Ida Zäta

Va, vad hände?! Jag glömde bort Elias åttamånadersdag, kände mig som en dålig mamma för en sekund men tänkte sedan tillbaka på dagen och var glad att jag spenderade den tillsammans med mina barn i stället för skrivandes om dem.

Elias är en liten go kille med glimten i ögat hela tiden. Han är väldigt social och tycker om när det händer saker runt omkring honom. Han tar sig fram på golvet genom att åla, men övar på krypställningen och börjar smått dra sig upp mot föremål. Han känner på saker med tummen (precis som storasyster gjorde) och stoppar sedan snabbt in dem i munnen. Han äter gröt till frukost och kvällsmål, där i mellan äter han barnmat (både egentillverkad och köpt) och havregrynsgröt blandat med en fruktpuré. Havregrynen mixar jag så att det blir till en mjölig konsistens innan jag kokar den med vatten. Vi gjorde ett försök till att sluta amma och veckan innan jul såg det riktigt lovande ut, men så kom vi upp till fjällen och bekvämligheten tog över. När vi kommer hem och tillbaka till verkligheten är det dock definitivt slut. Elias är som jag har nämnt tidigare ett skrikigt barn. Han är ofta ledsen och missnöjd på dagar men periodvis också på nätterna. Vi har nu provat semperdroppar som vi upplever har hjälpt en del men inte hundraprocentigt. Han är också ett barn som inte vill sova på dagarna men vi har märkt att han är gladare om han får till några timmar, så nu försöker vi ”tvinga” honom till att sova minst två gånger varje dag. Detta påverkar ändå inte hans nattsömn, vilket är tur. Den 30 januari har vi en tid hos barnläkaren och förhoppningsvis kanske vi kan få lite svar då eller lite råd åtminstone.

Sist han vägdes så vägde han 8455 gram och var 71,5 centimeter lång. Det är dock snart en månad sedan så han har förmodligen vuxit en del sedan dess. Han drar 74 i kläder men kan även ha 80. På vinteroverallen har han stl.86, den är väldigt stor men också ärvd av storasyster så man kan inte vara så kräsen.