På morgonen har vi varit iväg med Elias till läkare. Vi fick en remiss eftersom Elias har skrikigt typ hela sitt liv, konstant och okontrollerbart. I höstas var det som värst då han skrek dygnet runt i en vecka. Ingen orkar med så mycket skrik och det tär på hela familjen. Felicia satt stundtals och höll händerna för öronen och tårarna rann på kinderna, hon vill också ha uppmärksamhet och framför allt tystnad. I början av december började vi med semperdroppar och samtidigt började introducera mat mer än bröstet. Sedan några veckor tillbaka har livet förändrats och Elias är som ett nytt barn. Han skriker inte ens i närheten av så mycket som han brukade. Idag tvingar vi honom också att somna på dagarna, vilket låter hemskare än vad det är. I början låg jag bredvid honom och höll i tills han somnade men nu så lägger jag mig bara bredvid honom och efter en stund somnar han. Han har gått från att inte sova alls på dagarna till att sova upp mot tre-fyra timmar. Det otroliga är att han fortfarande sover jätte bra på nätterna, runt tolv timmar per natt med en matning av välling runt ett tiden.
Vi kände dock ändå att vi ville träffa läkaren idag och utesluta att det var något fysiskt fel på honom. Läkaren tog oss på allvar, vilket kändes skönt då min erfarenhet säger mig annat. Han kunde dock inte hitta något fel på Elias utan antog av det vi berättade att han antingen hade haft kolik eller bara är extremt envis. Oavsett så ville han följa upp med ett telefonsamtal om några veckor bara för att säkerställa att det inte bara är en lugn fas och att problemet kvarstår. Det känns jätte skönt och bra måste jag erkänna, men jag hoppas ju så klart att den glada lilla skiten är här för att stanna!
Själv sitter jag just nu på tåget in till stan. Ska på ett lunchmöte. Njuter av ensamheten och musiken i öronen.
Senaste kommentarer