Innan jag fick Charles gick jag i princip alltid i trappor när jag skulle ta mig mellan olika våningsplan. Endast ibland tog jag hissen och då fanns det nästan alltid en bra anledning till det. Numera åker jag hiss dagligen då jag ofta har med mig Charles och barnvagnen. Nu är jag så van att trycka på knappen och vänta på hissen att jag ibland även gör det när inte Charles är med – bara för att jag är van vid det. Ofta kommer jag på vad jag håller på att göra och börjar gå innan hissen ens hunnit fram. Vi är verkligen vanemänniskor.
Jag reagerar när grannar till mig tar hissen för att åka en våning istället för att passa på att få lite vardagsmotion. Igår åkte jag hiss med en kille i 20-årsåldern som bor i mitt hus. Han ser helt frisk och stark ut och han hade ingenting att bära. Trots detta åkte han hiss EN våning. Varför?
Hissar och rulltrappor är bra hjälpmedel, men mår man bra – ta trapporna. Vardagsmotion är guld värt, och om du har ett stillasittande jobb, utnyttja de chanser du har till att röra på dig. Din kropp kommer att må mycket bättre av det.
Åker du hiss av gammal vana? – bryt vanan och gör sundare vardagsval!
I stort sett aldrig. Jag är livrädd för trånga utrymmen! På hotellövernattning i stockholm tittade receptionisten lite konstigt på mig när jag frågade var trapporna var. Jag bodde på 8:e våningen…. 😉
Cellskräck som heter duga här, vägrar ta hiss även fast jag har en massa packning med mig. Fast det där med rulltrappa borde man bli bättre på 🙂
Visst hiss är praktiskt, men nej, är varken hiss eller rulltrappemänniska. Har vant mig in med trappor från barnsbenen, svårt att bryta den vanan med och vara dum och kånka upp väskor för trappor…
Jag åker nästan aldrig hiss. För det första vill jag få motion. För det andra så har jag världens cellskräck och bara tanken på att hissen ska stanna får mig att springa uppför trapporna 😉
Det där är ju ett jättebra råd. Både för människor och för att spara på miljön.
Förra hösten bodde jag i ett kollektiv med 4 andra typer. Vi bodde på 7e våningen och jag tog nästan alltid trapporna. Mina rumskompisar tittade på mig som om jag var tokig, så till sist drog jag till med att jag tycker det är obehagligt med hissar – och det gör jag också till viss del, speciellt dom som är små och gamla och knarriga.
Jag trotsade hissen idag och gick upp för en trapp efter mitt gipsbyte… Däremot var det lite trickigare ner så då blev det hiss 😀
Det känns ju trots allt som en bra orsak att ta hissen … duktigt av dig att ta hissen upp!