1 maj betyder inte ledighet för mig, tvärt om är det idag jag börjar jobba. Efter nästa tre år som föräldraledig lämnar jag nu över stafettpinnen till Pontus som får avsluta detta kapitel i vårt liv. Jag ska erkänna att jag känner vemod och tårarna är inte långt bort, har redan fällt några på sängkanten i morse. Men det är tur att sommaren med semester står för dörren, även om snön föll i natt.
3år, bästa åren, å nu kommer tårarna igen.. Bäst att sluta skriva innan gråtfesten är i full gång på pendeln, det vore ju lite pinsamt.
Senaste kommentarer