Usch, läste precis om en kvinna som överfalls igår strax utanför Stockholm under en joggingtur. Hon sprang och lyssnade på musik och hörde inte mannen som närmade sig. Han stack henne i ryggen flera gånger med ett vasst föremål.
När jag springer i parker/skogen ser jag till att göra det vid tidpunkter då jag vet att det är många andra löpare, hundägare och gångtrafikanter som befinner sig i området. Och skulle jag springa på mer ödsliga vägar springer jag alltid UTAN musik i öronen.
Är du orolig någon gång när du är ute och springer är ett tips att hålla hemnycklarna i handen. Då har du i alla fall någonting att försöka skydda dig med. Har lärt mig på någon självförsvarskurs för länge sedan att man ska sikta på förövarens ögon med nycklarna.
Men spring gärna med sällskap OM du måste springa när det är mörkt och/eller ödsligt. Ta hand om er under träningspasset! Förhoppningsvis hamnar ni aldrig i en skrämmande situation.
Usch inte kul. Om jag går hem ensam sent på natten har jag alltid både mobil och hemnycklar i händerna/håller i dem i fickorna!
Självklart ska man ta hand om sig och inte ta onödiga risker.
Men att en sådan här händelse blir en riksnyhet beror antagligen på att det är ganska ovanligt att joggare blir överfallna. Något som händer var och varannan dag (våld i nära relationer exempelvis) är det ovanligt att tidningar rapporterar om, eftersom en nyhet helst ska vara lite ovanlig för att väcka intresse. Det handlar om nyhetsvärdering.
Som sagt behöver man ju inte välja de ödsligaste sträckorna att springa på och sällskap är ju alltid bra och kul – men det är förmodligen större risk att man råkar ut för något annat hemskt än att just bli överfallen under joggingturen.
Detta är ett problem jag har när jag springer! Jag har blivit så rädd på ”äldre dar”. Jag springer nästan alltid på förmiddagen, det är ju bra. Men det är ganska folktomt på rundan så en förrövare skulle i princip ha fritt spelrum – usch!
Blir så förbannad på patrask som agerar på detta vis. Tycker det är så hemskt att man skall känna sig så otrygg! Förr gillade jag att springa på kvällarna, men har slutade med det bara för att man aldrig vet vilka psykfall som kan finnas där ute. Brukar själv gå runt med en nyckel, det känns tryggare på något vis.
Blir lite ledsen när det i princip uppmanas att vara rädd när man är ute och springer. Rädsla föder rädsla. Troligen är risken större att du blir överfallen i stan (=ljust) än i skogen.
Nej, du ska inte vara rädd, men det handlar om sunt förnuft och om att tänka efter före. Vill inte att någon ska råka illa ut.
Så jäkla otäckt det där! Himla tur att hon hade en hund som kunde försvara henne.
Själv springer jag ALDRIG på kvällarna utan min hund och jag är väldigt glad över att jag har en hund med mycket vakt och försvar i sig.
Hemskt att sådant där händer! Jag trivs bättre i skogen än längs gatorna inne stan. Det är inte många man ser i skogen direkt. Speciellt inte när det har blivit mörkt ute!
USCH!!
Fy fan vad otäckt.
Jag har aldrig lurar på mig ute. Vare sig mycke folk i närheten eller inte. Otäckt!
Jag hoppas att min thaiboxning är till ngn nytta om jag skulle råka ut för ngt sådant…
Nej men USCH! Det där hade jag helt missat….åh vad ledsen man blir… Inte bra att vara ensamvargslöpare i ett mörkt Stockholm…kanske får tänka om lite och börja gilla att springa med sällskap…?