Det här med att tävla, komma först och framför allt att vinna är någonting som är på tapeten hemma hos oss. Felicia är i en period där hon tävlar om allt. Allt från att komma först till toan, äta upp först, klä på sig snabbast till att vara först till bilen. En jätte rolig lek. Men hon blir ju så in i grönimgen arg när hon inte vinner. Då bryter hon ut i falsett, blir röd i ansiktet och stampar med foten.
Någon förälder som känner igen detta beteende?
Jag och Pontus accepterar det inte utan ser till att hon förlorar titt som tätt för att bli mer ödmjuk. Vet dock inte om det the way to go eller om vi är helt ute och cyklar. Någon som har input?
Jag tänker att ni gör helt rätt när ni inte låter henne vinna hela tiden, vad skulle hon lära sig om ni alltid hade låtit henne vinna liksom? På jobbet, förskola, jobbar vi mycket med att säga grattis till den som vann, och att prata om att alla är duktiga på olika saker. Någon springer snabbast och någon annan vinner alltid när vi spelar memory. Men visst är det svårt! Många barn blir hemskt besvikna när de inte vinner, men tänk hur otroligt besvikna de skulle bli ju äldre de blir och aldrig har förlorat… I verkligheten är det ju så att en inte kan vinna hela tiden. Hjälpa barn att bekräfta och sätta ord på känslor är nog också viktigt, för att de ska kunna uttrycka det själva och lära sig hur de kan hantera känslan på bästa sätt 🙂
Viktigast av allt är nog egentligen att själv vara en god förebild när en tävlar för barn gör ju som vi gör och inte som vi säger 😉
Så, Lite tankar från mig bara. En balans är nog bra och ni känner ju ert barn bäst och vet hur hon fungerar 🙂
Haha, nä. Vi har inget sånt här ännu. Mer att han vill göra allt själv 🙂 Kram
Jag känner igen : ) falsetten och stampa med foten.
Men hon är ju en riktig vinnarskalle. Den blicken hon får … hur ska det sluta? Kanske satsa på en sport som ger inkomst : )