Dessa jobbiga sista veckor. Man är ju ständigt redo för att ställa in alla planer och föda barn, men måste kroppen luras? Hoppet om att vara fyra innan helgen är slut har kraftigt reducerats då jag inte ens har några sammandragningar längre. Men igår kväll och hela natten så haglade förverkarna tätt. Usch och fy för lurandes kroppar, sura uppstötningar är nu det enda som håller sig kvar och dessa gör varken till eller ifrån vad gäller förlossningen. Jag vet att jag har två veckor kvar till beräknat datum, men det hade varit så skönt om han kom nu.
Dagen hade jag gärna spenderat i sängen tillsammans med massa gått att proppa i mig, men i stället så har vi varit ute i det fina vädret. Föreningen hade vårstädning och jag bidrog genom att klippa till ett träd som står på våran tomt och där i mellan sola lite. Jag vet att det inte var det mest generösa bidraget men Pontus jobbade för oss båda. Felicia var också med och sprang runt bland alla, hon hade sådan tur att hon både fick en ny kompis (hund) och en cykel. Nu är hon iväg med mormor och morfar på promenad så vi tänkte smita iväg och få i oss lite mat.
Senaste kommentarer