Helgen går alldeles för fot, jag önska att jag kunde hålla kvar fredagen och göra den lite längre. För oss har det inneburit en massa snoriga näsor, shopping, kalas, feber och ömmande kroppar, en riktig gott och blandat påse. Inskolningen på dagis sätter sina spår om man säger så.
Idag var det nya tag på förskolan som gällde och alla mådde vi tillräckligt bra för att ta oss dit, om än det blev lite hipp som happ innan vi kom iväg. Att klä på sig själv och två mindre medgörliga barn är inte alltid det lättaste. Jag kunde tycka att det var jobbigt när vi bara hade Felicia, jag visste inte vad jag pratade om. Idag blev Elias så otålig och Felicia så trottsig att jag till slut bara slängde jag på mig vad som låg framme, satte fast ungarna i vagnen och gick. När jag vrider om nyckeln i ytterdörren och inser att jag fortfarande lever.. då kan jag slappna av. Pustade ut och började rulla vagnen. båda barnen tystnar och slappnar av, då börjar jag reflekter över väder, vint och klädval. Jag har kommit till insikt med att jag måste bli bättre på att planera dagen innan och lägga fram kläder, något annat hinner jag inte med på morgonen.
Nu sitter jag i min ensamhet och smaskar på överblivet godis. Båda barnen sover och jag kan slappna av.
Senaste kommentarer