Felicia plaskar runt i badet, vi har precis käkat en väldigt god och inte allt för hälsosam middag, Elias ligger och sover och själv sitter jag på en toastol och bloggar. Mamma-livet i sin enkelhet. Min kropp är verkligen inte byggd för att bära barn men åå vad jag älskar att vara mamma. Visst ska jag erkänna att det stundtals är lite kämpigt just nu och att mitt tålamod då och då tryter men jag skulle inte vilja byta bort mitt liv för något i hela världen.
Efter förlossningen så har jag mått över för väntan, sist tog det ungefär ett halvår för mig att känna mig ”hel” igen men nu känner jag mig nästan bättre än innan på mindre än en vecka. Hur kan kroppen fungera och reagera så olika på något som egentligen är väldigt lika?
Senaste kommentarer