet blev ju fantastiskt ..:) 🙂 träning ger resultat.. Mitt bästa tränings minne ever!!
Mitt bästa träningsminne är faktiskt ett helt vanligt gympass den 19 dec. Jag var grymt trött efter att ha kört hårt och många dagar i rad. Kroppen skrek efter julvila men huvudet sa något annat: spring fortare, slå rekord i axelpress och stå extra länge i plankan. Mitt bästa träningsminne är alltså att jag insåg denna dag att jag inte bara tränat upp min styrka och kondition i höst utan mitt psyke har nått oanade höjder.
Mitt bästa träningsminne var när jag gick i mål på halvvasa. Det var sista loppet i våran halvklassiker men eftersom det knappt varit nån snö så hade vi inte tränat många mil, så när vi nådde målet i strålande sol var det helt underbart.
Mitt bästa träningminne 2012 är från ett träningsläger jag var på i somras med mitt fotbollslag. Vi var vid skånes östra kust och svettades som attans varje dag! Vi varvade fotbollsspel, styrka och kondition och det var en sån härlig stämmning och häftig känsla när vi pushade på varandra att orka lite till! Träningen har gett mig så mycket positivt under 2012 och jag ser framemot ett grymt träningsår 2013 🙂
Jag lärde mig springa 2012! Jag började springa från en sorg och sprang rätt in i famnen på mig själv.
Mitt bästa träningsminne är således ett med spring i benen: gravid i vecka 16 sprang jag min sista runda under graviditeten. Det var ihop med ett litet gäng arbetskamrater, i ett soligt Malmö. Det var vårrus, fullt med folk och jag var så lycklig: jag kunde springa, mitt bland en massa folk och tillsammans med någon!
Bästa minnet, lätt!
Mitt bästa träningsmål 2012 var att jag blev peppad av en kompis och vi startade en grupp på facebook där det innebar att vi skulle träna 200 gånger under 2012 (minst 40 minuter per tillfälle). Den 4e december hade jag uppnått mitt mål och det kändes riktigt kul! Sammanlagt blev det 219 träningspass under 2012 – peppande och inspirerande inför 2013!
Mitt bästa träningsminne under 2012 är helt klart när jag, min mamma, moster och kusin kämpade oss igenom Tjejmilen! Den otroliga peppningen längs vägen och känslan när vi passerat mållinjen och alla fyra, trots våra olika målsättningar, kände oss så OTROLIGT NÖJDA med våra prestationer! De minnena lever kvar och hjälper till att peppa de dagar när förutsättningarna inte är lika härliga!
Vet inte om jag ska kalla det träningsminne, men det har i alla fall med sport att göra. Jag har kite-surfat i några år men inte varit redo till att testa att hoppa och göra trick förrän nu. I somras tog jag så mod till mig, bra med fart, rikta kiten och hoppa upp från vattnet med bräda – Tjohoo, jag flyger (med världens största leende på läpparna). Det var ju bara superkul, inte alls läskigt så resten av sommaren hoppades det så ofta det bara gick. Är glad att jag vågade, trots att jag snart är 40!
Hej Terese!
Mitt absolut bästa träningsminne är när jag hade min första BodyBalance-klass själv. Jag gick grundutbildningen i höstas, har aldrig instruerat förut och blev uppmanad av min förebild och instruktör på mitt gym att utbilda mig. Efter utbildningen övade jag massor, ofta gick jag upp strax efter kl 5 för att hinna öva i vardagsrummet innan jobbet. Min första egna klass, när jag stod själv framför över 20 deltagare var fantastisk. Lite läskigt att stå på scen med mick, men helt underbart att instruera, se dem följa, korrigera och följa upp och se dessa underbara människor lyssna och följa med. Det var sådan träningsglädje! Jag var kanske lite spontan när jag hoppade på instruktörståget, för egentligen, har jag tid? Men det är det bästa jag gjort.
Tack för en bra blogg Terese, du är en förebild! Jag ser fram emot att läsa din bok, och all lycka till hela nya familjen!
Kram
Mitt bästa träningsminne 2012 är när jag sprang Göteborgsvarvet för första gången. När jag anmälde mig året innan hade jag planerat att jag skulle springa massor innan och att målet var under 2h. Men av någon anledning blev det inte så mycket löpning som jag hade planerat, knappt någon. Jag blev besviken på mig själv men när det närmade sig startdagen så ställde jag ändå in mig på att göra mitt bästa och ta mig runt. Sen om det är under två timmar eller ej, det får vi se efter loppet.
När jag stod i startfållan med tusentals andra nervösa löpare så visste jag fortfarande inte om jag skulle orka ta mig runt, visst jag var vältränad och milen gick att springa i hyffsat tempo, men skulle jag verkligen klara 21km?
1h 59min och 36 sek senare var jag i mål. Jag var så glad så att jag ville sätta mig på slottskogsvallen i målområdet och gråta.
Loppet i sig var till en början inte lika jobbigt som jag hade trott. Visst första kilometern tog över 7 minuter pga all trängsel, men fram till 17km så var benen ändå skapligt pigga. Sen började den fantastiska stegringen längst avenyn och det tog musten ur mig. Men när jag var 3 km från mål så såg jag på min klocka att håller jag 5:20 tempo sista biten så borde jag klara mitt mål. Men det var lättare sagt än gjort. Folk började nu bli riktigt trötta vilket gjorde att det började bli väldigt trång. När jag kommer in vid de sista 500 m så måste jag öka farten ytterligare och jag kommer ihåg att jag var så förbannad på alla som var ivägen, jag kollade på klockan och det handlade om sekunder, samt att min klocka stämde någolunda med varvklockan. Men efter enhel del svordommar och sicksackande så tog jag mig i mål och min klocka var några sekunder från 2h gränsen, men den officiella tiden från gbgvarvet blev som sagt 1:59:36 😀 Helt klart bästa träningsminnet från 2012 och jag har nog aldrig känt mig så stolt och lyckling över en prestation som jag hade klarat helt själv 🙂
Mitt bäste träningsminne 2012:
Att våga mig ur min (enorma) comfort zone och våga genomföra 6 veckors Armyfit-träning.
Jag trodde verkligen inte att jag gillade att träna ihop med andra människor och absolut inte i grupp. Och så blev det precis tvärtom – vi tränade på, under och bredvid varandra och jag älskade varenda minut.
Förutom den nya vetskapen lärde jag mig att:
– det alltid går att träna utomhus, i alla väder.
– att man kan träna utan redskap, eller med primitiva redskap, eller att använda träningspartners som redskap. 🙂
Mitt bästa träningsminne under 2012 var när jag åter blev kär i löpningen. Jag var sjuk till och från under hela 2012 och som mest under hösten, när jag äntligen blev frisk bestämde jag mig för att jag skulle försöka springa lite, jag tog det väldigt lugnt, det kändes nästan för lugnt, jag passerade 5 km, 8 km och även 9 km när jag började närma mig 10 km kollade jag på klockan för första gången under passet och insåg att det inte gått en timme ensingång, så efter ett långt löpuppehåll lyckades jag springa milen på 1 timme och 1 minut. Efter det började jag fokusera på att lära mig springa snabbt och mitt första mål blev att springa 5 km under 25 minuter, efter två löprundor stannade tiden på 24,30. Det är inte några snabba tider för någon som springer ofta, men för mig som så länge ogillat allt som har med löpning att göra är detta delmål på vägen.
Underbar träning under vårt Påsklov 2012 som tillbringades på Gran Canaria,San Agustin. Sista morgonen steg jag upp tidigt för att få en joggingtur i soluppgången. Helt underbart med värme, en sol på väg upp och nästan bara jag och havet. En bit på väg börjar det dyka upp finklädda ”unga vuxna” de ökar i mängd, det blir helt galet många ju längre fram jag tar mig. De hejjar på mig och lyfter mig till högre höjd. De var på väg hem efter en början på deras Påskhelg/lov.
Mitt bästa träningsminne från 2012 var mitt första löppass efter graviditeten. Födde i maj en liten flicka och började att träna när hon var sju veckor. Tränade då mycket bålstyrka och lite kondition i form av promenader. I mitten av november testade jag att jogga för första gången. Jag klarade 4,5 km utan problem. Vilken lycka jag kände efter det passet, obeskrivligt! Från att inte alls tyckt om löpning är jag nu helt fast. Mitt mål för 2013 är att genomföra tjejmilen under 60 min.
Helt klart The Nike Blast där jag cyklade nio klasser på två dagar. Underbart, adrenalin och endorfin i mängder!! Och ja, jag cyklade för dig oxå =)
Mitt bästa träningsminne: en löpartur bland svindlande alptoppar i Schweiz. Jag var där med ett kompisgäng på semester. De andra låg vid poolen, men jag drog på mig träningskläder och gav mig ut på min bästa löpartur någonsin. Hänförd av utsikten var det som att fötterna sprang på av sig själva. Underbart minne som jag kommer bära med mig länge, länge.
Mitt bästa träningsminne 2012 är att jag fått en fantastisk insikt och balans i mitt tränande. Kände det förut som ett misslyckande att missa ett inplanerat pass, vilket händer då och då med 2 små flickor. Jag har insett att det enda passet inte är någon katastrof att missa utan att jag bör se det på sikt. Nu är jag nöjd och lycklig över de pass jag hinner med och känner mig både gladare och starkare utan dessa ”tankespöken” som ställt till det lite.
Det är helt klart när jag tog mig i mål på mitt första marathon, Jubileumsmarathon, och sa ”Aldrig mer!” för att efter 10 minuter börja fundera på Sthlm Marathon 2014.. Det är tur att man glömmer smärta så fort 🙂
Kram och grattis till lilla Tilde!
Mitt bästa träningsminne 2012 hör ihop med mitt sämsta… I april slet jag av korsbandet men i augusti kunde jag i alla fall gå på ett step up- pass! Åh, som jag hade längtat… Jag har sörjt mitt knä så otroligt i år men om precis en vecka får jag det opererat så då väntar hård daglig träning för att komma tillbaka till stepbrädan igen! (men jag ska fixa det!)
Efter att ha skadat ryggen i en bilolycka när jag var 19 fick jag höra av läkarna att jag aldrig skulle kunna ha ett heltidsjobb eller kunna springa igen. Efter 6 år av sjukgymnastik varje vecka har jag tagit en masterexamen, fått mitt drömjobb och veckan innan julafton klev jag för första gången in på ett träningspass för ”vanliga” människor och kunde köra på, i samma takt som dem. Svetten blandades med floder av glädjetårar när jag lämnade gymmet.
Mitt härligaste träningsminne 2012 är nog när jag var på fotbollscup i somras för samtidigt som man tränade så hade man enormt kul.
Mitt bästa träningsminne är en kort löptur i början av juli. Trots att den endast varade i 20 min och gick så sakta att nästan såg fånigt ut, är den träningen en av de som gör mig gladast. Varför? Jo för att det var första gången på nästan två år jag sprang utan att känna av min fotskada. Känslan av att inte känna av min vänsterfot under löpningen var helt underbar. Äntligen, efter månader av problem kunde jag återigen göra det jag tycker mest om, utan smärta! Helt underbart!
Efter den träningen har jag kunnat öka både längder, snabbhet och antal pass i veckan. Glädjen är obeskrivligt!
Mitt bästa träningsminne är från början av december 2012. Knappt att det kan kallas träning, då det endast var en promenad på 45 minuter, men för mig var det stort. Jag har alltid älskat att röra på mig, men har under hela året knappt orkat gå upp för en trappa. I oktober visade proverna, efter sjukhusbesök hit och dit, på twar. Efter antibiotika mår jag nu mycket bättre, och i slutet av decemer kände jag för första gången på länge ett sug efter att röra på mig. Benen gick av sig själva, den kyliga luften kändes fantastisk mot ansiktet och lungorna och hjärtat fick äntligen arbeta igen. Nu ser jag fram emot att bli så stark att jag återigen kan börja springa. Men den där första promenaden, efter en lång tid av sjukdom, kommer jag alltid att minnas med bubblande glädje. Nog för att det kanske är mitt enda träningsminne under 2012… Men det är också mitt allra bästa på flera år!
Blooger Boot Camp – 2012. Som gav mig både fysiska och psykiska utmaningar. Hade stor ångest inför helgen då jag trodde jag skulle vara både äldst och minst tränad och kände inte någon där, men efter helgen hade jag utamanat mig till träningspass jag aldrig trodde jag skulle klara och helt glömt bort min ålder. Hela helgen gav mig sån kick att jag kastade mig över anmälan till 2013. Nu vet jag vad det är, jag kan träna med den dagen som mål och har dessutom peppat med mig en kompis. TACK!
Jag är inte lika duktig på träning som många utav er andra är, min ms sätter lite stopp för några större prestationer. Jag har tillbringat ett par år med att anpassa min träning till mina förutsättningar, det har då fokuserats till att bli jämnstark. Min högra sida är betydligt svagare o kan inte byggas upp på samma vis som vänster, nämligen. Jag har börjat springa, dansa, yoga, tränat styrka hemma o ska jag sammanfatta alla dessa känslor så gör jag det med detta minne i december: första gången jag litade på mig själv, gick upp i full brygga o kunde andas 20 andetag.. jag grät av lycka =)) Grattis till er lilla flicka 🙂
Mitt bästa minne var när jag, som aldrig sprungit i hela mitt 44 åriga liv, tog mina första stapplande löpsteg i maj & sedan i september orkade springa 5 km i sträck utan att stanna, det var stort!
Efter ha skadat foten rejält efter en basketmatch var jag tvungen att gipsa foten och gå med kryckor i 6 veckor. Kan ju tillägga att det inte är det enklaste att göra vintertid. Jag är van vid att träna mycket, 4 pass i veckan och minst en match. De 6 veckorna spratt det i hela kroppen och jag klättrade på väggarna, så mycket energi som ville ut! Så mitt mest minnesvärda pass 2012 var det första riktiga passet efter att ha tagit bort gipset, konditionen var på botten och musklerna hade försvunnit. Kroppen skrek av mjölksyra, benen skakade, hjärtat bultade hårt och jag kippade efter andan. Min form var dålig men efter passet svävade jag på små rosa moln, jag älskar känslan efter ett hårt pass – mår som allra bäst då. Alldeles rödflammig i ansiktet, svettig, slut i kroppen och alldeles, alldeles lycklig!
Har många bra träningsminnen från 2012- men det främst är mitt första Crossfitpass. Nyfikenheten, nervositeten och känslan när passet var klart överglänste ALLT jag någonsin provat på inom träning. SÅ fantastiskt roligt och passade mig perfekt! Bästa 2012- Crossfit!
Mitt bästa träningsminne från 2012 var att föda min son, mitt första barn. Innan dess hade jag haft foglossningar så att varje steg gjorde ont. Jag hade varit sjuk i flera veckor och sängliggandes till och från i 7 månader. Jag blödde näsblod, kräktes och var supersvullen och huden kliade. Jag var så borta så att jag inte var mig själv. Men sen visade min kropp mig vad jag kan, vilken inre kraft jag har och att allt är möjligt. Utan rädsla, utan smärtlindring, det bara gick. Och sen var lyckan total. Fast kroppen är fortfarande efter. Nu ska jag ta med mig vetskapen att min kropp och jag är tuffare än jag trott. Jag ska ta tillbaka min kropp och mitt liv. Det hälsosamma livet ska bli mitt igen. 2012 var året då jag fick min älskade Leo. 2013 ska bli året då jag får tillbaka mig själv.
Mitt bästa träningsminne:
I mitten av Januari lyckades jag knipa en plats till den omtalade, alltid fullbokade, träningsformen CHALLENGE på mitt gym. Det är ett pass med 48 st stationer där du kör 30 sek på varje station med 10 sek vila. Ruscher, benböj, upphopp, burpees, dips… Allt mellan styrka och kondition. Och det var utlovat endorfinpåslag och mjölksyra.
Iallafall, jag fick min efterlängtade plats och på tisdagen var tiden kommen. Efter alla skräckhistorier jag hört, om folk som spytt och det ena med det andra, så var jag lite smått nervös. Skulle min kondis och styrka platsa här?
Vi värmde upp och pulsen steg med en gång. Shit, hur ska detta sluta? Men sedan började intervallerna mellan de olika stationerna. Efter de 12 första kände jag lika trött som jag brukar vara efter ett gympass, men jag kämpade på. Jag slet, svettades, presterade, kämpade och SKRATTADE. Att det kunde vara så kul att ta i så halvkväda stön pressas fram, att benen viker sig och det svartnar för ögonen, det trodde jag aldrig!
Vi avslutade med ett par ruscher och när min tränare slöt upp brevid mig och puschade mig till att springa liiiite fortfare, och sedan nästa vända springa äääännu fortare så rann det en tår längst kinden. En tår blandad med smärta, glädje och lycka.
Tänk att lilla jag, som knappt vågade bli svettig, tog i tills benen verkligen inte höll. Att jag tog i tills det svartnade för ögonen och spyan låg i halsen. Tänk att jag kunde prestera så HIMLAHIMLA bra!!
Det känslan glömmer jag ALDRIG, dagen då jag verkligen gav ALLT och bevisade för mig själv att det är möjligt, jag klarar verkligen av detta.
Och sen glömmer jag såklart aldrig heller den mjölksyra och träningsvärk jag bokstavligen hade i en vecka efter!
Det satta pricken över i:et för mitt 2012! 🙂
Det absolut häftigaste 2012 var Tjejmilen. Det är ett bra mål att träna mot och att sedan stå på startlinjen och känna energin då alla tjejer ska ge sig i väg är toppen. För mig innebar det en ny bästa tid och jag är grymt nöjd då regnet och kylan gjorde extra klurigt på slutet. Förstår att det finns många häpnadsväckande prestationer här som vill vinna detta snygga pris men jag hoppas på tur och jag är glad att jag fattat vad som är hälsa och motion! Tack vare fantastiska bloggar som inspirerat och motiverat mig!
I år gav jag spinningen ett sista försök på ett nytt gym. Jag som alltid HATAT spinning och undrat vad personerna som frivilligt utsatte sig för det hade för fel i huvudet. Men vad fel jag hade! Instruktören var fantastisk och jag älskade varenda minut av passet, svetten bara rann, och jag hade äntligen hittat en slags konditionsträning som passade mig! Detta kan låta som ett fjuttigt bästa träningsminne, men det är efter denna upplevelsen som jag har känt den där riktiga endorfinkänslan och beroendet som jag innan bara hört folk prata om, men aldrig förstått själv.
Mitt bästa träningsminne från i förra året är när jag äntligen sprang milen. Det har jag aldrig i hela mitt liv gjort. Så från att inte sprungit en meter i januari till att sätta milen i Oktober. Det går inte att beskriva, det var kallt, regnigt och mörkt. Men benen bara bar mig framåt och känslan när jag hade lyckats komma 10km var obeskrivlig. I våran lilla stad fick man kryssa sig fram och tillbaka för att komma upp i kilometrarna. Men så underbart. Jag lever på det än!
Mitt bästa träningsminnen är egentligen inte ett minne, utan mer än känsla jag tar med mig från 2012. Känslan av att klara så mycket mer än jag tror! Jag orkar längre, tyngre och mer i största allmänhet, vilket jag bevisat för mig själv mer än en gång. Detta ger mig smak för nya utmaningar och ja, just nu står längdskidor högt på listan över saker jag kommer klara av!
Mitt bästa träningsminne från 2012 är inte bara ett utan flera eftersom 2012 var året då jag förändrade min livsstil. Jag bestämde mig för att träna 6 ggr i veckan och jag gjorde det, trots att jag jobbade ca 11 timmar om dagen. Ett minne som fortfarande ger mig gåshud är själva känslan av styrka, välmående och framför allt självförtroende. Inget kunde stoppa mig, jag blev en helt ny människa 🙂 Och jag ser fram emot ett lika underbart 2013 🙂
Mitt bästa träningsminne är när min allra första pt-kund (som var ett övningsprojekt på en arbetskamrat) gick i mål med fantastiska resultat och nådde sina målsättningar. Härligt att få vara med på den resan!
Mitt bästa träningsminne var när jag på samma vecka sprang 17.5 km, min längsta sträcka hittills och kunde göra mina första situps i mitt 25-åriga liv (har en ganska kass rygg..). När jag kom hem från löpturen satt jag mig på golvet och grät av lycka, pojkvännen blev väldigt orolig och undrade om något var fel med mig men det var bara så underbart att få känns sig så otroligt bra för första gången i mitt liv!
Mitt bästa träningsminne 2012 är mitt första HIT-pass på Friskis och Svettis. Det var helt galet jobbigt och galet kul! Det väckte mitt intresse för cirkel-och stationspass! Och att inte tala om träningvärken som jag hade i över 1 vecka efteråt, den bästa (eller kanske värsta) jag någonsin haft! 😀
Mitt bästa träningsminne av 2012 är när jag klarade att springa en mil. Jag satte ett ganska högt mål med tanke på att jag inte hade sprungit mycket innan. En kall sommardag så stod det plötsligt klart att jag hade klarat det trots att tanken för dagen var att springa fem lugna kilometer men benen bara fortsatte och jag hängde på. Sån häftig känsla.
Det bästa med träningsåret 2012 är att jag nu har insett hur lycklig jag blir och hur bra jag mår utav träningen! Jag behöver inte längre tvinga mig iväg till gymet, jag LÄNGTAR dit. Så varenda löpsteg, cykeltramp, lyft med vikt har varit ett minna av ren träningsglädje 2012! Tack för inspirationen till mitt hälsosamma liv 🙂
Mitt bästa träningsminne är alla gånger jag kommit iväg och tränat under 2012. De har gjort mig till en starkare människa med en härlig sinnesstämning, det har även hjälpt mig i plugget att få känna sig nöjd över sina prestationer.
Ha ett härligt 2013 🙂
MVH
Nina
Mitt bästa träningsminne från 2012 är mitt första halvmarathon, Göteborgsvarvet. Eller egentligen inte loppet i sig, utan hur jag från januari till maj, verkligen prioriterade löpningen och vecka efter vecka följde min plan för att slutligen kunna springa 21 km. Jag är så stolt över mig själv!
Mitt bästa träningsminne från 2012 är helt klart när jag och min skulle träna inför Halvvättern. Med solen i sikte och varsin fin racer gav vi oss iväg på en sprillans ny runda som vi mätt ut till ca 5 mil. Efter 2,5 mil så fick jag punka, efter lite fix så bytte vi den och fortsatte vidare efter 4,5 mil insåg vi att vi cyklat fel då vi var långt ifrån hemma. Där och då öppnade sig himlens portar och vi cyklade i spöregn och åska. När vi kommit ytterligare 3 mil fick min kompis punka och när vi väl lyckats byta däck och slang och allt och ska fortsätta hemåt så gick hennes byxor sönder i baken 🙂 Såå där stod hon med baken bar, vi lyckades fixa ihop det hela med att stopppa ner en vindjacka i byxorna och jag fick vaksamt cykla sist resterande vägen hem. Det slutade med en runda på 10 mil med många skratt, en del tårar och trasiga brallor!
Mitt bästa träningsminne 2012 är när jag i somras sprang mitt livs första mil, i terräng dessutom! På en tid som jag är mer än nöjd med! Vad jag inte visste då var att jag var allvarligt sjuk och att jag bara en vecka senare skulle bli inlagd på sjukhus med en livshotande åkomma. Nu är jag förhoppningsvis botad och under 2013 är planen att springa mååånga mil! 🙂
Det är helt klart första löparrundan efter min förlossning. Så härligt att äntligen igen få uppleva den där friheten och härliga känslan som man upplever under och efter en tur i spåret. Efter nästan ett års uppehåll var jag minst sagt taggad.
Hela hösten 2012 är nog ett bra träningsminne för mig då jag äntligen fått en balans i min träning varken för mkt elr lite. Tränar nu för att jag mår bra å gillar det och inte pga av ”tvång”elr besatthet.. Så nu ser jag fram emot varje träningspass och varje pass blir ett härligt träningsminne som får mig att längta till nästa gång det är dags att dra på sig träningskläderna igen =)
Mitt bästa träningsminne för 2012, kan låta löjligt för många, men för mig var det en prestation, att från ha avskytt löpning, bara tagit långa promenader i rask takt, klarade av att springa, utan stopp 5 km på ca 35 minuter.. Mitt självförtroende steg o jag kände att jag kan jag kan =)) … har nu,hittills, klarat av 8 km på 48 minuter, och jag är så glad.. Har anmält mig till midnattsloppet och det ska bli så roligt!
Å jag vill så gärna vinna de där snygga träningskläderna. ! =)
God fortsättning på det nya året och grattis o lycka till med ert nya lilla liv =)
Mitt absolut bästa träningsminne 2012 var när jag deltog i Midnattsloppet i Stockholm. Vilket drag 🙂 Är så stolt att jag klarade av det. Jag kan mer än vad jag tror!
Grattis till lilltjejen!
2012 var året då jag började tycka att det var roligt att springa. Jag har alltid hatat löpning, och tyckt att det är jättejobbigt, men med min mamma som förebild, som började springa vid 33 års ålder och fortfarande håller igång med löpningen nu när hon är över 60, tyckte jag att jag också borde kunna lära mig att gilla löpning. Jag kämpade kilometer efter kilometer och tyckte fortfarande väldigt illa om löpträningen, tills en kväll i somras. Jag var ute på en mil-runda, och när jag kommit halvvägs och det var dags att vända hemåt, öppnade himlen sig och regnet började vräka ner. Det var en fantastiskt befriande känsla att springa där i regnet, och det var roligt för första gången! Jag kom på mig själv med att springa som en galning med ett stort leende på läpparna och bra musik i lurarna.
Helt klart är det bästa tränings minet från 2012. En varm sommar dag då jag sprang ut för att köra lite intervall springning. Skulke Börja med upp värvning 2 km. Men fick flytt i kroppen och det gick son bara den. Adrenalinet pumpade och jag körde på. Tänkte inte utan bara sprang. När jag började närma mig 5 km så tittade jag på klockan och förstod att denna runda kommer jag att slå person bästa. När 5 km var avklarad och jag tittade på klockan och såg att jag sprungit på 24:40. Vilken adrenalin jag hade. Detta ögonblick levde jag på länge att komma under 25 min på 5 km
Mitt bästa minne från träningen 2012 är dagen jag klarade att springa 1 mil. Jag har aldrig kunnat springa så långt innan men i våras började jag träna väldigt hårt och mitt mål var att springa 1 mil under 60 minuter. Jag var väldigt nära många gånger men i oktober så satte jag 1 mil och 1 km på 56 minuter. Så jäkla stolt och det kommer jag leva på länge, det får mig även att fortsätta träna och sätta nya mål! 🙂
Mitt bästa träningsminne från 2012 är helt klart att ta och fixa tjejklassikern! Störst är nog sista 50 m på simningen, när jag insåg att inget kunde stoppa mig! Efter det hade jag bara Lidingöloppet kvar, och som värst tänkte jag mig att jag då fick krypa eller hoppa på kryckor över mållinjen 😉 springningen var det ända jag hade tränat under flera års tid och va därför det jag var säkrast på och lugnast inför. Där jag också lyckades överträffa mig själv och slå mitt eget rekord…
Min spontana tanke var som flera skrivit att genomföra Stockholm Marathon på en klart bättre tid än jag vågat hoppats, men sen kom jag på det. Det pass som skänkt mig absolut störst glädje och tacksamhet var det första löppasset efter att jag ramlat och slagit mig väldigt illa i huvudet den 23 juli 2012. Jag fick ”kristallsjukan” efter fallet med kraftig yrsel, kräkningar och stora balansproblem som följd. Efter två eller tre veckor vågade jag mig ut på den första jogging/promenaden igen. Det var en strålande sommardag och vi var i Åre. Jag sprang den gamla vägen mot Duved och tillbaka med ett stort leende på läpparna hela tiden. Det gick kanonbra och jag stod på benen hela vägen. En helt fantastisk känsla efter att ha varit så pass dålig att jag inte kunde ta mig till toaletten själv bara ett par veckor innan. Det var en otroligt stark känsla och mitt allra bästa träningsminne från 2012!
Mitt bästa minne är när jag för första gången på väldigt väldigt länge fick simma igen och det i turkosblått vatten på Malta – den stunden har gett mig motivation att fortsätta med min träning!
Efter att ha spenderat en fantastiskt år i USA, med något för många hamburgare och för mycket av det goda kom jag hem till Sverige igen för 2,5 år sedan.. Motivationen eller orken till att ”komma tillbaka” igen var trög, men 2012 bestämde jag mig för att komma under 70-sträcket igen, and I DID IT! Nu ser jag fram emot 2013 och alla nya och spännande utmaningar som väntar. I maj ska jag springa milen på Springtime i Helsingborg!
Mitt bästa träningsminne 2012 var för några månader sedan. Jag har alltid tränat och det är en del av min vardag, jag älskar att känna hur pulsen slår och svettet rinner. Dock har jag tränat lite styrka och mycket kondition, hösten 2012 bestämde jag mig för att börja med mer styrka för att få en starkare kropp som orkar mer och för att få bättre resultat. Mitt bästa minne är när jag bestämde mig för att utmana mig själv och öka vikterna på alla övningar, trodde aldrig att jag skulle orka men så fel jag hade. Mycket sitter verkligen mentalt och viljan gör så mycket, glömmer aldrig vilken kick jag fick av att veta att jag kunde klara av tunga vikter och att jag har en stark kropp. Man ska verkligen våga utmana sig själv, fick ett självförtroende boost och jag har lovat mig själv att våga utmana mig själv och prova, inte bara när det gäller träning utan även jobb och skola. Det är bara en själv som sätter gränserna (till en vis del så klart… 😉 )
Mitt bästa träningsminne 2012 var helt klart när jag för första gången sprang två mil i sträck. För två år sedan började jag min ”löpkarriär”, då sprang jag några hundra meter innan jag var tvungen att stanna och vila. Att då springa någon längre sträcka kändes omöjligt.
Löppasset där jag tog två mil för första gången kändes overkligt lätt. Om det inte vore för skavsåret i rumpan (kanske att det behövs ett par nya löptights ;)) hade jag lätt kunnat springa två till!
Mitt bästa minne är från första gången jag tränade CrossNature, tänk att t.o.m styrka kan vara roligt ute. 🙂
Mitt starkaste och mest positiva träningsminne 2012 måste vara mitt första lopp någonsin. Vilket var Bellmanstafetten på 5km. Hade tränat hårt och äntligen fått tillbaka energi efter att i många år varit sjuk i depression och inte orkat. Jag var tokförkyld dagen stafetten gick av stapeln. Men lyckan när jag med hjälp av febernedsättande inte bara tar mig runt utan på samma tid som den friska maken.. =) Så nu med nya energinivåer sätter jag målet för hälsan ännu högre för 2013 och nya träningskläder skulle pigga upp vardagen och alla träningsrundor och yogapass…Så jag kan slå maken och va snabbare… =)
Hej! Grattis till lilla Tilde:-) Mitt bästa träningsminne 2012 måste vara första löpturen efter förlossning av vår underbara tjej. Jag har så länge jag kan minnas älskat löpning och känslan att få ge sig ut efter ett uppehåll var underbar. Dels över den egentid som det gav då det under de första månaderna var bara mamma som gällde då det var svårt att lämna henne då ingen annan dög som sällskap inte ens hennes älskade far:-) men också den energi det gav (och som var behövlig för att tanka ny ork) att få springa i skogen. Ha det gott å mys på med det nya livet. Med vänlig hälsning, Maria
Mitt bästa träningsminne är November då jag bet ihop och mötte min gym ”rädsla”. Har aldrig tyckt om styrketräning på gym. Jag kännt mig dum bredvid alla muskelknuttar som lyfter mer än jag väger! Varit rädd för att bli en biff och aldrig vetat var jag ska börja, hur man ska göra, vilka mskiner/fria vikter. Men jag tycker om utmaningar och kände att jag stod och trampade och inte fick dem resultaten jag ville med den träningen jag körde. Så i November fick jag hjälp med ett träningsprogram, kondition och styrka. Gråa trista november blev en super rolig månad. Jag märkte snabbt resultat. Känner mig starkare och piggare. Nu kan jag gå på gymmet och känna att jag har lika stor rätt som ”muskelknuttarna” även om mina spaghetti armar är en tiondel av deras får dom faktiskt vänta tills jag är färdig med mitt. År 2013 ser jag fram emot att lära mig mer och lära mig att lägga upp egna träningsprogram.
Kram Malin
Mitt absolut bästa träningsminne från 2012 var när jag, löpartokig som jag är, kunde ställa löpbandet på maxfart och springa intervaller. Jag har aldrig någonsin vågat eller ens tänkt tanken att JAG skulle kunna springa så fort. Känslan av att ha kontroll i det läget gav mig styrka, både fysisk och psykisk. Jag vet nu att jag kan, bara jag vågar och tror på mig själv! 🙂
När jag sprang barfota i solnedgången på stranden i Surfers paradise, Australien för första gången. Det var kul att få prova att springa på ett annat sätt och på en exotisk plats och det var otroligt härligt att känna sanden under fötterna!
Oj vad svårt att välja bara ett!
Men en kväll i juli bestämde jag mig för att ge mig ut och springa trots att det var sen kväll och jag egentligen är mer ”bekväm” av mig i mina träningstider. Det blev en fantastisk löptur i månens sken, längs östra stranden i Halmstad. Magiskt, och bara välmående, energi och njutning.
https://stellabystardust.wordpress.com/2012/07/25/manskenslopning/
När jag tänker tillbaka på 2012 så dyker minnen från sommaren upp först. Mina löppass i gryningen längs kusten på Gotland – jag var ledig och jag var stark! Härligt minne! 🙂
”Min kropp har energi, den orkar, jag njuter och jag känner mig stark även fast jag har lust att lägga mig ner och dö för att det är så jobbigt.” Denna tanke kom till mig när jag genomförde ett hårt träningspass för 2 veckor sedan. Efter passet var jag så glad att det kom tårar. För att kunna få njuta av träning och att kunna uppskatta min kropp utan att värderar den för utsidan utan istället uppskatta hur grymt bra den jobbar är för mig helt jävla underbart. Att faktiskt ha energin för att orka träna och att inte vara svimfärdig och bara genomföra för att förbränna och dämpa ångest, det är så stort för mig. 2012 var året jag bestämde mig för att ta tillbaka mitt liv från ätstörningen som tagit allt för många år. Och efter många månader av behandling, träningsförbud, tårar och hjälp fick jag så smått börja träna och det har aldrig varit roligare, min kropp mår bättre än den gjort på så många år för jag tar hand om den. Fyller den med bra mat och tränar för må bra, inte för att bli smal. Så jag ser fram emot 2013 med livsglädje som bara sprutar ut ur min öron.
När jag någongång i oktober äntligen klarade av att springa 8 km utan att behöva gå 1 gång per km. Jag har i 5 års tid fått mer och mer svårt att andas när jag har sprungit och först efter 3 år kom de fram till att det var vocal cord disfunction, dvs stämbanden krampade när jag sprang. Detta fanns det tydligen inget att göra åt och när en läkare sa åt mig i våras att ”Ta det lite lugnt i några år så ska du nog se att det växer bort” så höll jag på att bryta ihop. Inget man vill höra som 20 årig tjej som älskar att få träna. Men i höstas hade en bekant till mig hört talas om en akupunktör som botat en tjej med samma symptom som mig. Och när jag efter 5 behandlingar skulle ge mig ut och springa 8 km hade jag inte alltför höga förhoppningar, men det gick helt utan problem och det var en helt underbar löptur som jag sedan gjort om flera gånger och jag känner bara en sådan otrolig lycka i kroppen att problemen är borta!
Hej på er alla! Mitt bästa träningsminne från 2012 var när jag ställde upp i Lapland Ultra i gå/jogg-klassen, ett lopp som är 10 mil. Jag hade inte tränat för detta, och inte förberett mig på något speciellt sätt, utan jag tänkte att jag går så långt jag kan och sedan åker jag bil tillbaka. Jag tog mig ca 6,5 mil och jag har aldrig haft så ont i min kropp som efter det. Varför jag valt denna händelse är för att jag bara genom att ställa upp, utmanade mig själv på ett sätt som jag inte gjort tidigare. Jag ville verkligen pröva, men var hemskt rädd då jag saknade någon kompis att gå med och man går/springer under natten (ingen är tokig nog). Men som sagt – jag ville prova och jag gjorde det, och jag kommer att göra det igen:-)
Jag har haft ett dåligt träningsår överlag. En stukad fot i januari satte stopp för mycket träning och främst min motivation. Styrketräning går ju utmärkt även med en skadad fot, men jag gjorde istället ingenting (förutom att rida, som jag försökt hålla igång så fort foten höll någorlunda). Till sommaren började jag powerwalka igen men ville springa som förut. Hade höga krav på mig själv och förväntade mig nästan att vara tillbaka i samma kondition som förra sommaren, då jag sprang regelbundet. Men det var jag ju såklart inte. Så jag försökte bita ihop och gå mina promenader, fick skavsår, de läkte, jag gick ut igen. Varje gång spratt det lite i benen att jag ville springa hellre än att gå. Så en sommardag när det var ganska kallt, men skön luft, så testade jag foten och började springa. Och jag fortsatte. Och insåg att konditionen höll den dagen, jag flåsade inte som en flodhäst längre. Och jag insåg sen att jag sprungit de sista 4 km av 5 km-rundan, och det kändes underbart härligt. Jag kom ihåg att jag överlycklig kom hem till min sambo och sa att jag orkade, jag var inte trött, jag fick en bra tid! Och foten höll 🙂
Mitt bästa träningsminne var när jag, för bara några veckor sedan, kunde kvittera ut min ”belöning” från SATS motivationskampanj (träna 2 gånger i veckan i 12 veckor), eftersom jag då kunde bekräfta för mig själv att jag ÄNTLIGEN fått in träningen som en vana. Jag mår så otroligt bra nu när träningen blivit en naturlig del av min vardag. Så här ska jag leva resten av mitt liv!
Mitt bästa träningsminne från 2012 är kanske löjligt för de flesta, men rätt stort för mig; jag klarade nämligen äntligen av att göra armhävningar på tårna!
Satte som mål innan sommaren att klara en. När sommaren var över gjorde jag tio! Underbart!
Detta mål var det första konkreta målet någonsin som jag satt gällande träning. Därför är jag så otroligt glad och stolt att jag klarade det! Nu är det bara att sätta upp nya mål att klara under 2013!
Mitt bästa träningsminne var när jag tog en löprunda i höstas (oktober) och upptäckte att jag hade återfått explosiviteten i mina ben som jag hade när jag spelade fotboll för några år sen. Då kändes det verkligen att all tung träning (kramp i vader, massor med flås och tunga fötter) givit resultat! Det är värt att kämpa!
Mitt livs första millopp. Fortfarande för något år sedan trodde jag att jag inte kunde springa. Men mannen fick med mig ut i löpspåret och i somras genomförde jag mitt första millopp. Tiden är inget att skryta med, men bara att ta sig igenom en mil är för mig en prestation. Är SÅ stolt över mig själv. Så stolt att jag nästan spricker 😉
Mitt bästa träningsminne är när jag mötte min PT och efter 5 lektioner så var värken i axlar ett minne blått och glädjen till träning kom tillbaka…
Helt klart att jag för första gången i mitt liv (är 29 år) klarade av att springa en hel mil.
Låter kanske inte så stort i jämförelse med andra kommentarer, men för mig blev det en vändningspunkt i livet, har alltid varit den lata som aldrig vågar för jag är så rädd att misslyckas – men inte nu längre!
Min fantastiska fästman har stöttat och peppat mig under året, men det är ändå jag som gjorde det!
Mitt bästa minne måste vara Lergöksloppet (4,8 km) den 15/9. Från att ha gått från att hata allt vad jogging heter till att i juli börja ett joggingprogram som senare ledde till att jag sprang mitt första lopp (frivilliga i alla fall) känns helt otroligt.
2012 var ett år när hälsan svek… Sjukdom varannan månad under det första halvåret… Att ej kunna ställa upp i Stockholm marathon 2012 var en stor sorg i min löparsjäl… Att träning och målsättningar är en sån viktig del i mitt liv var något jag verkligen insåg. Nytt försök, halvmarathon i september, som även denna gång hotades av sjukdom… Det var det jobbigaste jag någonsin erfarat, inte bara under 2012 utan i hela mitt liv 😛 Att få komma i mål, att ha klarat det var en underbar känsla! Att sedan få krama om min sambo (som börjat springa två månader innan loppet) när han sprungit i mål, med tårarna rinnandes nedför kinderna… ”du klarade det älskling, du klarade det!” Det var mitt bästa träningsminne 🙂 nu blickar vi framåt till nya målsättningar med en svensk klassiker och massor av träningsglädje! Förhoppningsvis med hälsan i behåll. Vore underbart att inleda det nya året i snygga träningskläder 🙂
Mitt bästa träningsminne 2012 var när jag genomförde IFORM loppet i september, 1 år efter min dotter föddes! Så glad att jag kommit tillbaka till min ursprungsform & tränar som innan! Är riktigt positiv inför 2013. Löpning har inte varit min grej innan, men nu är det något av det bästa jag vet, varvat med styrkepass:).
Åh jag vet precis!
En skiddag i Sälen när ingenting stämde och jag insåg att det förmodligen bodde en liten bebis i magen. Så trots att allt gick åt skogen den dagen så var det väldigt positivt!
Och nu kan kroppen bara bli starkare. Bebisen är ute. Kroppen har återhämtat sig fint. Hej 2013.
Det måste vara en gång när en av mina bästa vänner drog med mig på cykeltur i somras. Jag kände mig seg och otränad och förvarnade om att jag nog inte skulle orka långt – men energin steg när vi kom igång, och det slutade på drygt 60 km med en simtur i mitten. Härligt!
Mitt bästa träningsminne i år är att min underbara pojkvänn köpte ett dyrt löpband till mej i julklapp 🙂 bästa julklappen någonsin!
Svårt, då jag har så många, men jag tror jag väljer då jag och en kollega tillsammans ledde spinning till vasaloppet i våras. Nästan 4 timmar i en fullsatt spinningsal, med tokglada, energiska deltagare, och ett träningsrus efteråt som hette duga. Underbart var det!
Mitt bästa minne är att jag börjat röra på mig efter graviditeten och för första gången i mitt liv hittat en träningsform som jag verkligen gillar med hela mitt hjärta, löpning! Så att ha börjar små springa nu under December och känt att jag ÄLSKAR det är verkligen det bästa minnet.
Efter att ha fött barn 2011 och skyndat lagom långsamt för att stärka kroppen igen så är 2012 års bästa träningsminne vårens första riktigt tuffa intervallpass. Vilken lycka som infinner sig efter det, rena euforin!! Jag önskar att alla intervallpass kändes lika fantastiska…. 🙂 Hoppas du snart får känna samma känsla. Lycka till med förestående utmaning och njut av tiden som kommer!
Bästa minnet var när jag, min man, min bror och hand fru lufsade ut i vacker och mysig miljö och jag gjorde min första halvmara. Enorm kick! Jag är stolt över det än idag för jag kunde dela min upplevelse med några som står mig väldigt nära.
Mitt bästa träningsminne från 2012 är från i september då jag, efter att ha tränat som en galning (och börjat gilla det!) , sprang ett blött och lerigt Tjejmilen på min bästa tid nånsin på milen. Jag var gladast på Gärdet kan jag säga efter loppet, trots lervällingen.
Gott nytt år!
Mitt bästa träningsminne från 2012 var Super Saturday i September. Jag skulle åka med en kompis för vi hade planerat det väldigt länge. Men sen hoppa hon av iden och jag tveka det väldigt länge på om jag själv skulle åka. Men jag är så otroligt nöjd att jag tillslut åkte för det var verkligen en upplevelse. Träningsenergin bland 2000 människor, träningsinspirationen höll i sig i flera månader efter. Och det var så kul att träna med så mycket människor!!
Under 2012 testade jag en för mig ny träningsform: Crossfit! Det är träningsglädje när man hittar något som är så kul så man direkt efter ett svettigt pass bara längtar till nästa, helt plötsligt finns det inga hinder för träning längre. Anledningen till att crossfit ger mig träningsglädje är att jag får använda kroppen i ett intensivt och roligt träningspass. Dessutom kan jag enkelt se mina framsteg och framstegen märker man ganska snabbt vilket är motiverande. Jag är glad att jag testade crossfit och hoppas jag under 2013 får fler AHA-upplevelser inom min träning.
Hej!
En underbar sommarmorgon sprang jag tillsammans med mina tre barn som är 9, 11 och 13, en runda i skogen på 5 km. ( det var frivilligt;)
Barnen var så nöjda över vår prestation och att se deras glädje över detta är oslagbart. Vi avslutade sedan med ett svalkande dopp i sjön.
Detta är mitt bästa träningsminne!
Mitt bästa träningsminne är från hösten. Efter att ha upptäckt att jag hade väldigt lågt blodvärde tog jag mig ut i spåret och sprang en mil. Känslan att förstå att både orken och tron på mig själv sänkts i takt med blodvärdet var nästan lika härlig som att förstå att båda delarna ökade i takt med dito. Jag tog årsbästa med 9 min den dagen!
God fortsättning Terese, hoppas den lilla bestämmer sig för att titta ut snart!
Mitt bästa minne är när jag sprang malmö halvmaraton. Hade inte hunnit träna för det så mycket jag ville då jag ”tog över platsen” från en skadad kompis. Var sjukt nervös innan, längsta jag sprungit var 20km helgen innan. Jag var osäker på hur det skulle gå, skulle jag orka hela vägen osv. Känslan när jag gick i mål på en bra tid (enligt mig) var fantastisk, var så glad och hög på känslor att jag grät nästan när sambon kramade om mig och gratulerade mig!
Mitt bästa träningsminne är när jag genomförde mitt livs första femkilometerslopp i våras. Jag har haft ett otroligt tungt år, men jag sprang loppet och var faktiskt stolt över mig själv för första gången på länge! Efter det loppet har det tyvärr inte blivit så mycket träning, men nu är jag på väg tillbaka igen och hoppas på att genomföra ett (eller helst flera) lopp under 2013!
Jag har tidigare försökt att lära mig att tycka om att styrketräna på gymmet men aldrig riktigt lyckats utan har alltid gått tillbaka till bodypump och andra gruppträningspass efter nån månad. I våras var jag utomlands under två månader och eftersom gymmet jag hittade där inte hade några gruppträningspass och det där var alldeles för varmt (gymmet saknade en välfungernade luftkonditionering) för att kunna köra någon form av konditionsträning så blev jag i princip tvungen att styrketräna på gymmet där. Jag tränade tillsammans med min kompis och upptäckte att jag var mycket starkare än vad jag trodde och att det faktiskt var kul att känna hur jag kunde öka på vikterna efter hand. Väl hemma fortsatte jag att gymma och satte som mål, lite halvt på allvar eftersom jag tänkte att det var oupppnåligt, att jag innan årsskiftet ville kunna göra dips. Att jag valde just dips var mest för att jag tycker det ser så coolt ut. Jag kämpade på och kunde göra ganska många dips med endast 5 kgs hjälpvikt men fastnade där. Så en dag när jag var klar med mitt pass träffade jag en kompis på gymmet och han frågade om jag kunde göra dips än? Jag svarade att jag inte var riktigt där, han uppmanade mig att testa ändå, det gjorde jag och plötsligt gick det! Trots att det var efter mitt pass där jag redan kört igenom hela kroppen lyckades jag göra tre st dips! Jag blev lika förvånad som jag blev stolt och lycklig! Jag är starkare än vad jag någonsin trodde att jag skulle bli!
Åh vad kul! Samtidigt svårt att välja ett!…!
Tror att mitt bästa träningsminne är åtets sista pass. ÄNTLIGEN fick min man och jag möjliheten att träna tillsammans! Det blev ett svettigt supersetspass på ett knökfullt SATS.
Efter att ha varit sjuk under nästan hela hösten är träningen ett kärt återseende i min vardag!
Mitt bästa träningsminne var nu i höstas, när jag joggade 15 minuter i följd på löpbandet.. utan att få ont och känningar i min rygg som tyvärr haft ett jobbigt diskbråck som krånglat till och från under väldigt lång tid. Än bättre var att jag heller inte kände något dagen efter! Fortfarande går det bra och jag ökar stegvis minutrarna!
Mitt bästa träningsminne 2012 är när jag sprang tjurruser 2012 ska springa 2013 också. Så roligt och att jag gick ner i vikt med all träning inför loppet. 🙂
När jag under fyra veckors tid lyckades ta mig till gymmet 6 gånger per vecka och på den sista veckan lyckades sätta personligt bästa i 5 km löpning, marklyft och squats med skivstång. Aldrig vart mer nöjd med mig själv!
Det var nog när jag bänkade 27,5 kilo för första gången haha. Jag har alltid varit fruktansvärt svag i bänkpressen och knappt kunnat lyfta stången själv (bedrövligt, jag vet) så du kan ju föreställa dig lyckan när jag lyckades lyfta 27,5 kilo HELT SJÄLV i 5 reps. Då var jag nöjd.
Mitt största träningsminne måste nog bli ”dagen efter” mitt första träningspass någonsin. I början av januari 2012 skaffade jag en pt-online och efter hennes första pass hade jag sådan träningsvärk i hela kroppen men framförallt i ben och rumpa så när jag skulle gå ner från övervåningen på morgonen dagen efter stukade jag foten i trappen för att jag helt enkelt inte kunde gå ordentligt. 🙂 Sedan dess är jag fast, skulle inte klara en vecka utan hård styrketräning & löpning
Mitt bästa minne från 2012 var när jag tog min gekåskasse med godsaker och låste in dem och bestämde mig för att jag ska sluta vara sötsugen och jag ska bli stark och få min drömkropp.
Jag gav upp den gamla mig för att bli en frisk och hälsosam femtonåring, människor runtomkring mig tyckte att det var idiotiskt för jag var redan ”fin som jag var” och jag var redan smal, men för mig handlade det om att få en bättre livsstil och forma min kropp med muskler och bra självförtroende, inte fett & socker & sötsug, så jag sket i vad folk sade och nu tränar jag för full rulle. 2012 klarade jag inte av att springa 500m utan att tappa andan, nu springer jag utan problem 4km fastän att jag bara tränat under 6 veckors tid. Jag har gått upp och nått mil målvikt som var 48kg, altså 4kg extra muskler. Jag är pigg, mår mycket bättre, är sällan rastlös och jag bojkottar 10 te/kaffekoppar med 6 sockarbitar/kopp och dricker istället 2 liter vatten/mjölk varje dag.
Nu när jag äntligen har kommit igång med träning & insett att jag ÄLSKAR det så vill jag fylla min garderob med snygga träningskläder!
Mitt bästa minne var absolut när jag sprang i mål på Tjejmilen, på tiden 54.53. Det som var det mäktigaste med detta var känslan av att jag faktiskt sprang hela 10 minuter snabbare och var hela 15kg lättare än året innan. Denna förbättring hade skett genom att jag tillsammans med min kropp slitit riktigt hårt, tränat mer och äta nyttigt. Så mäktig känsla att inse denna viktmässiga prestation och dessutom klara loppmålet att springa på under 55min!:D
Mitt starkaste minne från träningsåret 2012 var när den magiska ”spärren” släppte för mig i löpspåret. Jag som alltid hatat att springa hade bestämt mig att jag skulle börja gilla det. Vecka efter vecka slet jag för att lyckas ta mig igenom några ynka kilometer när det helt plötsligt lossnade. Jag fortsatte springa kilometer efter kilometer och riktigt njöt! Till min förvåning visade min Runkeeper hela 7 kilometer när jag kom hem. Det var en helt underbar känsla, och fortfarande något jag tänker på de dagar det är som jobbigast att ta sig ut i spåret.
Ett av de bästa träningsminnena förra året är då jag och min sambo sprang intervaller på friidrottsanläggningen i Funäsdalen i juli. Anläggningen har mjuka naturbanor och har fantastisk utsikt över fjällen. Att passet var tufft men gick bra var självklart bidragande till det fina minnet, detta under ett år som annars präglats av förkylningar och träningsomstarter.
Hoppas på vinst! Snyggt linne och ett par nya tights skulle verkligen behövas!
/Susanne
jag har flera bra träningsminnen från 2012, men det bästa var när jag (återigen) satte nytt personbästa på milen! jag sprang på löpbandet med musik i öronen och hade bestämt mig för att jag skulle slå det förra rekordet. kroppen kändes hur pigg som helst och det kändes som jag flög fram (känslan alltså, det såg nog inte så ut, haha!). jag ökade hastigheten hela tiden och tävlade mot mig själv. jag skulle klara det! och det gjorde jag. nästan en minut snabbare än det tidigare rekordet. efteråt var jag så stolt så jag höll på att smälla av. träningsvärken dagarna efter var inte nådig – och jag älskade det.
Mitt bästa träningsminne i år måste vara när jag sprang över en mil i sträck för första gången i mitt liv. Min sambo fick mig ut på löpning och vi började springa runt en sjö i Falun. När vi kommit till 5 km frågar han om jag vill vända eller fortsätta. Jag valde att fortsätta och fightas.. vi löpte och löpte, han sa inget om när vi var över en mil. När vi väl kom hem så visade det sig att vi sprungit 1,4 mil. Knäna gjorde ont och mjölksyran krampade, men känslan av att ha nått målet att springa över 1 mil + lite mer gjorde mig väldigt stolt och lite gråtfärdig. Tur att jag hade min sambo som pushar mig.. Det är mitt bästa minne!
Bästa träningsminnet från 2012 måste vara känslan efter första träningspasset. För första gången köpte jag ett gymkort och började träna. Målet är fortfarande, precis som det var då, att bli starkare i kroppen och tona till den. Jag ska må bra, inte känna tvång att träna.
Bästa träningsminnet i år är bodypumppasset på Super Saturday med Susan Renata 2 meter framför mig på scenen. Efteråt gick jag för att ta ett kort på henne och hon kunde inte hålla tårarna tillbaka pga den härliga stämningen i salen! Längtar sååå till årets Super Saturday!
Lycka till med nya familjemedlemmen! Hoppas väntan snart är över… 🙂
Jag var en otroligt otränad person i början på 2012. Men efter 4 månaders slit gick jag ned 13kg och började springa för första gången i mitt liv. Snabbt såg jag stora förändringar. Jag började orka. Jag utmanade mig själv ständigt och sig förbättring. Jag kunde först springa 10 minuter, sedan 20 minuter och tillslut, den 2 oktober 2012 sprang jag min första mil. Sprang 10, 07km på 1h 19min 38sec. Det var absolut det BÄSTA tränings minne från 2012.
🙂
I maj sprang jag mitt första lopp. Kungsholmenrunt 10 km. Jag fick startplatsen av en kompis som inte kunde springa pga skada. Hade själv inte sprungit mer än 3 st 5 km rundor under våren pga en efterhängsen smärta i låret. Hade försökt hålla igång konditionen med tuffa pass på träningscykeln men visste inte hur jag skulle orka 10 km. MEN det gick bra! Kände mig inte ens särskilt trött efteråt. Härligt minne. Nu ser jag fram emot att springa min första halvmara i Göteborg i vår.
2012 var året då jag började träna regelbundet för första gången. Med en kondition på 0 var det tufft, svettigt och hårt – jag hade förmodligen skrattat om någon sagt att jag en dag skulle klara av att springa 4 km, men det gjorde jag! Känslan efteråt, att jag klarat det, att all tid och envishet jag lagt ner lönat sig, är mitt bästa träningsminne från 2012.
Mitt bästa tränings-/tävlingsminne är när jag tog mig runt Tjejmilen för första gången, har drömt om det ett par år men ryggskada och graviditet har kommit mellan men 2012 blev det äntligen min tur 🙂
Mitt bästa träningsminne är helt klart tjurruset!
Varför: Jag är stolt att jag ställde upp trots att jag inte fick någon med mig som kunde dra upp mig ur kärren:-)
Jag löptränade duktigt hela våren,sommaren och hösten, enbart för att jag hade ett mål! ( har inte sprungit sedan tjurruset i oktober och har fattat hur viktigt mål är för mig..)
Det var en enormt skön känsla att springa runt i leran med flera 1000 andra tjejer som hjälptes åt att dra upp varandra ur leran och med en knuff i ryggen när man fastnat i en lerig uppförbacke.
Underbar känsla!
Mitt bästa tränings minne från 2012 är helgen mellan november och december då jag var i Malmö och tränade hela helgen. Jag tränar den brasilianska kampsporten Capoeira och den helgen hade vi en uppgradering. Då tränar man hårt i 4 dagar och sen i slutet så graderas man.
Vi fick träna för en otroligt duktig hög graderad man från Brasilien som höll dom abslolut roligaste och krävande träningarna jag varit med om. Där var även många andra duktiga tränare som också höll bra träningar. Jag fick även lära mig lite portugisiska den helgen.
Vi alla svettades och lärde oss Jätte mycket!
Mitt bästa träningsminne är när jag ett par veckor efter att jag fött min son tog min första joggingtur, en kort sådan dock men känslan i kroppen var underbar! Foglossningen kändes inte av, kroppen kändes bra och den friska luften och naturen gav mig energi som jag kunde lägga på min son när jag kom hem igen. Nu hoppas jag på att kunna öka löpningen suggsesivt och springa mitt första göteborgsvarv i maj:-)
Helt klart Lidingöloppet! Hade med skräckblandad förtjusning sett fram emot detta lopp som jag hört sägas skulle vara oerhört tufft. Visst var banan kuperad och 3 mil är långt att springa men den underbara stämningen, gospelkörerna längs vägen och framför allt den härliga publiken gjorde att jag verkligen njöt längs hela banan. Jag vill absolut springa igen 2013!!!
Mitt bästa träningsminne är då jag fick köra mitt första spinningpass efter att jag fick mitt barn i juni. Att få återgå till träningen igen var underbart. Att jag tyvärr hade tappat en hel del i kondition och gått upp massa i vikt gjorde inget. Träning i sig var där och då så härlig och underbar 🙂
Mitt bästa träningsminne är den gången jag sprang 15 km utan att veta att jag sprang 15 km eftersom jag inte tänkte på hur långt det var och bara sprang! Den känslan var fantastisk när jag förstod hur långt jag faktiskt kan springa eftersom jag innan tyckt det varit svårt att springa 10 km.
Mitt bästa träningsminne är faktiskt hela 2012. Jag har haft ett toppen träningsår med enorm utveckling och jag med min kropp och mitt sinne har klarat av många tuffa pass och utmaningar. Ser framemot ett likadant träningsår 2013.
Mitt bästa tränings minne är ifrån sommaren 2012 då jag var på ett innebandy-läger och vi sprang upp för hopp-backarna här i Falun.
Det var grymt roligt men även VÄLDIGT jobbigt!
Mitt bästa träningsminne är när jag sprang min första cross country-tävling i November 2012. Även om jag är med i mitt Universitets running and athletics-club hade jag aldrig tävlat innan, i hela mitt liv. Var sjukt nervös flera dagar i förväg och loppet kommer jag knappt ihåg något ifrån, mer än att det var himla lerigt, backigt och tufft. Men känslan efteråt, helt underbart var det!! Jag klarade det, och det gick tillochmed ganska bra! Var hög på energi resten av veckan och kommer definitivt springa nästa tävling med!
Mitt bästa träningsminne från 2012 är från början av augusti, när jag började löpträna. Jag har tränat mycket i flera år men aldrig egentligen löptränat eftersom jag alltid tyckt att det varit så himla tråkigt. Nu upplevde jag att jag stagnerat i min träning och behövde göra något helt annat för att hitta motivationen igen. Jag köpte därför riktigt bra skor, bra löparkläder, en bra pulsklocka och bestämde mig för att jag skulle börja löpträna och dessutom tycka att det var riktigt roligt. Nu i efterhand kan jag verkligen säga att jag lyckats, jag tycker att det är roligt och längtar efter att kunna springa utomhus igen när all is försvunnit. Dessutom har jag anmält mig till mitt första lopp i augusti i år så jag har något att sikta emot =)
Mitt bästa träningsminne är när jag kunde springa 20 min på ett löpband efter 1.5 år av fotskada & rehab. Den känslan & den lyckan i kroppen är obeskrivlig för en träningsnörd som mig 🙂
Mitt bästa träningsminne är då jag under början av hösten kände/insåg att jag faktiskt orkar köra ett helt gruppträningspass på 55 minuter, och tycker det är kul!
Jag började med träna med PT på Sats Zenit i februari efter att inte ha tränat på många år. Jag har aldrig tyckt träning varit kul. Under senvåren började jag faktiskt tycka om att träna. Vilket har gjort att jag velat och orkat fortsätta. Nu vågar jag påstå att träningen är integrerad i min livsstil. Och jag tycker det är fantastiskt kul.
Vänligen
Agneta Jåfs
Bästa träningsminne: Då jag upptäckte kärleken till spinning och kände att jag orkade mig igenom ett helt pass utan att behöva ta det lugnare. Oslagbar känsla.
Mitt bästa träningsminne från 2012 var när jag tog min första löprunda på över två år. Det var första gången sedan jag blev frisk från min ätstörning som jag kunde springa utan att det gjorde ont i ryggen. Det var en fin vårdag i Mars och jag kommer ihåg att jag satt en stund och värmde mig i solen efteråt. Nu tränar jag ca 3 gånger i veckan två dagar styrka och en dag löpning. Jag har inte varit skadad eller haft ont under hela året och känner mig starkare och friskare än vad jag gjort på länge.
Jag var gravid de första åtta månaderna av 2012. Under den tiden gjorde jag ingen större prestation på träningsfronten även om jag tränade. Men Första Milen efter! 2 månader efter förlossningen sprang jag min första mil på ett år och på en bättre tid än tidigare! Så nöjd och det triggade mig verkligen att sätta igång ordentligt med träningen!
Genast känns gbgsvarvet som en ”bagges”, med rejäl vilja ska jag fixa det!
Mitt bästa träningsminne från 2012 är mitt första strong mama pass på SATS hornstull när min lilla tjej var 11 veckor gammal 🙂 både jag och tösen trivdes hur bra som helst på passet. Asjobbigt, men gud så härligt det var att äntligen få ta i och träna riktigt hårt efter nio månader av lite snällare träning! Känns toppen att äntligen vara igång igen och jag ser med glädje fram emot vad 2013 har att erbjuda 🙂
2012 har gett mig en sådan träningsglädje rakt igenom. Träning är en av de viktiga bitarna i livet för mig och det absolut bästa träningsminnet från 2012 var när jag sprang 1,5 mil längs havet i strålande sol och inte fick ont i mitt löpar-knä överhuvudtaget. Det som inte heller får glömmas är alla de gånger jag går hem från gymmet, efter allt tenta-plugg, och bara ler. Har man bara träningen som en del i ens vardag känns det som allt går, allt blir så mycket lättare och man mår så mycket bättre. Vill också passa på att tack för den inspirationen du ger!
Starkaste träningsminne 2012? Det är enkelt! Midnattsloppet. Lyckades genomföra mitt mål att ta mig runt milen, tyvärr 1,30 minuter efter mitt önskade tid men jag som alltid hatat löpning blev en löpentusiast.
Nu är jag anmäld till 2013, måltiden är hela 5 min under förra årets önskade (6,30 min mot vad jag sprang på). En riktig utmaning!
2012 är mitt absolut bästa träningsår. Bästa minnet var när jag klarade att springa runt hela spåret, bara känslan av att orka och veta att jag klarar det. För ett år sen trodde jag aldrig att jag skulle orka springa i mer än tio minuter, nu orkar jag springa i över trettio min och min motivation blir bara högre. Eftersom jag vet att jag kan. Gott nytt år! Hoppas den lille i magen kommer snart:)
Det bästa, och tyvärr även sämsta, minnet är Stockholm Halvmarathon i september. Det är det bästa eftersom det var målet på en lång och intensiv träningsperiod och att det var så häftigt med den folkfest och hejjaranda som stockholmarna bidrog med! Men det är nog även mitt sämsta minne då det visade sig att jag var sjuk och mådde och sprang sämre och sämre under loppets gång. Men det gör att det finns klar förbättringspotential till 2013 års Halvmarathon!
Mitt bästa träningsminne 2012…
Jag har under många år haft ett minst sagt problematiskt förhållande till min kropp. Känslan av att alltid vara smal, bli smalare, har bitit sig fast och skapat många tunga stunder. Men 2012 var året då jag på riktigt satte ner foten, tog steget från den bana jag så länge gått och började styrketräna för att nå nya mål. Ett träningsprogram beställdes från fantastiska Anna Lissjanis () och jag kunde för första gången i mitt liv njuta av att se mig själv i spegeln, märka att kläderna började bli för små då musklernas massa ökade. En sund syn på träning och mat fyllde mig med glädje och det pirrar i kroppen på mig varje gång jag kommer till gymmet för tidiga morgonpass då familjen fortfarande sover hemma. Så, träningsminnet 2012, det allra bästa, är känslan av att duga, att räcka till och att må bra i min kropp som svarar på träningen med bultande muskler och ökande styrka. Inte längre ”bara smal” utan istället ”stark och motiverad”.
Sommaren 2012, efter ett års träningspaus i löpningen pga hälsporre, tog jag den första rundan på 4 km. En fin tur på landet i Dalarna runt en sjö och genom skogen i strilande regn. Avslutade med en dusch i uteduschen tillsammans med myggen. Äntligen igång igen!!!
20 april 2012 födde jag mitt andra barn. Hade då gått upp närmare 25 kilo under graviditeten. Fem månader senare springer jag mitt allra första lopp, nämligen Toploppet i lag för Loppi.se.
Jag hade ångest före loppet och det var kämpigt under loppet. Men när jag väl gick i mål på en mycket bra tid för mig var jag överlycklig! Världens bästa känsla: jag klarade det!
Mitt bästa träningsminne är när jag tänkte kolla vilken tid jag fick på att springa 5 km, jag hade tänkt ut mitt årsmål som var att springa 5 km på under 30 min, då jag alltid sprungit 5 km på 31. Så jag tänkte helt enkelt testa mig, efter 5 km stod klockan på 25 min (!!), samtidigt som ”Sol&Sommar” med Jimmy Jansson sjöng i mina öron ”De känns som om hela världen, hela livet är på gång. Sol och sommar” å jag grät.
2012 var året då jag verkligen tog tag i träningen. Jag har alltid, på gott och ont, varit lite av en ”overchiever” och avskyr att misslyckas vilket gör att jag helst undviker situationer där jag inte är ”bäst”, vilket också har inkluderat träning. Mitt bästa träningsminne från 2012 är således inte kopplat till en viss sport eller plats utan det var när den spärren, som över en natt, släppte för mig och jag insåg att så länge jag gör något så är det bättre än ingenting och att man inte behöver vara bäst på allt. Så 2012 var året då jag började njuta av löpning (och blev lite galen i RunKeeper), provade på nya träningsformer (t ex pappas TRX och Deadball med dig på SATS!) och faktiskt insåg hur träningen inte bara stärker mig fysiskt utan även mentalt.
(PS! Tack för all inspiration, din träningsglöd är smittsam 🙂 )
Kanske ett simpelt minne för många men morgonen när jag sprang mina första 5 km glömmer jag inte. Kroppen svävade och inget kunde stoppa mej.
Mitt bästa träningsminne är på Friskis! Jag började träna mer fokuserat för två år sedan och hade väl en bra grund men var helt slut efter intensivpassen. Häromdagen klarade jag i princip allt förutom alla armhävningar på tå! Då gick det upp för mig att jag utvecklats och att mitt mål nu är att fortsätta än mer fokuserat. Jag älskar gruppträningoch beundrar er inspirerande instruktörer väldigt mycket!
Mitt bästa träningsminne från 2012 är målgången på Lidingöloppet. En häftig känsla att gå i mål efter 3 tuffa mil.
Mitt bästa träningsminne 2012 är utan tvekan när jag genomförde mitt livs första Marathon! Den 3 november sprang jag Östelen Lyser Marathon, ett lopp som gick från Gärsnäs genom småbyar på Östelen med målgång i Simrishamn. Starten gick kl 18.00 och alla deltagare lös upp natten med pannlampor, reflexvästar och hela bansträckan var kantrad med marschaller. Det var så vacket så att jag fick glädjetårar när jag och min pojkvän (som jag hade sällskap med under hela loppet) korsade mållinjen tillsammans hand i hand.
2012 var ett kanonår rent träningsmässigt. Jag känner att jag bara blir starkare, snabbare och smidigare ju äldre jag blir otroligt nog. När jag hade fått mina barn ville jag satsa på mig själv och det har givit resultat. När jag summerar 2012 är det min sjundeplats på I form-loppet som jag värderar högst!
Jag fick ett gymkort av min sambo 2012 och jag blev överlycklig! Bästa gymmet i vår lilla by med härlig gemenskap. Jag får mycket pepp nu när jag är gravid och tränar på ändå. ( mycket tack vare din blogg). Bästa passet och minne som jag kommer ta med mig var när jag provade bodycombat först gången, vi var bara två stycken på det passet ( som brukar vara fullt). Men oj vilken pepp och fokus det blev!
Mitt absolut bästa träningsminne är när jag sprang Lidingöloppet. Det var en grå dag med lite regn i luften, men jag och min man sprang ihop hela tiden och peppade varandra och vi kom i mål på tiden 3,36. Inte världens snabbaste tid, men vi gjorde det och det var min absolut häftigaste löparupplevelse, än så länge. 2014 siktar vi på Stockholm maraton:)
Midnattsloppet! Jag slog mitt personbästa på milen och den känslan jag hade under och efter loppet är näst intill obeskrivlig. Jag kunde inte ha gjort bättre ifrån mig utan gav allt, vågade inte titta på klockan innan målgången. Toppen!
Mitt bästa träningsminne 2012 är när jag klarade av att springa reflexslingan ensam med pannlampa i skogen utan att avbryta pga alla läskiga ljud i skogen. Jag hade mött två rådjur som jag upptäckte när jag lyste upp deras ögon i mörkret men även fast jag var rädd fortsatte jag hela 5,6 km upp och ner i skogen och snön. Då var jag stolt över mig själv.
Mitt bästa träningsminne är Midnattsloppet i Stockholm. I april 2012 tig jag tag i min övervikt (17kg) och ändrade livsstil. Midnattsloppet var mitt stora träningsmål det året. Känslan av att ha klarat av att springa en mil var enorm! Överhuvud taget är 2012 det året då jag började träna regelbundet och älskar att röra på mig och kan nu inte vara utan det!
Mitt bästa träningsminne är från när jag sprang hela spåret som ligger 2 km från där jag bor och för första gången orkade att springa hela vägen hem efter det också. Började träna lite smått i år och springa från att knappt ha rört på mig alls, så när jag klarade detta var det för mig stort och en push i rätt riktning för fortsatt träning!
Mitt bästa träningsminne är inte det där sköna behagliga löprundan i kvällssolen i Frankrike från en resa i somras, det är inte under ett fullbokat crosstrainingpass på SATS Kompassen med vännerna. Mina bästa träningspass 2012 är alla de gånger jag snörade på mig mina skor för att gå ut och köra intervaller på egen hand. Ingen vid min sida utan endast jag själv och en 800m sträcka som skulle spurtas 8 gånger om i någon enstaka plusgrad, blåst och spöregn. Det var inte glamoröst; snor som flög mig rak i ansiktet, leriga skor och med mascara som flyttat ner till under ögonen som en panda.
Varför detta är mitt bästa träningsminne är av den enkla anledningen att när en vettig människa skulle stannat inne och myst med en kopp te – taggar jag till med en kopp kaffe och genomför de djävligaste intervallerna i skitväder. Det ger en tillfredsställelse som ingen annan och vetskapen av att jag har gjort något som inte var särskilt bekvämt (eller vettigt för den delen heller) ger mig en känsla av att jag är så nöjd med mina egna bedrifter även denna gång!
Gott nytt år!
/Madeleine
Mitt bästa minne från 2012 är den otroliga gemenskap som jag har fått tagit del av med mitt träningsgäng. Vi är 10st, alla kvinnor, 30-45 år gamla, mammor, heltidsarbetande mm men genom den pepp och det stöd vi ger varann lyckas vi ändå träna tillsammans 4-5 ggr/v. Alltid hårt och tungt! Vi är fasen grymma tillsammans :-)! Allas nyårslöften är att vi ska bli än bättre nästa år och vi gör det ihop!
Hoppas du får din bebis snart!
Kram Isa
Jag har inget stort och häftigt träningsminne från 2012 då jag inte har varit den som har tränat förr, därför blir mitt bästa träningsminne dagen jag köpte ett träningskort och kände att detta är roligt och att träna ska bli en del av mitt liv!
Jag har aldrig sprungit ett maraton men det sägs att det går att jämföra, därför är mitt bästa träningsminne min andra förlossning. Då fick jag revansch och tog mig imål helt på egen hand. I did it, och vilket resultat det blev sen 🙂 Önskar dig och familjen ett riktigt gott nytt år och lyckönskningar till ditt stundande maraton.
Mitt bästa träningsminne från 2012 är löparlägret i Halmstad med bland annat Ingmarie Nilsson i täten. Många steg i löparskorna bidrog till att jag plockade ner garden, sänkte de höga prestationskraven på mig själv och under den helgen insåg jag också (trots tvivel, uppgivenhet och stampande på mig själv) att det minsann bor en löpare i mig med!
Jag hade 2011 en sängliggande graviditet med risk för för tidig födsel. Jag fick ligga ned i fyra månader. Mitt bästa eller kanske också mitt värsta träningsminne från 2012 är när jag i januari körde mitt första PT-pass med Lovisa Lofsan Sandström och inte kunde GÅ en minut på löpbandet utan att få blodsmak i munnen och vilja lägga av. Nu förra veckan gick jag och tränade TILLSAMMANS med Lovisa och kunde hålla samma tempo. En sån resa 2012 var. Nu undrar jag hur 2013 ska bli. Ett mål är att bli riktigt stark och komma över 100kg i marklyft. Gott nytt år och heja inför din bebis entré!
Det bästa träningsminnet från 2012 var när jag och min pojkvän cyklade nedför en lång härlig backe med ett klarblått hav på Bornholm i blickfånget. Hela dagen hade spenderats på cykel så det var ett skönt bad som väntade efteråt! Det var trötta nöjda ben som klev i det iskalla havet (:
Det var när jag började träna Mixed Martial Arts. Efter uppvärmningen var jag klar att ge upp men då började teknikträning och jag slog i backen innan jag fattade vad som hände. Tydligen skulle jag sparras redan första träningen. Jag fick så klart storstryk.
Men det jag kommer ihåg starkast var promenaden hem efteråt. Jag gick som på moln! Det var det roligaste jag någonsin tränat!
Efter en dålig dag på jobbet, dyblöta kläder efter att glömt paraplyet hemma och en ömmande bula i huvudet efter att kört upp huvudet i ett skåp känns inte något så jättemotiverande, men jag traskade iväg till SATS (Lidingö) ändå. Där möts jag av ett STORT leende, av tjejen receptionen. ”Lycka till, och du, kör hårt” var de ord som fick mig att helt byta riktning och vips så var jag på bra humör igen 🙂 Tänk vad så små ord kan göra egentligen. Kanske inget tröningsminne direkt, men då SATS var inblandat så borde det gillas 🙂
Mitt bästa träningsminne/tävlingsminne under 1012 är när jag deltog i stafetten St:Olavsloppet som går mellan Östersund-Trondheim under fyra dagar. Jag tävlade med Trångsvikens IF woolpower och vi var enbart tjejer i laget och vi slutade till slut trea i totalen! Det var en fantastiskt rolig upplevelse och jag kommer definitivt göra det igen!
Jag började träna med PT igen eftersom jag hade en massa timmar sedan länge som jag var tvungen att utnyttja. Jag böt till en annan PT och det var bland det bästa jag gjort eftersom hon intruducerade mig för box. Jag har aldrig testat box och trodde inte att det var något för mig! Jag slå på mittsar!? Wow vad kul och nu kan jag inte tänka mig att vara utan box istället. Jag får slå och kicka och ju hårdare ju bättre!!!
Att jag gått en utbildning till personlig tränare och börjat träna igen efter flera år av uppehåll. Kursen var till för mitt företagande, men också till mig själv som motivation att komma ur den destruktiva träningen. Har i år fått uppleva en overkligt härlig känsla. Från muskler som knappt fanns – till muskler som blivit starka och svarar på träning. Den fysiska styrkan och kraften har bidragit till välmående på alla plan!!! Tack kroppen för att du är med mig igen!
GOTT NYTT ÅR!! och stort lycka till med er nya familjemedlem
Det var en svår fråga eftersom jag mår så bra av att träna och jag är så tacksam för att jag kan få göra det. Jag tränar alltid efter min egen förmåga och det gör att det känns naturligt och en fin rutin har infunnit sig 🙂 Men ska jag nämnar något (inte bara för att det är din blogg och din tävling) så var det när jag skulle åka till Stockholm och träffa en fin vän till mig (jag bor i södra Skåne) Jag ringde innan resan till det gymmet där du insturerar spinning och frågade om jag fick boka in mig på ett tidigt morgonpass!! Och det fick jag 🙂 Så spinningskorna packades ner och det var verkligen riktigt roligt att vara med på ditt pass och även få träffa dig (en inspirationskälla)!
Gott Nytt År!!
Mittt beste treningsminne er NYC Dance med Patricia Moreno på The Nike Blast i Stockholm!! Utrolig kul koreografi og stemingen var MAGISK! Så gøy at jeg gikk fra klassen med tårer i øynene!!:)
Mitt största träningsminne är när jag i somras nästan 57 år gammal för första gången sprungit nästan 3 km utan att stanna. Jag har väl i princip aldrig tränat förut. Inte ens som barn. Insåg i år att åldern börjar ta ut sin rätt och försöker nu få igång den kropp som har legat i träda i många många år.
Men de lärda säger att det aldrig är för sent att börja träna. Jag tror på det!
Mitt bästa minne är första gångerna jag provade på träning överhuvudtaget. Först body step där jag kom ut genomblöt i mina mjukisbyxor och efter bodypumpen då jag hade sån värk i armarna att jag knappt kunde växla bilen på hemvägen. Bestämde mig för att köpa riktiga kläder och har gått över till att träna i gymet minst 2ggr i veckan sen dess, från att ha tränat ingenting och slöat på gympalektionerna för 7-8år sen. Behöver jag säga att jag är sjukt nöjd, pigg, friskare och sjukt peppad på en vår av träning!?
Mitt bästa träningsminne från 2012 var första gången jag tränade igen efter graviditeten, en SATS Strong Mama-klass. Under graviditeten fanns det inte kraft till mer träning än långpromenader med hundarna, vilket jag ibland var lite besviken på. Men när jag stod på passet och såg min lilla skatt ligga på en pilatesmatta och skrattande titta upp på mig så var jag inte besviken på mig själv längre. Jag hade ju burit på honom i nästan nio månader. Och att nu kunna träna ”tillsammans” med honom är ju hur mysigt som helst.
Mitt absolut bästa träningsminne är när jag i höstas sprang för första gången i 15 minuter på ett löpband. Detta efter att ha gått ner 25kg och jag var så himla stolt att jag fortsatte att gå till gymmet regelbundet och har nu gått ner sammanlagt 32kg!!
Så stolt över mig själv.
Hoppas bebisen kommer snart 🙂 Gott nytt år.
Mitt bästa träningsminne är mitt allra första träningstillfälle efter 2 års uppehåll . Vilken eufori! Att få känna pulsen stiga, svetten lacka och musklerna jobba. Hela kroppen och knoppen blev fylld av lyckohormon.
Mitt bästa träningsminne är från när jag sprang min första tävling, ett lokalt 10 km lopp.
På tävlingen klarade jag inte tiden jag satt upp som mål, jag fick håll, var allmänt trött i benen och fick gå mer än jag planerat, men jag var så väldigt stolt över mig själv!
Jag, som aldrig någonsin tränat, alltid varit hon som gjort vad som helst för att slippa röra på sig, sprang/joggade/gick en tävling på 1 mil, 10 km, 10 000 hela meter. Fantastiskt!
Träningsglädjen sprutade ur öronen på mig!
Mitt bästa träningsminne är ett spinningpass nu i höstas. Jag satt långt upp i ett, vad jag tyckte, mörkt hörn. Tre fjärdedelar in i passet började mina krafter ta slut, men jag trodde inte det syntes, bara att det var mina egna tankar som började kriga. Då ser jag vår instruktör spänna ögonen i just mig och visa, med att minska avstånet mellan fingrarna, att vi snart var i mål. Vet inte vart ifrån jag fick mina krafter ifrån, men det var kanske från att bli sedd! För mig var det en relativt ny insruktör, och efteråt när han berömt mig så frågade jag hur han kunde se det jag tänkte (såg förvisso nog rätt vissen ut ;-)) och då svarade han att det, det är just det som är hans jobb, att alla ska få ut allt de kan av passet. Vilken instruktör och vilken upplevelse!
Mitt bästa träningsminne är när jag spelade första fotbollsmatchen för säsongen i maj. Mitt i matchen fick jag byta snabbt som attans för att spy bakom avbytarbåset. Min pojkvän kom springandes för att kolla hur jag mådde och jag gav han bara ett leende till svar. För trots att jag mådde pyton så var vi så lyckliga för att dagen innan fick vi reda på att vi skulle bli föräldrar! 🙂
2012 går till det bästa träningsåret sen jag blev gravid första gången för sju år sedan!
Det bästa minnet blir därför de gånger jag tränat hemma och mina flickor tittar först fascinerat på och sen frågar de om de får vara med och sen kör vi burpees tillsammans på vardagsrums golvet. När de säger att de ska bli lika som sin mamma ger en liten tår i ögat!
Jag har lyckats 🙂
Mitt bästa träningsminne i år var faktiskt hemma när jag satt på min motionscykel första gången efter att min dotter föddes i september. Det var svettigt värre men ack så härligt!!
Ha en fortsatt trevlig nyårsafton
Maria
Mitt bästa träningsminne i år är när hela familjen var på vår gård uppe i begren i Italien. När jag och min pappa innan frukost cyklade 7 km till ett vattenfall och badade i det för att sedan cykla 7 km tillbaka där mamma hade dukat fram en underbar frukost. Riktigt bra träning att cykla upp och ner i de branta backarna i bergen där borta!
Midnattsloppet i Stockholm! Jag hade aldrig sprungit en mil förut, och för två år sedan sprang jag inte ens till bussen för jag hade såna problem med och fick så ont i min rygg. Jag har lärt mig att träna ryggen på rätt sätt och att då springa en mil på asfalt (för det gjorde jag – jag sprang hela loppet och var så stolt – och förvånad! – över mig själv efteråt) var nästan en euforisk upplevelse. All träning hade givit resultat – ryggen höll och jag uppfyllde mitt mål!
Mitt absolut bästa träningsminne var från när jag sprang iform-loppet i september. Jag sprang på en tid jag inte trodde var möjlig för mig. Det ultimata kvittot på att all årets träning verkligen gett resultat 🙂
Att jag och min 17 åriga dotter , som jag ej bor med har träningen gemensamt.
Vi har nu kört Cross fit på sats Haninge tillsammans i ett år, igår körde vi sista Cross passet för året, och herre Gud vilken styrka och motion vi fått upp båda två.
De var med glada lyckliga hjärtan vi lämnade salen kl 1700 för att köra ändå hårdare 2013 .
Mitt bästa träningsminne 2012 är veckan på Playitas Resort, Fuerteventura. En hel vecka med härlig varierande träning från morron till kväll:-)
Mitt bästa/hårdaste tränings-/tävlingsminne från 2012 är självklart Stockholm Marathon. Det är bland det hårdaste jag gjort och jag är oerhört stolt över att jag trots vädret klarade mitt mål med råge!