Ridskola varannan söndag är Magdas nya grej. Det är cirka 8 små typer i 3-årssvängen på små små hästar. Det är så lustigt så ni anar inte, för de där små typerna har utbrott mest hela tiden, vägrar plötsligt vara med, vägrar ha vantar, springer iväg, tycker att geggan utanför stallet är roligare än hästarna, ramlar omkull här och där osv. Min dotter är inget undantag.
Det är långt ute på vischan mot Dalarö utanför Stockholm, kallt och ruggigt. Och vet ni, det är helt underbart. Det där att barnen får vara så nära hästarna: rykta, kratsa hovarna, tränsa, sadla osv. Magda stod idag på en liten pall och borstade sin häst. Sedan rider de ute på de där små yrvädrerna till hästar. Föräldrarna får hålla hästarna, mysigt.
Kram till er
Kramar bästa du!
Men va’ mysigt, tror verkligen det är utvecklande för barn på alla vis det där med att vara nära – och få ta hand om djur