Det kryper i kroppen och tankarna snurrar i huvudet. Jag kan inte sova och jag tror inte det beror på varken tuppluren jag tog i bilen eller månen. Det är bara så många tankar och känslor. Vill så gärna lätta på hjärtat och skriva, gärna skrika ut allt. Men jag kan inte och det går inte. I bröstet sitter klumpen som en sten, ögonen är ständigt redo att fyllas med tårar och antingen är ansträngd.
När ska man släppa alla tankar? När ska man låta något vara? När är rätt tid att inte bry sig längre?
Senaste kommentarer