Jag vabbade igår, och Annie som hade ont i halsen fick också vara hemma. De bråkade en hel del, rev ut alla saker, Magda fick utbrott för allt. Men de var också så gulliga, gosiga och fick smasha pepparkaks- och mandelmassehuset och kiknade av skratt. Magda har svinkoppor av värsta slaget. Igår var tredje gången hon var hos doktorn, nu efter att ha gått på penicillinkur i 8 dagar alltmedan hon blivit sämre och fått feber. Istället för att såren skulle gå över så har de blivit fler och spridit sig över hela kroppen (kan inte visa er bilder på hennes svinkoppor för det ser så otäckt ut). Det gör ont i mig att se alla hennes sår och hur ynklig hon är. Nu har doktorn tagit odling, men satte henne direkt på en annan penicillinkur som baseras på stafylokocker. Tydligen så finns det två sorters svinkoppor, och de hade diagnosticerat henne på den andra sorten. Hoppas hoppas hon nu blir bra.
En kollega till mig berättade att hans systerson, endast 23 år gammal, hade hittats död på julaftonsmorgon, hjärtat. Helt plötsligt, helt oväntat. Fasansfullt. Livet är oerhört skört. Jag har hela dagen tänkt på hur lyckligt lottad jag är för varje dag, varenda liten sekund, med dessa två yrväder, Annie och Magda. Det är så lätt att tappa tålamodet och sucka över deras bråk och allt städande osv. Men det är inget mot allt vad jag får tillbaka av dem i kärlek. Igår kväll ville Magda att jag skulle ligga bredvid henne vid läggningen, hon tog min hand och sa ’Mamma, det är bra att du är här’. Som jag älskar dem. Över allt.
