Ida Zäta

Denna vecka har det hänt mycket med både mage och kropp. Jag har under större delen av veckan mått ganska så dåligt och ofta illa också, förmodligen kan det bero på att lillebror nu har trängt ner ordentligt i bäckenet och är helt fixerad. Idag var jag till barnmorskan för en rutinkontroll och allt såg bra ut som vanligt. Dock är min barnmorska lite fundersam över min kurva som envisas med att ligga väldigt lågt. Jag hade dock ökat i vikt med nästan två kilo sedan sist jag var där vilket är väldigt bra, jag väger nu 63,7kg så totalt +7kg sedan inskrivningen.

Sf-måttet är 30, lillebrors hjärtljud 125 s/minuten, blodtrycket var normala 105/70 och mitt järnväde var något i underkant men i det stora hela så var Anna-Karin väldigt nöjd.

Igår morse så trodde jag att vattnet hade börjat sippra, men oj så besviken jag blev när det visade sig att det förmodligen bara var en kraftig flytning. Jag låg i sängen på morgonen, Felicia hade precis vaknat och Pontus var på jobbet. Helt plötsligt så blev det väldigt blött i trosorna (trotts att jag använder trosskydd). Jag går upp till toaletten med ett leende på läpparna och byter ut trosskyddet mot toapapper då det är lättare att uppfatta mängden. Men det kommer inget mer, oj så besviken man blir! Jag kände ju igen känslan och lukten sedan jag födde Felicia. Men mina förverkar och sammandragningar har blivit allt tätare och kraftigare, så jag ska erkänna att vi håller tummarna för en bebis i helgen.