Igår fick jag frågan om jag alltid är glad. Vilket är en ganska legitim fråga då jag i princip alltid är glad! Tror att de flesta träningsmänniskorna uppfattas som väldigt bekymmersfria och det är väl säkert för att vi går omkring och är höga på endorfiner hela tiden 😛
Nej men skämt å sido så tror jag ändå att det hänger ihop på något vis. När man tränar och rör på sig så får man mer energi, man börjar kommunicera med sin egen kropp, man känner och ser (förhoppningsvis) resultat som i sin tur ger mer energi och motivation.
Men med det sagt kan jag ändå säga att det är nödvändigt att ha lite sämre dagar ibland. Det är sällan jag har dåliga dagar, men ibland är jag mer eller mindre trött. Har man ett fysiskt ansträngande jobb är det lätt att kroppen ibland inte hänger med. I höstas skadade jag en djup höftböjarmuskel (psoas major) och det har i sin tur skapat fler obalanser i min kropp och efter mer än ett halvår av smärta och strul så börjar det bli riktigt frustrerande. Så idag är jag trött. Trött, trött, trött. Men glad! Det är fredag och jag har en kul dag framför mig. Jag har två pass med pensionärerna på Hässleholmgården, sen är det lunch, fix och förhoppningsvis lite bebisgos. I morgon är jag helt ledig och då ska jag bara ta det lugnt!
Här är en bild från när jag fyllde 25. Både glad och pigg med mitt pluttgull till systerson <3
