Jag och Annie cyklade iväg till järlasjön idag morse med frukosten. Vi la ut picnicfilten vid ett litet fyrtorn på en minipir och satt och mös länge med frukosten.
Ibland glömmer man att piffa till vardagen lite, genom att t ex äta frukost ute även om man inte har någon trädgård.
Vi oroade oss lite för denna ungfågel som inte verkade kunna flyga utan låg och ropade bara. Vi delade med oss av både paprikan och sockerkakan, vilket den verkade uppskatta. Vi meddelade även en äldre dam som kom efter oss.
De är stunder som dessa som etsar sig fast. Kvantitets- och kvalitetstid på en och samma gång. Det finns inga pengar i världen som skulle kunna köpa en bättre situation.
Sen bar det av till Boobadet, där vi självklart proppade i oss strömmingburgare, med min vän Cecilia och hennes son Harry. Hon bor utanför London och vi träffas högst två gånger per år. Hon är en ungdomsvän och vi känner varandra så bra trots att vi ses så sällan.
Fantastiska Harry lekte så fint med Annie, att jag och Cecilia kunde sitta och uppdatera oss läänge.
