Lyckan när jag drog ner handtaget, öppnade dörren och klev in hemma igår, den var obeskrivlig. Efter att ha spenderat åtta timmar på ett tåg mellan Malmö och Stockholm i en kupé men tre andra tjejer var av en var as sjuk, så längtade jag bara efter det där ögonblicket. Sjukt trött var jag också eftersom klockan var 00.30 när jag kom hem. Kom i säng vid femtiden på söndagsmorgonen, vaknade strax efter åtta och satt vid frukostbordet vid nio. Jag hade tänkt gå tillbaka till rummet efter frukosten för att sova lite till, men det var så jäklarns trevligt vid bordet att vi blev sittandes i över två timmar, då återstod bara att packa ihop och checka ut. Så när jag satt där på det sunkiga tåget med bara tre timmars sömn var det svårt att hålla ögonen öppna. Eftersom vi dessutom var så försenade hade jag ingen som kunde komma och hämta mig utan fick vackert vänta på pendeln för att ta mig den sista biten. Jag ska inte klaga för det gick väldigt smidigt och bra men just då kunde tiden inte gå saktare. Precis när jag var redo att krypa ner i sängen hör jag Felicia vakna, hon blev överlycklig när hon såg mig och vi sov kramandes en bra stund innan jag vaknade och gick över till min säng.
Idag har jag vabbat med en sjuk Elias, thank god säger jag bara för jag hade aldrig pallat jobba. Felicia spenderade några timmar på förskolan och i morgon kör vi samma race. På eftermiddagen tog vi en promenad till lekparken och sedan hämtade vi upp pappan vid tåget. Felicia visade mig att hon hade blivit en riktigt stor tjej och cyklade hela vägen. Detta är något jag skulle kunna vänja mig vid! Längtar tills hon orkar en längre sträcka, hon kommer bli perfekt som motions sällskap!
Senaste kommentarer