Att säga god natt till Felicia i kväll var absolut inga problem. Till både min och Pontus förvåning så pussade hon och kramade mig och sprang sedan iväg till sin pappa för att sova. Inga tårar och inget gnäll, sedan somnade hon på två röda också. Jag ritar ett stort kors i taket och låter en sten falla från bröstet. Detta som under så lång tid verkligen har varit någonting som vi har kämpat med är nu bortblåst som över en natt, att somna med pappa är nu mer lika självklart som att somna med mamma.
Att leka i lekparken på området är verkligen någonting som fröken älskar, hon vet precis vart den ligger och försöker allt som oftast att smita dit om man släpper blicken från henne i en sekund, så där spenderade vi lite tid på eftermiddagen.
Grattis! Gud vad skönt för er! 🙂 söta tjejen!!