Oj, sedan vi kom hem i torsdags har allt bara dundrat på i 180. När jag och syrran landade på Svensk mark hade redan mam, pap och Jonathan kommit fram till Skåne så vi fick ett härligt välkomnande i Sösdala. Jonathan är nu, om möjligt, ännu mer mostrig. Inte för att jag klagar (överhuvudtaget) hehe…