Det är inte lätt för de små när det börjar få tänder och för Felicia är det inget undantag utan för henne kliar det också. Hon är tack och lov inte gnällig men däremot så har hon väldigt svårt att komma till ro och är extra mammig. I kväll var jag in till henne säker tio gånger innan hon somnade in riktigt. Jag tycker så synd om henne och man vill ju bara hjälpa dem, men man kan ju inte mycket göra förutom att finnas där och vagga. Själv sitter jag fortfarande uppe och ugglar men inser att jag borde krypa ner under täcket jag också. Ögonen börjar hänga och gäspningarna kommer allt tätare. I natt kanske man kan sova lite bättre, regnet har ju rensat luften och gjort den lite svalare och lättare. Det är så jobbigt tycker jag med tung, klibbig fuktighet. Tyvärr så har våran älskade pappa Pontus lämnat oss för ännu en jobbvecka. Jag längtar tills han går på semester så att vi kan njuta lite tillsammans alla tre (två veckor kvar!). Jag hoppas på finväder så klart och kanske en road tripp nedåt landet, men vi får se hur det blir. Sov så gott!
Senaste kommentarer