Hade ett sånt där härlig moment imorse vid min morgonyoga. Testade en position som jag inte kunnat genomföra tidigare, men så vips, idag kunde jag!
Har haft problem läänge med min vänsteraxel. Värk och instabilitet som gjort det svårt att göra vissa rörelser. Har både haft begränsad rörlighet och styrka.
Positionen jag velat göra är en pinchamyurasana, eller forearmstand. Men på grund av bristande styrka, stabilitet och rörlighet har det inte varit fysiskt möjligt. Men efter att ha tränat, tränat och åter tränat kunde jag idag hålla mig uppe hyfsat länge. Dock behövdes stöd av väggen då jag inte riktigt hittat balansen i positionen än. Huvudstående är en helt annan femma.
Så jag är mycket nöjd med dagens utveckling. Lustigt att man ibland kan känna hur kroppen slutar utvecklas, progression stagnerar och man bara trampar på stället. Men så inser man att man helt plötsligt kan göra något som man tidigare inte kunnat. Då blir jag glad, stolt och klappar mig själv på axeln!
