Det sista året har varit tufft på alla möjliga sätt och vis. Det har utmanat mig till det yttersta och jag känner inte att jag har kommit igenom och tagit kontrollen ännu. Det är fortfarande väldigt tufft många gånger. 2015 var verkligen förändringarnas år, ett vägsjäl i mitt liv. Men jag ska försöka göra det bästa av 2016, det är i alla fall i år som jag lämnar det ”sökande” 20 bakom mig och kliver in i det mer vuxna och förhoppningsvis ”tryggare-i-sig-själv” 30.
Jag har lovat mig själv att varje morgon när jag vaknar, sätta på mig min osynliga krona och hålla huvudet högt. Vi är och borde alla se oss som små kungar och drottningar, prinsar och prinsessor i våra egna liv. Jag skulle vilja säga att vi själva är ansvariga för vår egen lycka och olycka, men så funkar det inte. Olycka kan komma över oss och vara beroende helt av andras val och vår egen godtrohet. På ett sett är det ju då vårt eget fel, jag vet, men är rådet jag ska ge mig själv då att vara mindre godtrogen? Borde jag vara mindre tillitsfull? Borde jag vara mer känslokall? Eller är det värt att ta de tuffa smällarna och stunderna av olycka för att kunna känna lycka ännu starkare. Det är något jag måste klura på.
Senaste kommentarer