Precis som rubriken lyder blir Valther idag 7 månader gammal! Ingen liten plutt-bebis längre, utan ett barn, en pojke. Vår son.
Alltså det känns fortfarande helt overkligt att jag är någons mamma. Kärleksexplosion varenda dag!
Vad har hänt den senaste månaden då?
Det största som skett är att V har fått två tänder. De ploppade upp under påskhelgen, och några dagar efter det kom feber och kink som ett brev på posten. Plutten. Men nu verkar han ha återhämtat sig så det är vi glada för 🙂
Vi har även börjat introducera mer mat! Han får frukost, lunch och middag nästan varje dag. Ibland ammar jag även honom efter, framförallt efter middagen då han ofta är trött och snuttig. Vi har inga fasta mattider eftersom han fortfarande är så otroligt oregelbunden i sin sömn. Ena dagen äter han frukost kl 8, den andra dagen kl 10.
Han har fortsatt vakna väldigt ofta nattetid just nu är det oftast med 20-30 min intervaller. MEN någon natt då och då har han faktiskt dunkat in 1-2 timmar i ett svep OCH har även accepterat att släppa bröstet så jag kan lägga mig lite mer bekvämt.
SÅ skönt!
I fredags hände dock sjukaste grejen då jag lyckades söva honom i vagnen och sen sov han där i 2 timmar mellan kl 13-15.
Både jag och mammorna som var här på brunch var helt i chock, likaså Erik när jag messade honom, han trodde knappt på mig haha 😛
Längd och vikt vet jag inte riktigt, nästa check på BVC blir först vid 8 månader.
Men jag skulle tippa på att han är runt 68 cm och 7250 g 🙂
Rör sig mest i sidled och runt runt när man lägger honom på golvet. Kan ta sig fram och bak några få cm, men mest sidled.
Jag får lägga leksaker i en cirkel runt honom haha.
Han har börjat acceptera vagnen mer och mer vilket känns helt fantastiskt nu när våren är här på allvar och vädret nästintill hintar om sommar! Senaste två veckorna har jag kunnat gå promenader på en hel timme!
Jag har med leksaker och växlar mellan de olika ligg- och sittlägena. Han sover sällan mer än 30 minuter (förutom i fredags då haha) men är ofta OK med att vara vaken och nöjd 30 min.
Någon gång har jag tagit upp honom och ammat honom mitt på gatan, och då har han varit nöjd sista sträckan hem.
Det känns så häftigt att han funnits i vårat liv i 7 månader. Det känns både som en kort och en lång tid.
Mycket som hänt på de månaderna! Men så känner väl alla päron..
♥GULLEGUBBEN♥
