Kejti Ståhl

Hade tänkt uppdatera här igår om hur äggplocket hade gått, men jag hade verkligen noll krafter kvar.
Spenderade större delen av dagen med att sova eller slötitta på Netflix.
Kan säga att jag njöt av att vara helt sprut-fri under söndagen, väldigt skönt. På måndagsmorgon klev vi upp tidigt, eftersom vi har en bit att åka till Malmö och morgontrafiken är oförutsägbar var det lika bra att vara ute i god tid. 
Jag hade fastat sedan midnatt i söndags och att inleda en tidig morgon med en varm dusch gjorde det lite snurrigt i bollen för mig. Nätt kroppshydda och lågt blodytryck är sällan en bra kombo med fasta. Är dock väldigt tacksam över att jag inte behövde duscha med Descutan haha!
Hursomhelst..
Vi skulle vara på plats på Nordic IVF kl 8:30 och det tajmade vi fint. Vi fick ett rum, jag fick byta om till sjukhusskjorta storlek L samt tubsockor storlek 40, de satte infart i armen och sedan var det bara att vänta på vår tur.
Operationssalen var ungefär precis så charmig som man kan föreställa sig. Jag var nervös men pepp och förväntansfull!
Spanade noggrant in alla redskap som skulle användas (hello kontrollfreak) och sedan hoppade jag upp på britsen och gjorde mig, ehm, hemmastad.
Erik satt bredvid och höll mig i handen, men så fort sköterskan Annika tjoffat in Fentanyl i armen så tappade jag alla krafter, blev helt slapp och varm i kroppen. Även om jag var väldigt medveten om allt som hände så var jag snurrig och sluddrade ganska mycket. 
Sedan var det dags att börja. Fyra lokalbedövningar skulle läggas.
Jag fokuserade på att andas – In genom näsan och ut genom munnen. Gick skitbra!
Försökte slappna av så mycket jag bara kunde (i den positionen är det inte alltid det lättaste hehe) och jag kände mig stark och i kontroll av situationen. Lokalbedövningen fick verka någon minut och sedan var det dags för nästa steg, huvudshowen så att säga.. 
Doktor Sorana förvarnade mig om att nu skulle hon snart sticka, jag bara fortsatte andas och inväntade någon form av jobbig smärta. När det inte hänt något på en stund tittade jag upp och frågade ”har du redan stuckit?!” och det hade hon. Sååå skönt! Kände ingenting av själva sticken, varken på höger eller vänster sida. 
Det enda jag kände var när hon grejade runt med ultraljudsstaven. Man är ju rätt svullen och öm av alla äggblåsor så när man meckar runt där inne känns det som att man ”stöter i”. 
Vi kunde följa allt på skärmarna och det var rätt häftigt när embryologen ropade ut ”första ägget!”, ”andra ägget!” och så vidare.. 
Jag hade 12+14 äggblåsor och vi fick ut 11 ägg. 
När allt var klart var jag väldigt fnissig men också väldigt trött. Halvsov en stund på rummet och åt sedan frukost innan det var dags att bege sig hemåt. 
Känns så skönt att ha det gjort och att det inte alls gjorde ont (även om jag är medveten om att varje upplevelse och situation är unik). Däremot har jag haft ont sedan medicinerna släppte igår, hela gårdagen och även just nu så spänner det rejält i magen. Fortfarande väldigt svullen och bitvis känns det som att magen ska spricka.
Men nu är det i alla fall gjort. Nu blickar vi framåt och tar det dag för dag ♥