…känns det som att jag ändå bör skriva om det. Med risk att jag förlorar läsare känns det ändå mest rätt att berätta. Jag har den senaste tiden inte varit så bra på inlägg, lite ojämn. Allt har ett skäl och även detta. Jag har separerat från min sambo och är nu ensamstående med två barn och två katter. Saker och ting har varit mer än jobbiga under de senaste månaderna och jag har velat vara där för mina älskade barn, inga och inget i världen är viktigare för mig än mina högt älskade barn.
Nu är separationen ett faktum så då vill jag inte längre låtsas som att jag har en sambo. Jag hoppas att ni vill fortsätta titta in här. Självklart kommer bloggen påverkas av att jag är ensamstående, men jag har fortfarande en massa vänner som tittar förbi på lite mat, och två matglada barn. Jag älskar fortfarande matlagning och det har alltid varit min terapisyssla. Eftersom jag har barnen hos mig varje kväll och natt så har jag också en massa tid att lägga på matidéer efter de har somnat.
Ps. Jag har tänkt igenom det här inlägget hundra gånger, skrivit om det en massa gånger…Nu är det gjort iallafall. Nu har jag en massa recept som ligger och väntar på att läggas in
/Linda
Kan bara instämma i föregående talare! jag kan inte för mitt liv begripa hur du orkar!
Du är helt otrolig som orkar blogga alls. Många kramar!
Hej vännen,
Jag kommer alltid att läsa din blogg för den är fantastisk och du är fantastiskt stark och alldeles underbar, Kram
Tack så otroligt mycket för alla fina ord till det här inlägget. Jag blir alldeles alldeles varm och rörd. Flera av er har gått igenom samma sak och för mig just nu känns det väldigt skönt att höra. Tack igen för att ni delar med er och för att ni tar er tid att kommentera!
Kram till dig!
Jag har följt din blogg sedan du började blogga ( tack vare länk hos R-M! ) Några gånger har jag funderat på om det varit så att ni separerat, eftersom det inte nämnts något om din sambo. Sen läste jag något inlägg där han var med ( tror det var när kocken var hos dig). Och egentligen är det ju VERKLIGEN inte min ensak. Men självklart läser vi vidare, det är ju läsningen om dig, de söta barnen och maten som lockar! =)
Fortsätt blogga när det känns roligt, och känn aldrig någon press! Det är ju helt förståligt om vissa dagar inte känns lika bra som andra, separationer är ju alltid jobbiga! Iallafall, stor kram till dig, och tack för att du delar med dig, av stort och smått och jättejättegott! =)
Många styrkekramar till Dig från Lollo
Hej Linda.
Ville bara ge dig en kram och säga det är klart att jag fortsätter att kika in till dig precis som vanligt.Var i samma sits som du är nu för några år sedan och en separation är jättejobbig att gå igenom,särskilt när man har små att ta hand om också.Men det blir bättre med tiden.
Många Kramar sanna
Men varför i hela friden skulle du förlora läsare bara för att ni separerar? Jag läser här därför att jag gillar din blogg, det har ingenting med din relation med ditt ex att göra. KRAM!
Men oj då, vilken grej och med 2 barn. Det är bara till att kämpa på, som ngn redan skrivit, livet är för kort för att gå runt och inte må bra. Jag kommer definitivt kolla in här varje dag o se om det finns något nytt 🙂
Kram till dig och dina barn!
Styrkekramar från mig! Du bloggar när du kan och orkar! Vi finns här! Stor kram!!
Jag hittade ju till din blogg häromdagen och kommer att fortsätta läsa. Jag gillar verkligen det jag har sett.
Sen är det väldigt få som orkar och hinner blogga varje dag.
Inte kul att gå igenom en livskris, men det sägs ju att man blir starkare! Ta vara på det du har och njut av nuet. (Hoppas att du har lite hjälp och avlastning så att du hinner ta hand om dig själv också!!!!)
KRAM vännen! Det är klart att läsarna förstår!
Jag tycker att du är fantastisk. Läser alla dina inlägg, hoppas att du fortsätter blogga trots allt!
Kram till dig Linda från din gamla kollega. Allt löser sig alltid. <3
Åh.
Vi kommer såklart inte sluta läsa! Alla har tuffa perioder ibland. Hoppas allt löser sig för dig, och blogga bara så mycket du själv orkar och hinner.
Kramar!
HEJ !!
kämpa på tjejen… livet är för kort för att kastas bort och inte må bra, jag vet…
SJÄLVKLART kommer jag att titta in varje dag som jag redan gör för att se hur du har det och vad gott du har att bjuda på, och är du inte inne och uppdaterar varje dag, så är det ok,
för du har ett annat liv, och det innefattar DIG själv, och dina barn..
kram från mig, Elisabeth i V-by