Lilla fröken Felicia har tagit det här med trots till en helt ny nivå och det märktes extra tydligt idag. Det var konstant gråt och en riktig drama geen. Ingenting gick hennes väg och minsta lilla motgång skulle skrikas ut så det ilade i öronen. Vi blev bjudna på lunch av Johanna och Ossian, och när vi skulle där ifrån skrek båda barnen i kör, jag kunde liksom inte annat än att skratta.
Konstigt nog så vågade jag mig iväg på en shoppingtur med vildingarna. Elias satt still och spanade in omgivningen med ro, men inte storasyster. Hon satt först och petade stackars Elias i örat så han började gråta, sedan körde den viga ungen upp en fot med sko på mot hans ansikte, när hon sedan fått en ordentlig tillsägelse så tog hon av sig skorna och ett tu tre så åkte även strumporna av. Jaja, bara hon är nöjd så får hon väl sitta så, mig stör det inte. Men jäklar va arg jag blev på henne när hon va dum mot Elias. Jag hade hoppats på att vi skulle klara oss från syskongnabbet ett tag till men jag antar att det var oundvikligt.
Senaste kommentarer