Jag kom mig iväg på en promenad idag. Den var inte lång, men det var en promenad. Sällskap fick jag också med mig vilket var trevligt för omväxlingsskull även om jag föredrar att kämpa i min ensamhet med musik i lurarna.
När jag hämtade Felicia på dagis fick jag en reality check. Hon satt inne i målarrummet, mungiporna var uppe vid öronen och penseln for som en raket. Hon hade inget förkläde och tröjan var inte längre den samma som när jag lämnade henne. Kläder slits väldigt mycket mer och fortare på den stora avdelningen, det är ett annat tempo och andra aktiviteter. Det i sig är inget problem, jag hade bara inte föreställt mig det. När vi sedan klädde på henne ytterkläderna blev jag plötsligt sjukt nöjd över mitt galonställs köp som jag gjorde till henne. Hon var nämligen dränkt i lera från topp till tå och det vore faktiskt skönt att kunna lämna kvar sånna kläder. På hemvägen hämtade vi ut paketet och i morgon ska det invigas.
I kväll när Pontus hade åkt till gymmet började Elias gråta, hysteriskt. Jag fick hålla på i evigheter innan han lugnade ner sig, testade allt men ingenting hjälpte. Det var en hemsk påminnelse om hur hösten såg ut. Tänk vad man förtränger och glömmer fort!
Senaste kommentarer