Ikväll ska vi för första gången testa två nätter på raken, dvs att Magda sover två nätter på rad hos sin pappa. Visst har hon gjort det förut några gånger. Men då har det berott på att jag som engångsgrej har varit borta, i London eller Barcelona. Hon har även flera gånger varit hos sin farmor och farfar. Men det här är första gången då jag är hemma och vi går in i ett slags mönster. Jag tycker det är jättejobbigt att jag inte ska få se henne på två dagar. Försöker hela tiden att skaka det av mig och se att jag faktiskt kommer få sova två nätter utan störning, men hjälps inte. Lite trött på mig själv ibland att jag är så blödig då det gäller barnen. Känner ni också så här när ni är ifrån barnen eller njuter ni av egentiden?
