För någon vecka sedan hörde jag ganska sent på kvällen barn som skrek utanför oss, det lät mer som om dessa barn var ledsnat än att de hade roligt så jag gick till köket för att titta ut. Lampan var tänd och jag såg därför inte så mycket mer än att det va några barn som smög runt våra buskar. Vi bor i ett radhusområde så detta är i sig inte så konstigt, barnen brukar vara och leka här och vi har ingenting mot det. Men ett av barnen började vinka som för att säga hej, men jag såg dåligt eftersom lampan var tänd så jag släckte den och gick närmare fönstret. Detta provocerade tydligen dessa barn som uppfattade att jag blev arg och jag är nu mer kallad för ”sur kärring”. Kanske inte världens roligaste smeknamn, men okej låt gå då. En kort stund senare får vi en fotboll tjongandes mot dörren. Pontus blir irriterad och går ut, varpå alla barnen springer. Vi tänkta först att det kunde ha varit en olyckshändelse då vi faktiskt har en basketplan precis utanför oss men kvällen efter kommer samma boll tjongandes mot dörren. Med två små sjuka barn, var av ett som är extremt ljudkänslig och vaknar av minsta lilla så går Pontus ännu en gång ut för att säga till dom. Killarna springer precis som förra gången och Pontus tar med sig bollen in. Nu har det varit lugnt, tills igår när snön kom. Felicia var uppe sent, klockan var runt halv nio och vi tittade på film. Då kommer tre snöbollar mot köksfönstret. Först förstod vi inte vad det var som hände, tre hårda smällar. Men när vi såg fönsterrutorna bytte Pontus fort om och ut efter killarna.
Jag blir så irriterad, för visst förstår vi att detta är bara en skitgrej och ett pojkstreck men det är så irriterande. Just nu håller vi på att luska ut vilka barn det är så att vi kan kontakta föräldrarna. Ett av barnen har vi redan koll på och förhoppningsvis kommer vi kunna ta redan på vilka dom andra är också. Förmodligen kommer dessa killar tillbaka igen i kväll, men då är beredda!
Vi tog oss ut på förmiddagen idag. Felicia älskade det och Elias bara grät. Han tyckte inte alls om den kalla blöta snön och visst kan jag förstå honom. Han fick sätta sig i vagnen och titta på när jag och storasyster byggde en snöhäst. När han gnäll blev allt för högljutt tog vi en promenad och fick sällskap av grannen. Det blev en lagom lång sådan men en gråtandes Felicia på vägen hem. Hemma fick hon först varmchoklad att värma sig med tillsammans med en filt och en film, nöjd tjej. Lillebror som tog en tupplur i vagnen for runt på golvet och levde rövare. Nu sover båda och jag kan har min ”lunchtimme”, aaaaaa andas och njuta!
Senaste kommentarer