Och så sitter man där. Där på gränsen mellan att vara barn och vuxen. När 20 år har gått och man inte har en susning av vad man vill göra.
Vad hände med 5-åringen som inte ville annat än att vara ute och leka. Eller 14-åringen som började träffa killar, drack öl och blev för full utan att någon visste. Eller 16-åringen som visste precis hur hennes liv skulle se ut inom tio år.
Så mycket vilja som spretar åt alla håll och kanter. Så många länder att besöka, så många ställen att bo och så många arbeten att testa. När växer man upp egentligen och när slutar man på riktigt att vara pappas flicka?
Så många åsikter om allt man gör och inte gör.
Ibland måste man bara stanna upp och tänka. Vad vill jag just nu? Vem är jag just nu? När vet man egentligen?
Ena dagen önskar jag att jag vore den där femåringen i galonbyxor som älskade att leka i leran. Nästa dag vill jag inget annat än att bli vuxen, bygga hus och få barn.
Däremot tänker jag aldrig leva inom strikta ramar hur ett liv borde se ut. Det finns inget värre än att ångra att man inte tog chansen när man hade den.
Man har ingenting att förlora.
Det löser sig.
n
